1, 2. Vad berättar aposteln Johannes om den sista kvällen han och de andra apostlarna var tillsammans med Jesus?

 EN GAMMAL man doppar sin penna i bläck. Hans sinne är fyllt av minnen. Hans namn är Johannes, och han är den siste av Jesu Kristi apostlar som fortfarande lever. Nu, vid omkring 100 års ålder, tänker han tillbaka på en mycket minnesvärd kväll över 60 år tidigare – den sista kvällen han och de andra apostlarna var tillsammans med Jesus innan denne dog. Vägledd av Guds heliga ande kan Johannes påminna sig vad som hände och skriva en detaljerad berättelse.

² Den kvällen förklarade Jesus klart och tydligt att han snart skulle bli dödad. Johannes är den ende som berättar varför Jesus var villig att underkasta sig en plågsam död. Jesus sade: ”För att världen skall veta att jag älskar Fadern, så gör jag nu som Fadern har gett mig befallning att göra. Stig upp, låt oss gå härifrån.” (Johannes 14:31)

3. Hur visade Jesus att han älskade sin Fader?

³ ”Jag älskar Fadern.” Ingenting var viktigare för Jesus. Det betydde inte att han ständigt upprepade de här orden. Johannes 14:31 är faktiskt det enda stället i Bibeln där det sägs att Jesus så direkt uttryckte sin kärlek till Fadern. Men Jesus visade genom sitt sätt att leva att han verkligen älskade sin Fader. Han gav bevis för det dag efter dag. Hans mod, hans lydnad och hans uthållighet vittnade om hans kärlek till Gud. Den kärleken var drivkraften bakom hela hans tjänst.

4, 5. Vilket slags kärlek framhålls i Bibeln, och vad kan sägas om Jesu kärlek till Jehova?

⁴ Nu för tiden kanske somliga förknippar kärlek med svaghet och vekhet. De tänker kanske på kärleksdikter och  kärlekssånger eller på den nyckfullhet som ibland förknippas med romantisk kärlek. Bibeln talar visserligen om romantisk kärlek, men på ett mer upphöjt sätt än vad som är vanligt i våra dagar. (Ordspråksboken 5:15–21) Guds ord ägnar mycket mer uppmärksamhet åt ett annat slags kärlek. Det handlar då inte om glödande passion eller flyktiga känslor, inte heller om torr, teoretisk filosofi. Den här kärleken omfattar både hjärtat och sinnet. Den kommer från en människas innersta. Den bygger på och vägleds av upphöjda principer, och den kommer till uttryck i positiva handlingar. Den är allt annat än flyktig. ”Kärleken upphör aldrig”, sägs det i Guds ord. (1 Korinthierna 13:8)

⁵ Av alla människor som någonsin levt har ingen haft större kärlek till Jehova än Jesus. Ingen har överträffat honom i fråga om att leva efter det som han själv sade var det största av alla Guds bud: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din styrka.” (Markus 12:30) Hur uppodlade Jesus en sådan kärlek? Hur bevarade han sin kärlek till Gud stark när han var här på jorden? Och hur kan vi efterlikna honom?

6, 7. Hur vet vi att det är Guds Son som beskrivs i Ordspråksboken 8:22–31 och inte bara egenskapen vishet?

⁶ Har du någon gång arbetat på ett projekt tillsammans med en vän och upptäckt att det här arbetet gjorde att ni drogs närmare varandra? Om du har upplevt det kan du bättre förstå vilken djup kärlek som utvecklades mellan Jehova och hans enfödde Son. Vi har flera gånger hänvisat till Ordspråksboken 8:30, men vi skall nu se närmare på den här versen i sitt sammanhang. I verserna 22–31 finns en inspirerad beskrivning av den personifierade visheten. Hur vet vi att de här orden syftar på Guds Son?

