Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

KAPITEL 130

Jesus blir utlämnad och förs till avrättning

Jesus blir utlämnad och förs till avrättning

MATTEUS 27:31, 32 MARKUS 15:20, 21 LUKAS 23:24–31 JOHANNES 19:6–17

  • PILATUS FÖRSÖKER FRIGE JESUS

  • JESUS DÖMS TILL DÖDEN

Jesus har blivit hånad och brutalt misshandlad. De främsta prästerna och deras kumpaner tänker inte låta något komma i vägen för att få Jesus dödad. Och Pilatus försök att frige honom rör dem inte i ryggen. De fortsätter att skrika: ”På pålen med honom! På pålen med honom!” Pilatus svarar: ”Ta honom själva och avrätta honom, för jag har inte hittat något att anklaga honom för.” (Johannes 19:6)

Judarna har inte lyckats övertyga Pilatus om att Jesus gjort uppror mot Rom och förtjänar dödsstraff. Därför byter de taktik och tar upp en religiös anklagelse i stället. De har tidigare anklagat Jesus för hädelse i en rättegång i Sanhedrin. Och nu säger de: ”Vi har en lag, och enligt den måste han dö, för han har gjort sig till Guds son.” (Johannes 19:7) Den här anklagelsen har Pilatus inte hört förut.

Pilatus har sett hur Jesus trots tortyr har behållit sin värdighet, och dessutom har hans hustru haft en mardröm på grund av Jesus. (Matteus 27:19) Så han går in i palatset igen och försöker komma på ett sätt att få honom fri. Men hur ska han hantera den här nya anklagelsen som judarna framför – att den här fången skulle vara ”Guds son”? Trots att han vet att Jesus är från Galileen frågar han: ”Varifrån kommer du?” (Lukas 23:5–7; Johannes 19:9) Börjar Pilatus tro att Jesus levt förut och är någon slags gud?

Pilatus har själv hört Jesus säga att han är kung men att hans rike inte är någon del av den här världen. Jesus känner inget behov av att gå närmare in på det, så han förblir tyst. Det här sårar Pilatus stolthet, och han säger irriterat: ”Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har makt att både frige och avrätta dig?” (Johannes 19:10)

Jesus svarar: ”Du skulle inte ha någon makt alls över mig, om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till större synd.” (Johannes 19:11) Jesus tänker nog inte på någon specifik person. Men han menar att Kaifas, de andra ledarna och Judas Iskariot bär större skuld än Pilatus.

Jesus är saklig och lugn, och det ger Pilatus ännu starkare skäl att frukta att Jesus inte är en vanlig människa. Så Pilatus gör ännu ett försök att få honom frigiven. Men då spelar judarna på en annan rädsla som Pilatus har. De hotar: ”Om du släpper den mannen är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung gör uppror mot kejsaren!” (Johannes 19:12)

Ståthållaren för ut Jesus till folket ytterligare en gång. Han sätter sig på domarsätet och utropar: ”Se! Er kung!” Men judarna ger sig inte, utan skriker: ”Bort med honom! Bort med honom! På pålen med honom!” Då invänder Pilatus: ”Ska jag avrätta er kung?” Judarna har länge varit missnöjda med det romerska styret. Men trots det ropar de främsta prästerna: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren!” (Johannes 19:14, 15)

Pilatus vågar inte längre stå på sig. Han ger efter för judarnas obarmhärtiga krav och utlämnar Jesus till avrättning. Soldaterna tar av Jesus den kungliga manteln och ger honom hans kläder. Och när han sedan leds bort tvingas han att bära sin egen tortyrpåle.

Det har blivit fredag förmiddag den 14 nisan. Jesus har varit vaken ända sedan torsdag morgon, och han har utstått fruktansvärda lidanden. Han kämpar för att bära den tunga pålen, men till sist orkar han inte mer. Just då råkar Simon från det afrikanska Kyrene gå förbi. Soldaterna tvingar honom att bära pålen till avrättningsplatsen. Det är många människor som följer efter. Flera sörjer det som händer, och en del är så ledsna att de slår sig själva.

Jesus säger till de gråtande kvinnorna: ”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig. Gråt över er själva och era barn, för det kommer en tid när man ska säga: ’Lyckliga är de barnlösa kvinnorna, de som inte har fött och inte har ammat!’ Då ska man säga till bergen: ’Fall över oss!’ och till kullarna: ’Göm oss!’ Om man gör så här när trädet är saftigt, hur blir det då när trädet har torkat?” (Lukas 23:28–31)

Jesus syftar på den judiska nationen. Den är som ett träd som håller på att dö, men som inte har torkat ut än. Jesus är fortfarande kvar, och det är även ett antal judar som tror på honom. När Gud sedan skiljer ut dem, kommer den judiska nationen att bli andligt uttorkad som ett dött träd. Det kommer att bli stor sorg i landet när romarna verkställer Guds dom över nationen.