1–4. a) Vad händer när Pilatus för ut Jesus till den uppretade pöbelhop som samlats utanför hans palats? b) Hur reagerar Jesus för den förnedring och det lidande han får uthärda, och vilka viktiga frågor uppstår?

 ”SE! MÄNNISKAN!” De här orden uttalar den romerske ståthållaren Pontius Pilatus när han för ut Jesus Kristus till den uppretade pöbelhop som samlats utanför hans palats i gryningen påskdagen år 33 v.t. (Johannes 19:5) Bara några dagar tidigare hyllades Jesus av folkskarorna när han i triumf red in i Jerusalem som Guds utvalde kung. Men den fientliga folkhop som nu har samlats har en helt annan syn på honom.

² Jesus är klädd i en purpurröd mantel av det slag som kungligheter brukar bära, och han har en krona på huvudet. Men manteln, som hänger ner över hans blödande, sargade rygg, och den flätade törnekronan, som sitter nertryckt på hans nu blodiga hjässa, är ett hån mot hans kungliga ställning. Folkskaran, uppeggad av de främsta prästerna, förkastar den misshandlade mannen som står framför dem. Prästerna ropar: ”På pålen med honom! På pålen med honom!” Med mord i sinnet ropar folket: ”Enligt lagen bör han dö.” (Johannes 19:1–7)

³ Med värdighet och mod uthärdar Jesus förnedringen och lidandet utan att klaga. * Han är redo att dö. Senare  samma dag underkastar han sig villigt en plågsam död på en tortyrpåle. (Johannes 19:17, 18, 30)

⁴ Genom att ge sitt liv visade Jesus att han var en sann vän för sina efterföljare. Han sade: ”Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Johannes 15:13) Det här väcker några viktiga frågor. Var det verkligen nödvändigt att Jesus utstod allt det här lidandet och dog? Varför var han villig att göra det? Hur kan vi, som Jesu ”vänner” och efterföljare, följa hans exempel?

5. Hur kunde Jesus veta vilka prövningar som väntade honom?

⁵ Som den utlovade Messias visste Jesus vad han hade att vänta. Han kände till de många profetior i de hebreiska skrifterna som i detalj förutsade Messias lidande och död. (Jesaja 53:3–7, 12; Daniel 9:26) Mer än en gång förberedde han sina lärjungar på vilka prövningar som väntade honom. (Markus 8:31; 9:31) När Jesus och apostlarna var på väg till Jerusalem för att fira påsken tillsammans sista gången sade han uttryckligen till dem: ”Människosonen skall överlämnas åt de främsta prästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och överlämna honom åt människor från nationerna, och de skall gyckla med honom och spotta på honom och gissla honom och döda honom.” (Markus 10:33, 34) Det här var inte bara tomma ord. Som vi har sett blev Jesus verkligen förlöjligad, spottad på, gisslad och dödad.

6. Varför måste Jesus lida och dö?

⁶ Men varför måste Jesus lida och dö? Av flera mycket viktiga skäl. För det första skulle Jesus genom att förbli lojal bevisa sin ostrafflighet och försvara Jehovas suveränitet. Kom ihåg att Satan lögnaktigt hade påstått att människor tjänar Gud bara av själviska motiv. (Job 2:1–5) Genom att  Jesus förblev trogen ”ända till döden ... på en tortyrpåle” motbevisade han på ett avgörande sätt Satans grundlösa påstående. (Filipperna 2:8; Ordspråksboken 27:11) För det andra skulle Messias lidande och död ge försoning för andras synder. (Jesaja 53:5, 10; Daniel 9:24) Jesus gav ”sin själ till en lösen i utbyte mot många”, vilket gjorde det möjligt för oss att få ett gott förhållande till Gud. (Matteus 20:28) För det tredje blev Jesus genom att han uthärdade alla slags svårigheter och lidanden ”prövad i alla avseenden liksom vi”. Han är därför en medlidsam överstepräst, en som kan ”hysa medkänsla med våra svagheter”. (Hebréerna 2:17, 18; 4:15)