 ⁷ I vers 22 säger visheten: ”Jehova frambringade mig som begynnelsen av sin väg, det tidigaste av sina verk för länge sedan.” Det här måste handla om något mer än bara visheten, för den egenskapen har inte ”frambringats”. Den har ingen början, eftersom Jehova alltid har funnits, och han har alltid varit vis. (Psalm 90:2) Guds Son däremot var ”den förstfödde av all skapelse”. Han blev frambringad, han skapades. Han var det tidigaste av alla Jehovas verk. (Kolosserna 1:15) Sonen fanns till innan jorden och himlen skapades, som det sägs i Ordspråksboken. Och som Ordet, Guds egen talesman, var han det fullkomliga uttrycket för Jehovas vishet. (Johannes 1:1)

8. Vad gjorde Sonen under sin föremänskliga tillvaro, och vad kan vi tänka på när vi beundrar skaparverket?

⁸ Vad gjorde Sonen under den långa tid som gick innan han kom till jorden? I vers 30 sägs det att han befann sig vid Guds sida som ”en mästerlig arbetare”. Vad innebar det? Kolosserna 1:16 förklarar: ”Med hjälp av honom skapades allt annat i himlarna och på jorden. ... Allt annat har skapats genom honom och för honom.” Jehova, Skaparen, använde alltså sin Son som en mästerlig arbetare för att frambringa allt annat – andevarelserna i den himmelska världen, det väldiga fysiska universum med jorden och dess fantastiska variation av växter och djur och själva kronan på det jordiska skaparverket: människan. På sätt och vis kan vi likna det här samarbetet mellan Fadern och Sonen vid samarbetet mellan en arkitekt och en byggmästare, vars uppgift är att följa arkitektens ritningar och förverkliga hans geniala idéer. När vi fylls av vördnad inför något i skaparverket är det den store Arkitekten vi ger äran. (Psalm 19:1) Men vi skulle också kunna tänka på det långa och glädjefyllda samarbetet mellan Skaparen och hans ”mästerlige arbetare”.

9, 10. a) Vad stärkte bandet mellan Jehova och hans Son? b) Vad kan stärka bandet mellan dig och din himmelske Fader?

 ⁹ När två ofullkomliga människor arbetar nära tillsammans, har de ibland svårt att komma överens. Så var det inte med Jehova och hans Son. Sonen arbetade tillsammans med Fadern under oräkneliga tider, och ”hela tiden gladdes ... [han] inför honom”. (Ordspråksboken 8:30) Ja, han gladde sig åt att få vara tillsammans med sin Fader, och glädjen var ömsesidig. Helt naturligt blev Sonen mer och mer lik sin Fader. Han lärde sig att efterlikna de egenskaper som Gud har. Inte underligt då att bandet mellan Fader och Son blev så starkt! Det kan med rätta kallas det äldsta och starkaste bandet av kärlek i hela universum.

¹⁰ Vad innebär det här för oss? Du kanske menar att du aldrig skulle kunna få ett så starkt band till Jehova. Det är sant att ingen av oss har en så upphöjd ställning som Sonen. Men vi har en fantastisk möjlighet. Kom ihåg att Jesus drogs närmare Fadern genom att arbeta tillsammans med honom. Jehova erbjuder oss kärleksfullt möjligheten att bli hans ”medarbetare”. (1 Korinthierna 3:9) När vi följer Jesu exempel i tjänsten bör vi alltid komma ihåg att vi är Guds medarbetare. Det band av kärlek som förenar oss med Jehova blir på så sätt allt starkare. Skulle vi kunna få ett större privilegium?

11–13. a) Varför är det till hjälp för oss att tänka på kärleken som något levande, och hur bevarade Jesus sin kärlek till Jehova stark i unga år? b) Hur visade Guds Son att han ville bli undervisad av Jehova, både innan han kom till jorden och senare som människa?

¹¹ Det är på många sätt till hjälp för oss att tänka på kärleken i vårt hjärta som något levande. Kärleken behöver, precis som en vacker krukväxt, näring och omvårdnad för att växa och frodas. Om den inte får det, försvagas den och dör. Jesus insåg att han måste hålla sin kärlek till Jehova  vid liv. Han bevarade sin kärlek stark hela den tid han var på jorden. Vi skall se hur han gjorde det.

¹² Tänk på det tillfälle när den unge Jesus talade så frimodigt i templet i Jerusalem. Han sade då till sina oroliga föräldrar: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” (Lukas 2:49) Som barn kom Jesus uppenbarligen ännu inte ihåg något av sin föremänskliga tillvaro. Men han hade ändå en innerlig kärlek till sin Fader, Jehova. Han visste att en sådan kärlek helt naturligt tar sig uttryck i tillbedjan. Det fanns därför inget ställe på jorden där Jesus hellre ville vara än i sin Faders hus. Han längtade efter att få vara i templet och ville inte gå därifrån. Och han var inte bara en passiv åskådare. Han var ivrig att få lära sig mer om Jehova och tala med andra om det han hade lärt sig. De här känslorna uppstod inte först när han var 12 år, och inte heller upphörde de när han var i den åldern.

