Tidigare har Jesus gett bröd och fisk till en grupp människor som kommit tillbaka från Galileiska sjöns östra strand. I en synagoga i Kapernaum fortsätter han att tala till dem. Han har just sagt att han är det sanna brödet från himlen, och nu fortsätter han på samma tema.

Jesus säger: ”Era förfäder åt mannat i vildmarken, och ändå dog de.” Han lyfter nu fram en intressant kontrast: ”Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av det brödet ska han få leva för evigt. Och det bröd jag ska ge är mitt kött, som jag ger så att människor kan få liv.” (Johannes 6:48–51)

På våren år 30 sa Jesus till Nikodemos att Gud älskar världen så mycket att han sänt sin son för att rädda den. Nu framhåller Jesus vad man måste göra för att få evigt liv. Det är nödvändigt att äta hans kött, dvs. tro på hans offer.

Men folket protesterar: ”Hur kan den här människan ge oss sitt kött att äta?” (Johannes 6:52) Jesus vill inte att de ska ta det här bokstavligt, utan bildligt. Han försöker få dem att förstå genom att utveckla bildspråket.

”Om ni inte äter av Människosonens kött och dricker av hans blod, kommer ni inte att få liv. Den som äter av mitt kött och dricker av mitt blod får evigt liv. ... För mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck. Den som äter av mitt kött och dricker av mitt blod kommer att vara i gemenskap med mig och jag med honom.” (Johannes 6:53–56)

Hur reagerar judarna? Tror de att Jesus förespråkar kannibalism eller vill att de ska bryta Guds lag och äta blod? Vilken motbjudande tanke! (1 Moseboken 9:4; 3 Moseboken 17:10, 11) Jesus menar inte att man bokstavligen ska äta hans kött eller dricka hans blod. Jesus kött representerar hans fullkomliga kropp. Och hans blod representerar hans liv. Poängen är att alla som önskar leva för evigt måste tro på hans offer. Men det är många av hans lärjungar som inte förstår det här. De utbrister: ”Det han säger är chockerande, det kan man inte lyssna på.” (Johannes 6:60)

Jesus märker att några av hans lärjungar går och muttrar. Därför frågar han: ”Tar ni anstöt av det här? Tänk då hur det blir om ni får se Människosonen stiga upp till den plats han kom ifrån. ... Det jag har sagt till er är ande och liv. Men det är några av er som inte tror.” Det får många lärjungar att gå i väg, och de slutar följa honom. (Johannes 6:61–64)

Jesus vänder sig nu till sina 12 apostlar och frågar: ”Ni vill väl inte gå i väg ni också?” Petrus svarar: ”Herre, vem skulle vi gå till? Dina ord leder till evigt liv. Och vi tror på och har insett att du är Guds helige.” (Johannes 6:67–69) Så även om Petrus och de andra apostlarna inte riktigt förstår allt, visar de ändå att de är lojala mot Jesus.

Jesus blir glad av Petrus svar, men han tillägger: ”Är det inte jag själv som har utvalt er tolv? Ändå är en av er en baktalare.” (Johannes 6:70) Jesus syftar på Judas Iskariot. Det är möjligen vid det här tillfället som Jesus börjar se onda tendenser hos Judas.

Det måste kännas bra för Jesus att Petrus och de andra apostlarna inte blivit avskräckta. De vill fortfarande följa honom och ta del i det livräddande arbete som han utför.