Vad säger många forskare? Många evolutionister påstår att livet började vid kanten av en vattensamling eller djupt nere i havet för flera miljarder år sedan. De menar att i en sådan miljö skulle kemiska ämnen spontant kunna ansamlas i skumliknande strukturer, bilda komplexa molekyler och börja reproducera sig. De tror att allt liv på jorden utvecklades från en eller flera ”enkla”, ursprungliga celler.

Andra minst lika respekterade forskare som också stöder evolutionsteorin håller inte med. De spekulerar i att de första cellerna, eller åtminstone deras viktigaste beståndsdelar, kom från rymden. Varför det? Därför att man trots stora ansträngningar inte har kunnat bevisa att liv kan uppstå ur icke-levande molekyler. Biologiprofessor Alexandre Meinesz belyste det här dilemmat år 2008. Han konstaterade att under de senaste 50 åren  ”har inga empiriska bevis gett stöd åt hypotesen att livet på jorden har uppstått spontant ur en molekylär soppa, och inga nya vetenskapliga upptäckter av vikt pekar i den riktningen”.¹

Vad säger fakta? Svaret på frågan om hur barn blir till är väldokumenterat och helt okontroversiellt. Liv uppstår alltid ur redan existerande liv. Men kan den här grundläggande lagen ha satts ur spel någon gång för riktigt länge sedan? Kan liv verkligen alstras genom spontana reaktioner mellan livlösa kemiska ämnen? Vad är oddsen för att något sådant skulle kunna hända?

Forskare har kommit fram till att åtminstone tre olika slags komplexa molekyler måste samarbeta för att en cell ska kunna överleva – DNA, RNA och proteiner. * I dag skulle inte många forskare påstå att en komplett levande cell helt plötsligt uppstod ur en blandning av livlösa kemiska ämnen. Men hur stor är sannolikheten att RNA eller proteiner uppstod spontant? *

Många forskare hävdar att ett experiment som för första gången utfördes 1953 bevisar att liv kan uppstå av sig självt. Stanley L. Miller skickade då elektriska gnistor genom en gasblandning, som man menade motsvarade den tidiga jordens atmosfär, och lyckades på så sätt framställa några aminosyror, som är proteinernas kemiska byggstenar. Sedan dess har man också upptäckt aminosyror i en meteorit. Betyder det då att livets grundläggande delar lätt skulle kunna uppstå av sig själva?

Robert Shapiro, professor emeritus i kemi vid New York University, säger: ”En del skribenter har utgått från att alla livets byggstenar lätt kan framställas med hjälp av experiment som liknar Millers och att de alla förekommer i meteoriter. Så är inte fallet.”² *

Tänk på RNA-molekylen. Den är uppbyggd av mindre molekyler som kallas nukleotider. En nukleotid skiljer sig från en aminosyra men är bara lite mer komplex. Shapiro säger att ”man inte har fått fram några som helst nukleotider vid experiment med gnisturladdningar, och man har heller inte upptäckt några i meteoriter”.³ * Vidare konstaterar han att sannolikheten att en självreproducerande RNA-molekyl slumpmässigt skulle bildas ur en ansamling av kemiska beståndsdelar ”är så försvinnande liten att det skulle vara en exceptionell lyckträff om det hände en enda gång någonstans i det synliga universum”.⁴

Hur är det då med proteinmolekyler? De kan vara uppbyggda av allt från 50 upp till flera tusen aminosyror sammanlänkade i en mycket bestämd ordningsföljd. Ett genomsnittsprotein i en ”enkel” cell består av 200 aminosyror. Till och med  i ”enkla” celler finns tusentals olika slags proteiner. Sannolikheten att ett enda protein med bara 100 aminosyror någonsin skulle kunna uppstå spontant på jorden har beräknats till ungefär en på en miljon miljarder.

Forskaren Hubert P. Yockey, som stöder evolutionsteorin, går ännu längre. Han säger: ”Det är omöjligt att livet började med proteiner.”⁵ Visserligen är proteiner inbegripna i produktionen av RNA, men det krävs RNA för att få fram proteiner. Låt oss ändå säga att både proteiner och RNA-molekyler mot all förmodan uppstod spontant på samma plats vid samma tidpunkt. Hur troligt är det då att de skulle samarbeta för att bilda en självreproducerande och självuppehållande livsform? ”Sannolikheten att det här skulle hända spontant (i en slumpartad blandning av proteiner och RNA) verkar vara astronomiskt liten”, säger doktor Carol Cleland * vid NASA:s astrobiologiska institut. Hon fortsätter: ”Ändå verkar de flesta forskare tro att om de bara kan förklara hur proteiner och RNA uppstod oberoende av varandra under ursprungliga förhållanden, kommer problemet med samordningen på något sätt att lösa sig automatiskt.” Angående de nuvarande teorierna om hur dessa byggstenar för liv uppstått spontant säger hon: ”Ingen av dem har gett oss en särskilt tillfredsställande förklaring till hur det kunde hända.”⁶

Vilken betydelse har dessa fakta? Tänk vilka problem det här skapar för forskare som tror att livet kommit till av sig självt. I en meteorit har man funnit några aminosyror som också finns i levande celler. Under väl förberedda och kontrollerade experiment har man även lyckats frambringa mer komplexa molekyler. Förhoppningen är att till slut kunna framställa alla nödvändiga beståndsdelar i en ”enkel” cell. Situationen kan liknas vid en vetenskapsman som tar material som finns i naturen och omvandlar dem till stål, plast och silikon. Av detta gör han en robot. Han programmerar den sedan så att den kan göra kopior av sig själv. Men vad har han bevisat? Egentligen bara att någon med intelligens kan skapa en imponerande maskin.

På samma sätt skulle det vara helt fantastiskt om forskare i framtiden lyckades  konstruera en cell. Men skulle det bevisa att cellen kan uppkomma spontant? Egentligen skulle det bevisa raka motsatsen, eller hur?

Vad tror du? Alla vetenskapliga fakta vi har i dag visar att liv bara kan uppstå ur redan existerande liv. Att säga att en ”enkel” levande cell skulle ha uppstått ur icke-levande kemiska ämnen kräver en stark, men dåligt underbyggd, tro.

Med tanke på det du just läst, är du beredd att låta din livssyn vila på en sådan bräcklig grund? Ta en närmare titt på hur en cell fungerar innan du besvarar den frågan. Det kommer att hjälpa dig att avgöra om teorierna kring livets uppkomst är logiska eller om de mer påminner om vissa föräldrars historier om hur barn blir till.