¹³ Under sin föremänskliga tillvaro hade Sonen varit ivrig att lära av sin Fader. En profetia i Jesaja 50:4–6 visar att Jehova gav sin Son särskild undervisning för hans uppgift som Messias. Trots att han genom den undervisningen fick veta att han som Jehovas smorde skulle få lida och utstå prövningar var han ivrig att lära. När Jesus senare kom till jorden hade han fortfarande samma inställning. Han var ivrig att få gå till sin Faders hus och ta del i tillbedjan där och få del av den undervisning som Jehova ville skulle bedrivas där. Bibeln berättar att Jesus troget gick till templet och synagogan. (Lukas 4:16; 19:47) Om vi vill att vår kärlek till Jehova skall förbli stark och levande måste vi troget vara med vid mötena, där vi tillber Jehova, lär känna honom bättre och fördjupar vår uppskattning av honom.

14, 15. a) Varför sökte Jesus avskildhet ibland? b) Hur vittnar Jesu böner till sin Fader om förtrolighet och respekt?

¹⁴ Jesus bevarade också sin kärlek till Jehova stark genom  att regelbundet be till honom. Även om han var vänskaplig och tyckte om att umgås med andra, är det värt att lägga märke till att han uppskattade att få vara ensam ibland. I Lukas 5:16 sägs det: ”Han höll sig ... undan i ödemarkerna och bad.” Och i Matteus 14:23 sägs något liknande: ”När han slutligen hade skickat i väg folkskarorna, gick han upp på berget för sig själv för att be. Fastän det blev sent, var han där ensam.” Jesus sökte avskildhet ibland, inte för att han var tillbakadragen eller inte tyckte om att vara tillsammans med andra, utan för att han ville vara ensam med Jehova och kunna tala fritt och öppet med sin Fader i bön.

¹⁵ När Jesus bad använde han ibland uttrycket ”Abba, Fader”. (Markus 14:36) På Jesu tid var ”abba” ett förtroligt uttryck för ”fader” som användes i familjen. Det var ofta ett av de första ord som ett barn lärde sig säga. Även om det var ett förtroligt uttryck vittnade det om respekt. Så samtidigt som det här ordet visar vilket förtroligt förhållande Sonen hade till sin älskade Fader, vittnar det om att han hade djup respekt för Jehovas faderliga myndighet. Den här andan av förtrolighet och respekt är uppenbar i alla Jesu böner. I Johannes, kapitel 17, finner vi den långa, innerliga bön som Jesus bad den sista kvällen före sin död. Det är verkligen gripande att begrunda den här bönen. Och det är viktigt att också vi ber sådana böner, men naturligtvis inte genom att upprepa Jesu ord utan genom att tala fritt från hjärtat med vår himmelske Fader så ofta vi kan. Om vi gör det kommer vår kärlek till honom att förbli stark och levande.

16, 17. a) Hur uttryckte Jesus sin kärlek till sin Fader i ord? b) Hur beskrev Jesus sin Faders frikostighet?

¹⁶ Som vi såg tidigare upprepade inte Jesus ständigt orden: ”Jag älskar Fadern.” Men många gånger uttryckte han  ändå sin kärlek till Fadern i ord. Hur då? Vid ett tillfälle sade han: ”Jag prisar dig offentligt, Fader, himlens och jordens Herre.” (Matteus 11:25) I del 2 i den här boken såg vi att Jesus uppskattade att få prisa sin Fader genom att hjälpa människor att lära känna honom. Han liknade till exempel Jehova vid en far som var så angelägen om att förlåta sin egensinnige son att han bara väntade på att den unge mannen skulle ångra sig och återvända hem, och när han såg sin son på långt håll sprang han honom till mötes och omfamnade honom. (Lukas 15:20) Vem kan läsa den här berättelsen utan att bli berörd av Jesu beskrivning av Jehovas kärlek och villighet att förlåta?