7. Vad avstod Jesus från när han kom till jorden?

⁷ För att få rätt perspektiv på vad Jesus var villig att göra kan du tänka på följande: Vilken man skulle lämna sin familj och sitt hem och flytta till ett främmande land om han visste att de flesta invånarna i landet skulle ta avstånd från honom, att han skulle utsättas för kränkande behandling och få lida och till sist bli dödad? Tänk nu på vad Jesus gjorde. Innan han kom till jorden hade han en gynnad ställning vid sin Faders sida i himlen. Men han lämnade villigt sitt himmelska hem och kom till jorden som människa. Han gjorde detta trots att han visste att han skulle bli förkastad av de flesta och att han skulle utsättas för grym och kränkande behandling, få uthärda svåra smärtor och lida en plågsam död. (Filipperna 2:5–7) Vad motiverade Jesus att göra en sådan uppoffring?

8, 9. Varför var Jesus villig att ge sitt liv?

⁸ Framför allt drevs Jesus av sin djupa kärlek till sin Fader. Det var den kärleken som hjälpte honom att uthärda. Det var också den kärleken som fick honom att bekymra sig om sin Faders namn och rykte. (Matteus 6:9; Johannes  17:1–6, 26) Mer än något annat ville Jesus att hans Faders namn skulle bli rentvått från den vanära som hade hopats över det. Han såg det som en stor ära och förmån att få lida för rättfärdighetens skull, för han visste att han genom att bevara sin ostrafflighet skulle ha del i att helga sin Faders ärofulla namn. (1 Krönikeboken 29:13)

⁹ Jesus var villig att ge sitt liv också av en annan orsak – av kärlek till mänskligheten, en kärlek som han känt ända sedan början av människans historia. Bibeln visar att Jesus älskade människorna långt innan han kom till jorden: ”Min glädje var hos människosönerna.” (Ordspråksboken 8:30, 31) Hans kärlek kom tydligt till uttryck när han var på jorden. Som vi såg i de tre föregående kapitlen visade Jesus på många sätt sin kärlek till människor i allmänhet och till sina efterföljare i synnerhet. Och den 14 nisan år 33 v.t. gav han villigt sitt liv för oss. (Johannes 10:11) Jesus kunde verkligen inte ha gjort något större för att visa sin kärlek till oss. Bör vi efterlikna honom i det här avseendet? Ja, och vi är faktiskt befallda att göra det.

10, 11. Vilket nytt bud gav Jesus sina efterföljare, vad innefattas i det, och varför är det viktigt att vi lyder det?

¹⁰ Kvällen innan Jesus dog sade han till sina närmaste lärjungar: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra – att alldeles som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35) ”Älska varandra” – varför är det ”ett nytt bud”? Den mosaiska lagen innehöll redan befallningen: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (3 Moseboken 19:18) Men det nya budet kräver en större kärlek, en kärlek som bör få oss att vara villiga att ge vårt liv för andra. Jesus själv klargjorde det när han sade: ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra  alldeles som jag har älskat er. Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Johannes 15:12, 13) Det nya budet säger i själva verket: ”Älska andra, inte som dig själv, utan mer än dig själv.” Genom sitt liv och sin död visade Jesus verkligen sådan kärlek.

¹¹ Varför är det viktigt att vi lyder det nya budet? Kom ihåg att Jesus sade: ”Av detta [att ni visar självuppoffrande kärlek] skall alla veta att ni är mina lärjungar.” Ja, vår självuppoffrande kärlek visar att vi är sanna kristna. Vi skulle kunna likna den här kärleken vid ett identitetskort. De som är med vid Jehovas vittnens årliga områdessammankomster brukar ha ett sammankomstmärke på sig. Det här märket identifierar dem som bär det – det visar vad de heter och vilken församling de tillhör. Självuppoffrande kärlek är det ”märke” som identifierar de sanna kristna. Vår kärlek till varandra bör med andra ord vara så uppenbar att den tjänar som ett kännetecken, ett märke, som får andra att förstå att vi verkligen är Kristi sanna efterföljare. Vi bör därför alla fråga oss: Syns det här ”märket” – den självuppoffrande kärleken – tydligt i mitt liv?

