1, 2. Hur använder Jesus sin sista kväll tillsammans med apostlarna, och varför är de här sista timmarna så dyrbara för honom?

 NÄR Jesus samlar sina apostlar i ett rum på övervåningen i ett hus i Jerusalem vet han att det är hans sista kväll tillsammans med dem. Han skall snart återvända till sin Fader. Inom några timmar kommer Jesus att bli arresterad och hans tro bli prövad som aldrig tidigare. Men inte ens hans förestående död får honom att sluta upp att tänka på apostlarnas behov.

² Jesus har förberett apostlarna på att han kommer att lämna dem, men han har fortfarande mer att säga för att styrka dem inför det som väntar. Han använder därför de här sista dyrbara timmarna till att lära dem viktiga saker som kommer att hjälpa dem att bevara sig trogna. Det han säger är bland det mest innerliga och förtroliga han någonsin har sagt till dem. Men varför bekymrar sig Jesus mer om sina apostlar än om sig själv? Varför är de här sista timmarna tillsammans med dem så dyrbara för honom? Svaret kan uttryckas med ett enda ord: kärlek. Hans kärlek till dem är djup och innerlig.

3. Hur vet vi att Jesus inte väntade till den sista kvällen med att visa att han älskade sina efterföljare?

³ När aposteln Johannes flera årtionden senare inledde sin inspirerade berättelse om händelserna den här kvällen, skrev han: ”Före påskhögtiden visste Jesus att hans stund hade kommit, då han skulle bege sig ut ur den här världen till Fadern, och därför, alldeles som han hade älskat sina egna som var i världen, älskade han dem nu intill slutet.” (Johannes 13:1) Jesus väntade inte till den kvällen med att  visa att han älskade ”sina egna”. Under hela sin tjänst visade Jesus, i stort som smått, att han älskade sina lärjungar. Vi gör klokt i att undersöka hur han visade sin kärlek, för genom att efterlikna honom i det här avseendet visar vi oss vara hans sanna lärjungar.

4, 5. a) Varför behövde Jesus vara tålmodig i umgänget med sina lärjungar? b) Hur reagerade Jesus när tre av hans apostlar inte höll sig vakna i Getsemane trädgård?

⁴ Kärlek och tålamod går hand i hand. ”Kärleken är tålmodig”, sägs det i 1 Korinthierna 13:4. Tålamod inbegriper att man har fördrag med andra. Behövde Jesus vara tålmodig i umgänget med sina lärjungar? Ja, verkligen! Som vi läste om i kapitel 3 hade apostlarna svårt att lära sig ödmjukhet. Mer än en gång grälade de om vem av dem som var störst. Hur reagerade Jesus? Blev han arg och irriterad på dem? Nej, han resonerade tålmodigt med dem, till och med när ”en hetsig dispyt” uppstod om den här frågan den sista kvällen han var tillsammans med dem! (Lukas 22:24–30; Matteus 20:20–28; Markus 9:33–37)

⁵ Senare den här kvällen, när Jesus gick till Getsemane trädgård tillsammans med de 11 trogna apostlarna, sattes hans tålamod på prov ännu en gång. Han lämnade åtta av apostlarna och tog med sig Petrus, Jakob och Johannes längre in i trädgården. ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds”, sade Jesus. ”Stanna här och håll er vakna.” Han gick en bit bort och bad intensivt. Sedan han hade bett länge, återvände han till de tre apostlarna. Vad fann han? I den här stunden, när han stod inför sin svåraste prövning, sov de djupt! Läxade han upp dem för att de inte hade hållit sig vakna? Nej, han uppmuntrade dem tålmodigt. Hans vänliga ord visade att han hade förståelse för deras svagheter och insåg att situationen var påfrestande  för dem. * Han sade: ”Anden [är] ivrig, men köttet är svagt.” Jesus fortsatte att vara tålmodig, trots att han kom och fann dem sovande inte bara en utan två gånger till! (Matteus 26:36–46)

6. Hur kan vi efterlikna Jesus i vårt umgänge med andra?

⁶ Det är uppmuntrande att se att Jesus inte gav upp hoppet om sina apostlar. Hans tålamod bar till slut frukt, för de här trogna männen lärde sig hur viktigt det är både att vara ödmjuk och att vara vaksam. (1 Petrus 3:8; 4:7) Hur kan vi efterlikna Jesus i vårt umgänge med andra? I synnerhet de äldste måste vara tålmodiga. En äldstebroder kanske är trött och upptagen av egna bekymmer när medtroende kommer till honom med sina problem. Ibland kanske de som behöver hjälp inte är så snabba att följa de råd de får. I vilket fall som helst kommer tålmodiga äldste att undervisa ”med mildhet” och ”behandla hjorden skonsamt”. (2 Timoteus 2:24, 25; Apostlagärningarna 20:28, 29) Föräldrar gör också väl i att efterlikna Jesus och vara tålmodiga, eftersom barn ibland inte reagerar så snabbt på de förmaningar och den tillrättavisning de får. Kärlek och tålamod kommer att hjälpa föräldrar att inte ge upp i sina ansträngningar att fostra barnen. Ett sådant tålamod kan ge stora belöningar. (Psalm 127:3)

7. Hur tillgodosåg Jesus sina lärjungars fysiska och materiella behov?

⁷ Kärleken kommer till uttryck i osjälviska handlingar. (1 Johannes 3:17, 18) Den ”söker inte sina egna intressen”. (1 Korinthierna 13:5) Kärleken fick Jesus att tillgodose sina lärjungars fysiska och materiella behov. Han gjorde ofta saker och ting för dem innan de ens hade sagt något om vad de behövde. När han såg att de var trötta, föreslog han  att de skulle följa med honom ”till ett ensligt ställe” och ”vila ... [sig] lite”. (Markus 6:31) När han förstod att de var hungriga, tog han initiativet och gav dem något att äta – och inte bara dem, utan flera tusen andra som hade kommit för att höra honom undervisa. (Matteus 14:19, 20; 15:35–38)

8, 9. a) Vad visar att Jesus var medveten om sina lärjungars andliga behov och tillgodosåg dem? b) Hur visade Jesus djup omsorg om sin mor när han hängde på pålen?

