Medan Jesus är i Judeen tackar han ja till att komma och äta hos en farisé. Troligen är inte måltiden på kvällen utan tidigare på dagen. (Lukas 11:37, 38; jämför Lukas 14:12.) Innan fariséerna äter följer de en särskild ritual, de tvättar händerna ända upp till armbågarna. Men Jesus gör inte det. (Matteus 15:1, 2) Det finns inget i lagen som förbjuder att man tvättar sig så noggrant, men det är inte heller något Gud kräver.

Farisén blir förvånad över att Jesus inte följer deras tradition. Jesus märker det och säger: ”Ni fariséer, ni rengör utsidan av bägaren och skålen, men inuti är ni fulla av girighet och ondska. Tänker ni inte på att han som har gjort utsidan även har gjort insidan?” (Lukas 11:39, 40)

Det här är egentligen inte en fråga om hygien, utan problemet bottnar i religiöst hyckleri. Fariséerna och andra är noggranna med att ha rena händer, men de struntar i att rena sina hjärtan från ondska. Jesus ger dem rådet: ”När ni ger gåvor ska det komma inifrån, så blir också allt annat hos er rent.” (Lukas 11:41) Vad borde motivera en människa att ge? Visst borde det vara att man vill göra gott och inte för att man vill imponera på andra genom att låtsas vara hängiven Gud?

Det är inte det att fariséerna inte ger några bidrag alls. Jesus påpekar: ”Ni ger tionde av mynta och vinruta och alla andra slags köksväxter, men ni försummar rättvisan och kärleken till Gud. Det är sant att ni ska ge tiondet, men ni får ändå inte försumma det andra.” (Lukas 11:42) I Guds lag stod det att man skulle betala tionde (en tiondel) av sin skörd. (5 Moseboken 14:22) Det gällde även kryddväxter som man använde för att smaksätta maten, till exempel mynta och vinruta. Fariséerna var väldigt noga med att ge en tiondel av de här örterna, men de ignorerade de viktigare kraven i lagen, som att vara rättvis och blygsam. (Mika 6:8)

Jesus fortsätter med att säga: ”Ni är illa ute, fariséer, för ni älskar att ha de främsta sittplatserna i synagogorna och att människor visar er vördnad på torgen. Ni är illa ute, för ni är som gravar som man inte ser och som man trampar på utan att veta om det.” (Lukas 11:43, 44) Den som råkade trampa på en sådan grav blev ceremoniellt oren. Jesus använder den tanken för att betona hur andligt smutsiga fariséerna är. (Matteus 23:27)

En av de lagkunniga som är där blir stött och säger: ”Lärare, när du säger så, förolämpar du även oss.” Men eftersom även de lagkunniga underlåter att hjälpa folket, säger Jesus: ”Ni är också illa ute, ni lagkunniga, för ni lägger tunga bördor på människorna som är svåra att bära, och ni rör inte ett finger för att lätta på dem! Ni är illa ute, för ni bygger gravmonument åt profeterna, men era förfäder dödade dem.” (Lukas 11:45–47)

Bördorna Jesus syftar på är fariséernas muntliga traditioner och sättet de tolkar lagen på. De gör inte livet lättare för folket, utan tvingar på dem sina betungande krav. Deras förfäder har dödat Guds profeter ända sedan Abels tid. De menar att de ärar profeterna genom att göra fina gravmonument åt dem. Men i själva verket har de samma inställning och inriktning som förfäderna. De vill ju till och med döda Guds främste profet! Jesus säger att Gud kommer att hålla den här generationen ansvarig för allt de gjort. Och de får ta konsekvenserna av sina handlingar omkring 38 år senare, år 70 v.t.

Jesus fortsätter: ”Ni är illa ute, ni lagkunniga, för ni har tagit bort kunskapens nyckel. Själva har ni inte gått in, och dem som är på  väg in hindrar ni!” (Lukas 11:52) I stället för att hjälpa människor att förstå Guds ord blockerar de vägen till kunskap och insikt.

Hur reagerar fariséerna och de lagkunniga på den här kritiken? När Jesus är på väg att gå börjar de ilsket bombardera honom med frågor. Det är självklart inte för att de vill lära sig något, utan de vill att Jesus ska säga något de kan gripa honom för.