12, 13. a) Hur långt måste vi vara villiga att gå när det gäller att visa varandra kärlek? b) Vad innebär det att vara självuppoffrande?

¹² Som Jesu efterföljare måste vi älska varandra som han har älskat oss. Det innebär att vi måste vara villiga att göra uppoffringar för medtroende. Hur långt måste vi vara villiga att gå? I Bibeln sägs det: ”Av detta har vi lärt känna kärleken, att han gav ut sin själ för oss; och vi är skyldiga att ge ut våra själar för bröderna.” (1 Johannes 3:16) Precis som Jesus måste vi vara villiga att dö för varandra om det skulle vara nödvändigt. I tider av förföljelse skulle vi hellre offra vårt liv än förråda våra andliga bröder och  därigenom sätta deras liv i fara. I länder som är splittrade på grund av etniska konflikter skulle vi riskera livet för att skydda våra bröder, oavsett deras etniska ursprung. I krigstider skulle vi hellre gå i fängelse, ja, till och med hellre dö, än ta till vapen mot våra medtroende – eller mot någon människa över huvud taget. (Johannes 17:14, 16; 1 Johannes 3:10–12)

¹³ Att vi är villiga att ge vårt liv för våra bröder är inte det enda sättet vi kan visa självuppoffrande kärlek på. I själva verket kommer de flesta av oss aldrig ens att behöva ställas inför en så svår situation. Men om vi älskar våra bröder så mycket att vi är villiga att dö för dem, bör vi då inte vara villiga att göra mindre uppoffringar och anstränga oss för att hjälpa dem nu? Att vi är självuppoffrande innebär att vi avstår från egna fördelar till nytta för andra. Vi låter andras behov och välfärd komma i första rummet även om det betyder att vi får offra vår egen bekvämlighet. (1 Korinthierna 10:24) Hur kan vi rent praktiskt visa självuppoffrande kärlek?

14. a) Nämn några uppoffringar som de äldste gör. b) Hur ser du på de hårt arbetande äldstebröderna i din församling?

¹⁴ De äldste i församlingen gör många uppoffringar för att kunna vara ”herdar ... för hjorden”. (1 Petrus 5:2, 3) Förutom att de tar hand om sina egna familjer måste de kanske använda tid på kvällarna eller veckosluten för att sköta församlingsangelägenheter, däribland förbereda programpunkter för mötena, göra herdebesök och behandla kommittéärenden. Många äldste uppoffrar sig också genom att de arbetar hårt vid krets- och områdessammankomster och ingår i sjukhuskommittéer, patientbesöksgrupper och regionala byggnadskommittéer. Ni äldste,  glöm aldrig att ni genom att tjäna villigt – genom att ni ger av er tid, er energi och era tillgångar för att ta hand om hjorden – visar självuppoffrande kärlek. (2 Korinthierna 12:15) Era osjälviska ansträngningar uppskattas mycket, inte bara av Jehova utan också av den församling som är i er vård. (Filipperna 2:29; Hebréerna 6:10)

15. a) Nämn några uppoffringar som de äldstes hustrur gör. b) Hur ser du på de självuppoffrande hustrurna till de äldste i din församling?

