De främsta prästerna och folkets äldste i templet är helt ställda. De utmanade Jesus och ifrågasatte vem som gett honom tillåtelse att göra allt han gör. Men Jesus svar gjorde dem mållösa. Nu berättar han en liknelse som avslöjar deras rätta jag.

Jesus säger: ”En man hade två söner. Han gick till den ene och sa: ’Min son, gå och arbeta i vingården i dag.’ Sonen svarade: ’Nej, jag vill inte’, men sedan ångrade han sig och gick dit ändå. Mannen gick också till den andre sonen och sa likadant. Sonen svarade: ’Ja, det ska jag’, men han gick inte dit. Vem av sönerna gjorde sin fars vilja?” (Matteus 21:28–31) Svaret är givet – den förste sonen som i slutändan gjorde vad pappan bett om.

Jesus fortsätter: ”Jag säger er att skatteindrivarna och de prostituerade ska komma in i Guds rike före er.” I början ville inte skatteindrivarna och de prostituerade tjäna Gud. Men precis som den förste sonen har de ångrat sig och börjat tjäna honom. De religiösa ledarna däremot är som den andre sonen. De säger att de tjänar Gud, men det stämmer inte med verkligheten. Jesus tillägger: ”Johannes [döparen] kom nämligen till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde honom inte. Däremot trodde skatteindrivarna och de prostituerade på honom, men trots att ni såg det ville ni inte ändra er och tro på honom.” (Matteus 21:31, 32)

Jesus fortsätter med en annan liknelse. Den avslöjar att de religiösa ledarna inte bara är försumliga när det gäller att göra Guds vilja – de är rentav onda. Han säger: ”En man planterade en vingård. Han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar och byggde ett torn. Sedan arrenderade han ut den åt vinodlare och reste utomlands. När tiden var inne skickade han en tjänare till vinodlarna för att hämta lite av skörden från vingården. Men de tog fast honom, slog honom och skickade bort honom tomhänt. Och han skickade en annan tjänare till dem, men honom slog de i huvudet och förödmjukade. Och han skickade ytterligare en tjänare, och honom dödade de. Han skickade många andra, och några av dem blev misshandlade och några blev dödade.” (Markus 12:1–5)

Förstår de som lyssnar liknelsen? De kanske minns profeten Jesajas hårda ord: ”Härarnas Jehovas vingård är Israels hus, och Judas män är den plantering som han höll kär. Och han hoppades ständigt på rätt, men se – lagbrott.” (Jesaja 5:7) Jesus är inne på samma tema. Vingården är Israels nation som inhägnas, eller skyddas, av Guds lag. Jordägaren är Jehova, som skickat profeter för att undervisa folket och hjälpa dem att ge fin frukt.

Men ”vinodlarna” misshandlade och dödade ”tjänarna” som kom till dem. Jesus fortsätter: ”Till slut hade han [jordägaren] bara en kvar att skicka, sin älskade son. Han skickade honom sist av alla och tänkte: ’De kommer att respektera min son.’ Men vinodlarna sa till varandra: ’Det här är arvingen. Vi dödar honom och tar hans arv!’ Och de tog honom och dödade honom.” (Markus 12:6–8)

”Vad ska vingårdens ägare göra?” frågar Jesus. (Markus 12:9) De religiösa ledarna svarar: ”Eftersom de är onda ska han döda dem. Och vingården ska han arrendera ut åt andra vinodlare som ger honom hans andel när det är dags för det.” (Matteus 21:41)

I och med det här dömer de omedvetet sig själva. De är nämligen några av ”vinodlarna” i Jehovas ”vingård”, eller Israels nation. Vad är  frukten som Jehova med all rätt förväntar sig av vinodlarna? Det är bland annat tro på hans son, Messias. Jesus spänner blicken i de religiösa ledarna och säger: ”Ni har väl läst detta skriftställe: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit huvudhörnstenen. Den har kommit från Jehova, och den är underbar i våra ögon.’” (Markus 12:10, 11) Nu kommer slutpoängen: ”Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt en nation som gör hans vilja.” (Matteus 21:43)

Jesus motståndare förstår att ”liknelsen handlade om dem”. (Lukas 20:19) Men folket ser honom som en profet. Och om inte de hade varit där, hade motståndarna gripit och dödat den rättmätige ”arvingen” där och då.