¹⁷ Jesus prisade ofta sin Fader för hans frikostighet. Han tog ofullkomliga föräldrar som exempel för att visa hur säkra vi kan vara på att vår Fader skall ge oss all den kraft vi behöver genom sin heliga ande. (Lukas 11:13) Jesus talade också om det hopp som Fadern så frikostigt erbjuder. Han beskrev det hopp han själv hade, att få komma tillbaka till himlen och vara vid sin Faders sida igen. (Johannes 14:28; 17:5) Han talade med sina efterföljare om det hopp som Jehova erbjöd Kristi ”lilla hjord” – att få komma till himlen och regera tillsammans med Kristus, den messianske kungen. (Lukas 12:32; Johannes 14:2) Och han tröstade en döende brottsling med hoppet om att få leva i paradiset. (Lukas 23:43) Att Jesus talade om sin Faders stora frikostighet hjälpte honom utan tvivel att bevara sin kärlek till Fadern stark. Många av Kristi efterföljare har funnit att det inte finns något som stärker deras kärlek till Jehova eller deras tro på honom mer än att tala om honom och om det hopp han erbjuder dem som älskar honom.

18. Vilket är det viktigaste sättet som vi bör följa Jesus på, och varför det?

¹⁸ Av alla de sätt som vi bör följa Jesus på är inget viktigare  än detta: Att vi älskar Jehova av hela vårt hjärta, hela vår själ, hela vår styrka och hela vårt sinne. (Lukas 10:27) Hur stark vår kärlek är avgörs inte bara av hur starkt vi känner för Jehova. Vi måste också visa vår kärlek i handling. Jesus nöjde sig inte med att bara känna kärlek till sin Fader eller att bara säga ”jag älskar Fadern”. Han sade: ”För att världen skall veta att jag älskar Fadern, så gör jag nu som Fadern har gett mig befallning att göra.” (Johannes 14:31) Satan hade påstått att ingen människa skulle tjäna Jehova av osjälvisk kärlek. (Job 2:4, 5) För att på bästa tänkbara sätt motbevisa Satans fräcka påstående handlade Jesus med stort mod och visade världen hur mycket han älskade sin Fader. Han var lydig ända till döden. Kommer du att följa Jesus? Kommer du att visa världen att du verkligen älskar Jehova Gud?

19, 20. a) Vilka viktiga skäl har vi till att regelbundet vara med vid de kristna mötena? b) Hur kan vi se på personligt studium, meditation och bön?

¹⁹ Vi har ett stort behov av att visa sådan kärlek. Jehova har därför sörjt för att vi skall kunna tillbe honom på ett sätt som gör att vår kärlek till honom växer och blir starkare. När du är med vid kristna möten, glöm då inte att du är där för att tillbe din Gud. Vår tillbedjan vid mötena inbegriper att vi förenar oss i innerlig bön till Jehova, sjunger lovsånger, lyssnar uppmärksamt och medverkar när tillfälle ges. Vid mötena får vi också möjlighet att uppmuntra medkristna. (Hebréerna 10:24, 25) Genom att du regelbundet tillber Jehova vid mötena kommer din kärlek till honom att växa sig allt starkare.

²⁰ Detsamma kan sägas om personligt studium, meditation och bön. Se de här tillfällena som en möjlighet att få vara ensam med Jehova. När du studerar Guds skrivna ord och mediterar över det, förmedlar Jehova sina tankar till dig. När du ber öppnar du ditt hjärta för honom. Kom ihåg  att bön inbegriper mer än att bara be Gud om att få något. Bönen ger dig också möjlighet att tacka Jehova för de välsignelser du har fått och lovprisa honom för allt det underbara han har gjort. (Psalm 146:1) Dessutom kan du tacka Jehova och visa att du älskar honom på ett annat mycket viktigt sätt – genom att med glädje och entusiasm lovprisa honom offentligt.

21. Hur viktig är vår kärlek till Gud, och vad kommer de följande kapitlen att handla om?

²¹ Kärlek till Gud är nyckeln till din eviga lycka. Det var allt Adam och Eva hade behövt för att få ett lyckligt liv – och det enda som de inte uppodlade. Det är det viktigaste du behöver för att kunna klara av vilket som helst trosprov, motstå vilken som helst frestelse och uthärda vilken som helst prövning. Det är det centrala i att vara en Jesu efterföljare. Vår kärlek till Gud är naturligtvis förbunden med vår kärlek till våra medmänniskor. (1 Johannes 4:20) De följande kapitlen kommer att handla om hur Jesus visade kärlek till sina medmänniskor. Först skall vi se varför så många uppfattade Jesus som tillgänglig.