¹⁵ Vad kan sägas om de äldstes hustrur – är inte deras villighet att understödja sina män så att de kan ta hand om hjorden också ett uttryck för självuppoffrande kärlek? En hustru får uppoffra sig när hennes man måste använda tid till församlingsangelägenheter, tid som han annars kunde ha använt tillsammans med sin familj. Tänk också på de resande tillsyningsmännens hustrur och de uppoffringar som de måste göra för att följa med sina män från församling till församling och från krets till krets. De avstår från att ha ett eget hem och måste kanske sova i en ny säng varje vecka. Hustrur som villigt sätter församlingens intressen framför sina egna är värda beröm för att de visar en sådan självuppoffrande kärlek. (Filipperna 2:3, 4)

16. Nämn några uppoffringar som kristna föräldrar gör för sina barn.

¹⁶ Hur kan vi visa självuppoffrande kärlek i familjen? Ni föräldrar gör många uppoffringar för att ta hand om era barn och ”uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) Ni kanske måste arbeta hårt många timmar varje dag bara för att familjen skall få mat på bordet och för att ni skall kunna ge era barn kläder och tak över huvudet. Ni skulle hellre göra personliga uppoffringar än låta era barn sakna något de behöver. Ni gör också stora ansträngningar när det gäller att studera med era barn, ta med dem till kristna möten och samarbeta med  dem i tjänsten på fältet. (5 Moseboken 6:6, 7) Er självuppoffrande kärlek gläder familjens upphovsman, Jehova, och kan leda till evigt liv för era barn. (Ordspråksboken 22:6; Efesierna 3:14, 15)

17. Hur kan kristna äkta män efterlikna Jesu osjälviska inställning?

¹⁷ Hur kan ni äkta män efterlikna Jesus när det gäller att visa självuppoffrande kärlek? Bibeln svarar: ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, alldeles som Kristus också älskade församlingen och utlämnade sig själv för den.” (Efesierna 5:25) Som vi har sett älskade Jesus sina efterföljare så mycket att han dog för dem. En kristen äkta man måste ha samma osjälviska inställning som Jesus, som ”inte ... behagade ... sig själv”. (Romarna 15:3) En man som efterliknar Jesus sätter villigt sin hustrus behov och intressen framför sina egna. Han insisterar inte på att få sin vilja igenom utan är villig att tillmötesgå sin hustru så länge det inte innebär en kompromiss i fråga om någon biblisk princip. En man som visar självuppoffrande kärlek vinner Jehovas godkännande och får sin hustrus och sina barns kärlek och respekt.

18. Vad motiverar oss att lyda det nya budet om att vi skall älska varandra?

¹⁸ Att lyda det nya budet om att vi skall älska varandra är inte alltid så lätt, men vi har ett starkt motiv till att göra det. Paulus skrev: ”Kristi kärlek tvingar oss, eftersom detta är den bedömning vi har gjort: att en har dött för alla; ... och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva, utan för honom som dog för dem och blev uppväckt.” (2 Korinthierna 5:14, 15) Eftersom Jesus har dött för oss, bör vi då inte känna oss ”tvingade” att leva för honom? Vi kan göra detta genom att följa hans exempel och visa självuppoffrande kärlek.

19, 20. Vilken dyrbar gåva har Jehova gett oss, och hur kan vi visa att vi tar emot den?

 ¹⁹ Jesus överdrev inte när han sade: ”Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Johannes 15:13) Hans villighet att ge ut sin själ för oss var det största uttrycket för hans kärlek till oss. Men det finns någon som har visat oss ännu större kärlek. Jesus förklarade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Gud älskar oss så mycket att han gav sin Son som en lösen, vilket gör det möjligt för oss att bli befriade från synd och död. (Efesierna 1:7) Denna lösen är en dyrbar gåva från Jehova, men han tvingar oss inte att ta emot den.

²⁰ Var och en av oss måste välja om vi skall ta emot Jehovas gåva. Hur kan vi ta emot den? Genom att ”utöva tro” på hans Son. Men det räcker inte att bara säga att vi har tro. Vi måste visa vår tro genom gärningar, genom vårt sätt att leva. (Jakob 2:26) Vi visar att vi tror på Jesus Kristus genom att följa honom dag efter dag. Om vi gör det kommer vi att få många välsignelser nu och i framtiden, som det sista kapitlet kommer att visa.