Människor reagerar väldigt olika på det Jesus säger och gör, beroende på vad som finns i deras hjärta. Det blir tydligt vid ett tillfälle i Galileen. En farisé som heter Simon bjuder hem Jesus, kanske för att han är nyfiken på den som han har hört göra så fantastiska underverk. Jesus ser säkert det här som en möjlighet att få undervisa, precis som när han tidigare ätit med tullindrivare och syndare.

Men Jesus får inte det hjärtliga välkomnande som gäster brukar få. På de dammiga vägarna i Palestina blir fötterna varma och smutsiga, så man brukar ta av gästernas sandaler och tvätta deras fötter i kallt vatten. Det är också vanligt att gäster välkomnas med en kyss och får lite olja i sitt hår. Men Jesus visas inte någon sådan omtanke och gästfrihet. Så hur välkommen är han egentligen?

När gästerna ligger till bords och äter, kommer en objuden kvinna in i rummet. Hon är ”känd i staden för att vara en syndare”. (Lukas 7:37) Alla ofullkomliga människor är naturligtvis syndare. Men den här kvinnan verkar ha ovanligt dåligt rykte, kanske är hon prostituerad. Det är möjligt att hon har hört om Jesus undervisning och att han vill ge nya krafter till alla som kommer till honom för att få lindring. (Matteus 11:28, 29) Hon har tydligen berörts av det Jesus sagt och gjort.

Kvinnan närmar sig bakifrån och sätter sig på knä vid Jesus fötter. Hon gråter och låter tårarna falla på hans fötter, och sedan torkar hon av dem med sitt hår. Hon kysser dem och smörjer in dem med den parfymerade olja hon har med sig. Simon betraktar det som händer med kritiska ögon och tänker: ”Om den mannen verkligen var en profet hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en syndare.” (Lukas 7:39)

Jesus, som förstår vad Simon tänker, säger: ”Simon, jag har något att säga dig.” Han svarar: ”Lärare, säg det!” Jesus fortsätter: ”Två män hade lånat pengar av en man. Den ene hade lånat 500 denarer och den andre 50. När de inte klarade av att betala tillbaka efterskänkte han villigt deras skulder. Vem av dem kommer att älska honom mest?” Simon svarar, kanske lite avmätt: ”Den som han efterskänkte mest, antar jag.” (Lukas 7:40–43)

Jesus håller med. Sedan tittar han på kvinnan och säger till Simon: ”Du ser den här kvinnan. När jag kom hem till dig gav du mig inget vatten att tvätta fötterna med. Men hon fuktade mina fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter ända sedan jag kom hit. Du hällde ingen olja på mitt huvud, men hon har smort in mina fötter med väldoftande olja.” Jesus ser att kvinnan verkligen ångrar sina synder, och han förklarar: ”Trots hennes många synder har hon fått förlåtelse, eftersom hon har visat så mycket kärlek. Men den som bara har fått lite förlåtelse visar bara lite kärlek.” (Lukas 7:44–47)

Jesus bagatelliserar inte en omoralisk livsstil. Men det som händer hemma hos Simon visar att Jesus har empati för alla ångerfulla människor som vänder sig till honom för att kunna få ett rent samvete. Kvinnan måste verkligen känna sig lättad när Jesus säger: ”Dina synder är förlåtna. ... Din tro har räddat dig. Gå i frid.” (Lukas 7:48, 50)