ORO och bekymmer drabbar alla, även dem som tjänar Jehova. En forntida tjänare till Jehova skrev så här: ”Det var många oroande tankar i mitt inre.” (Psalm 94:19) Och Jesus sa att under de sista dagarna skulle ”livets bekymmer” göra det svårare att tjäna Jehova. (Lukas 21:34) Känner du igen dig? Du kanske kämpar med ekonomin, familjeproblem eller dålig hälsa. Hur kan Jehova hjälpa dig att hantera sådana svårigheter?

Vi kan helt enkelt inte klara av oro och bekymmer på egen hand. Paulus skrev: ”Vi är på allt sätt trängda ... vi är rådvilla ... vi är slagna till marken.” Men han sa också att vi inte är ”så hårt pressade att vi inte kan röra oss”. Vi är aldrig ”helt utan någon utväg”, och det är aldrig helt hopplöst. Vad kan hjälpa oss att hålla ut? ”Den kraft som är över det normala”, kraften från vår allsmäktige Gud, Jehova. (2 Korinthierna 4:7–9)

Fundera på hur du tidigare fått ”kraft som är över det normala”. Kommer du ihåg något uppmuntrande tal som gjorde att du uppskattade Jehovas enorma kärlek ännu mer? Minns du hur trosstärkande det var när du fick berätta för någon att vi ska få en bättre värld? När vi går på möten och pratar med andra om vår tro, får vi den styrka vi behöver för att hantera bekymmer i livet. Det gör att vi kan känna inre frid och tjäna Jehova med glädje.

Det är inte konstigt om du känner dig splittrad. Jehova vill att vi ska söka riket först och regelbundet ta del i andliga aktiviteter. (Matteus 6:33; Lukas 13:24) Men motstånd, dålig hälsa eller problem i familjen har kanske gjort dig helt slutkörd. Och du kanske vill umgås mer med vännerna i församlingen, men jobbet tar all din tid och energi. När vardagen ställer så många krav, och tiden och krafterna inte räcker till, kanske du känner att det blir för mycket. Du kanske till och med undrar om Jehova kräver mer än du klarar av.

Men Jehova är förstående. Han vill inte att vi ska ge mer än vi klarar av. Och han vet att det tar tid att återhämta sig när man är helt slutkörd, antingen det är fysiskt eller känslomässigt. (Psalm 103:13, 14)

Tänk till exempel på hur Jehova tog hand om sin profet Elia. När Elia blev modfälld och rädd flydde han ut i vildmarken. Blev Jehova arg och beordrade honom tillbaka till sitt uppdrag? Nej, inte alls. Han skickade i stället en ängel som två gånger varsamt väckte Elia och gav honom något att äta. Trots det var Elia 40 dagar senare  fortfarande orolig och rädd. Vad mer gjorde Jehova för att hjälpa Elia? Först visade Jehova att han kunde skydda honom. Sedan tröstade Jehova Elia med ”en lugn, låg röst”. Och slutligen berättade Jehova att det fanns tusentals andra som också var lojala mot honom. Snart var Elia i gång igen och profeterade modigt. (1 Kungaboken 19:1–19) Vad kan vi lära oss? När Elia blev orolig och rädd, hade Jehova tålamod med honom. Jehova har inte förändrats, han är lika förstående nu. Och han vill hjälpa oss, precis som han hjälpte Elia.

Var realistisk när du tänker på vad du kan ge Jehova. Jämför inte det du kan göra i dag med allt du gjorde förr. En löpare som inte tränat på flera månader eller år kan inte räkna med att komma i form igen på en gång. I stället sätter han upp små mål för att bygga upp sin styrka och uthållighet. De kristna är som sådana löpare. De tränar med ett tydligt mål i sikte. (1 Korinthierna 9:24–27) Kan du sätta upp ett andligt mål som känns rimligt för dig att nå ganska snart? Det skulle kunna vara att gå på ett möte. Be Jehova om hjälp att nå ditt mål. Allteftersom du bygger upp din andlighet kommer du ”smaka och se att Jehova är god”. (Psalm 34:8) Kom ihåg att Jehova ser att du älskar honom och uppskattar vad du än gör för honom, även om du kanske tycker att det är lite. (Lukas 21:1–4)

Hur hjälpte Jehova June att komma tillbaka till honom? Hon berättar: ”Jag fortsatte att be om Jehovas hjälp. Sedan fick jag veta av min svärdotter att det skulle hållas en sammankomst i staden där jag bodde. Jag bestämde mig för att vara med på en av sammankomstdagarna. Det kändes underbart att få vara tillsammans med Jehovas folk igen. Sammankomsten var precis vad jag behövde. Nu tjänar jag Jehova med glädje igen, och mitt liv har blivit mer meningsfullt. Jag har förstått att jag inte klarar allt själv, utan jag behöver mina vänner. Och jag är så tacksam för att det fortfarande fanns tid för mig att komma tillbaka.”