Jesus har tidigare berättat en liknelse som framhöll hur viktigt det är att vara ihärdig i bönen. (Lukas 11:5–13) Troligen är han i Samarien eller Galileen när han nu tar upp det här ämnet igen. Han gör det med hjälp av följande liknelse:

”I en stad fanns det en domare som varken respekterade Gud eller människor. Det fanns också en änka i den staden, och hon gick gång på gång till domaren och sa: ’Ge mig en rättvis behandling i tvisten mellan mig och min motpart.’ Först gick han inte med på det, men sedan sa han till sig själv: ’Jag har visserligen ingen respekt för Gud eller människor, men bara för att hon fortsätter besvära mig ska jag se till att hon får en rättvis behandling, så att hon lämnar mig i fred och slutar tjata på mig.’” (Lukas 18:2–5)

När det gäller lärdomen säger Jesus: ”Tänk på vad domaren sa, fast han var ohederlig. Naturligtvis kommer då Gud att se till att hans utvalda, som vädjar till honom dag och natt, får rättvisa. Han är dessutom tålmodig mot dem.” (Lukas 18:6, 7) Vad vill Jesus lära oss om sin Far?

Jesus menar inte att Jehova påminner om en ohederlig domare. I stället lyfter Jesus fram en intressant kontrast. Om till och med en ohederlig domare lyssnar till enträgna vädjanden, så är det självklart att även Jehova kommer att göra det. Han är ju rättvis och god, och han kommer att svara sitt folk när de ber utan att ge upp. Jesus tillägger: ”Jag försäkrar er att han [Gud] genast ska ge dem rättvisa.” (Lukas 18:8)

De svaga och fattiga i samhället blir ofta orättvist behandlade, medan de förmögna och inflytelserika gynnas. Men det är inte så Gud vill ha det. När tiden är mogen kommer han att skipa rättvisa så att de onda straffas och hans tjänare får evigt liv.

Vilka har en tro som liknar änkans? Hur många tror på riktigt att Gud ”genast ska ge dem rättvisa”? Jesus har precis slagit fast hur viktigt det är att hålla i med att be. Angående tro på bönens kraft säger han: ”Kommer Människosonen verkligen att finna sådan tro på jorden när han kommer tillbaka?” (Lukas 18:8) Jesus antyder alltså att en sådan tro kanske kommer att vara svår att hitta när Messias kommer.

Några som lyssnar känner att Jesus råd omöjligen kan gälla dem. De ser sig själva som religiöst fläckfria men andra som hopplösa syndare. Jesus riktar sig nu till dessa egenrättfärdiga män med följande liknelse:

”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé och den andre skatteindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Gud, jag tackar dig för att jag inte är som alla andra – utpressare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, eller som den där skatteindrivaren. Jag fastar två gånger i veckan, och jag ger tionde av allt jag tjänar.’” (Lukas 18:10–12)

 Fariséerna, som gärna vill imponera på andra, är kända för att visa upp sin fromhet för allmänheten. Till exempel sammanfaller ofta deras självpåtagna fastor med de stora marknadsdagarna (måndagar och torsdagar) då många kan se dem. Och de är minutiöst noga med att ge tionde av små köksväxter. (Lukas 11:42) Några månader tidigare uttryckte de sitt förakt för vanligt folk. De sa: ”Den här hopen som [enligt fariséerna] inte kan lagen, de är fördömda.” (Johannes 7:49)

Jesus fortsätter berätta: ”Men skatteindrivaren, som stod en bit bort, ville inte ens lyfta blicken mot himlen. Han slog sig gång på gång på bröstet och sa: ’Gud, jag är en syndare. Snälla, förlåt mig.’” Skatteindrivaren är ödmjuk och erkänner sina fel och misstag. Jesus avslutar med orden: ”Jag säger er: När den här mannen gick hem hade han visat sig mer rättfärdig än farisén. För de som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men de som ödmjukar sig själva ska bli upphöjda.” (Lukas 18:13, 14)

Ödmjukhet är verkligen viktigt! Det här är goda råd för Jesus lärjungar som har växt upp i ett samhälle där fariséerna betonat att status och ställning har högsta prioritet. Men det är inte bara goda råd för dem, utan för alla som vill följa Jesus.