⁸ Jesus var medveten om lärjungarnas andliga behov och tillgodosåg dem. (Matteus 4:4; 5:3) När han undervisade koncentrerade han sig ofta på lärjungarna. Bergspredikan var i första hand riktad till dem. (Matteus 5:1, 2, 13–16) Han undervisade ofta med hjälp av liknelser, och ”när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt för dem”. (Markus 4:34) Jesus förutsade att han skulle förordna en ”trogen och omdömesgill slav” för att försäkra sig om att hans efterföljare skulle få andlig mat under de sista dagarna.  Den här trogne slaven, som består av en liten grupp av Jesu smorda bröder på jorden, har tillhandahållit andlig ”mat i rätt tid” ända sedan 1919. (Matteus 24:45)

⁹ Den dag Jesus dog visade han på ett gripande sätt att han bekymrade sig om sina nära och käras andliga välfärd. Tänk dig in i situationen: Jesus hängde på tortyrpålen och hade olidliga smärtor. För att kunna andas var han antagligen tvungen att ta spjärn med fötterna, och det måste ha orsakat svåra plågor när kroppsvikten slet i såren på fötterna där spikarna satt och hans såriga rygg skrapade mot pålen. Det var säkert svårt och smärtsamt att tala, eftersom man måste kunna kontrollera andningen när man talar. Men strax innan Jesus dog sade han ändå något, något som vittnade om hans djupa kärlek till sin mor, Maria. Han såg Maria och aposteln Johannes stå där och sade till sin mor med en röst som var tillräckligt hög för att de som var där skulle kunna höra: ”Kvinna, se! Din son!” Sedan sade han till Johannes: ”Se! Din mor!” (Johannes 19:26, 27) Jesus visste att den trogne aposteln  inte bara skulle sörja för Marias fysiska och materiella behov utan också för hennes andliga välfärd. *

10. Hur kan föräldrar efterlikna Jesus när de sörjer för sina barns behov?

¹⁰ Omtänksamma föräldrar inser nyttan av att tänka på Jesu exempel. En far som verkligen älskar sin familj kommer att sörja för familjens materiella behov. (1 Timoteus 5:8) Balanserade, kärleksfulla familjeöverhuvuden ordnar så att familjen får tid för vila och avkoppling då och då. Ännu viktigare är att kristna föräldrar tillgodoser sina barns andliga behov. Hur då? De ser till att familjen har ett regelbundet bibelstudium, och de försöker göra de här stunderna uppbyggande och trevliga för sina barn. (5 Moseboken 6:6, 7) Genom sina ord och sitt exempel lär föräldrarna sina barn att förkunnartjänsten är viktig och att det bör vara en del av deras andliga rutin att de förbereder sig för mötena och är med vid dem. (Hebréerna 10:24, 25)

11. Vad lärde Jesus sina efterföljare angående förlåtelse?

¹¹ Villighet att förlåta är en annan sida av kärleken. (Kolosserna 3:13, 14) Kärleken ”för inte räkenskap över oförrätten”, sägs det i 1 Korinthierna 13:5. Vid flera tillfällen inskärpte Jesus hos sina efterföljare hur viktigt det är att förlåta. Han uppmanade dem att förlåta andra ”inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger” – dvs. ett obegränsat antal gånger. (Matteus 18:21, 22) Han lärde dem att en syndare bör få förlåtelse om han visar ånger när han blir tillrättavisad. (Lukas 17:3, 4) Men Jesus var inte som de skrymtaktiga fariséerna som bara undervisade genom sina ord. Han undervisade också genom sitt exempel.  (Matteus 23:2–4) Vi skall se hur Jesus visade sin villighet att förlåta till och med när en nära vän svek honom.

12, 13. a) Hur svek Petrus Jesus den natt Jesus blev arresterad? b) Hur visade det Jesus gjorde efter sin uppståndelse att förlåtelse inte var något som han bara predikade om?

¹² Jesus stod i ett nära förhållande till aposteln Petrus, en varmhjärtad man som ibland var impulsiv. Jesus såg de goda sidorna hos Petrus och gav honom speciella privilegier. Tillsammans med Jakob och Johannes fick Petrus personligen bevittna vissa underverk som de övriga av de 12 inte fick se. (Matteus 17:1, 2; Lukas 8:49–55) Som tidigare nämnts var Petrus en av de apostlar som fick följa med Jesus längre in i Getsemane trädgård den natt Jesus greps. Men samma natt övergav Petrus och de andra apostlarna Jesus och flydde när Jesus blev förrådd och arresterad. Senare var Petrus tillräckligt modig för att stå utanför på gården när Jesus förhördes under en olaglig rättegång. Men Petrus blev rädd och begick ett allvarligt fel – tre gånger ljög han och förnekade att han ens kände Jesus! (Matteus 26:69–75) Hur reagerade Jesus? Hur skulle du reagera om en nära vän svek dig på det här sättet?

¹³ Jesus var villig att förlåta Petrus. Han visste att Petrus var helt förkrossad över sin synd. Den ångerfulle aposteln ”bröt samman och föll i gråt”. (Markus 14:72) Den dag Jesus uppstod visade han sig för Petrus, förmodligen för att trösta och uppmuntra honom. (Lukas 24:34; 1 Korinthierna 15:5) Mindre än två månader senare hedrade Jesus Petrus genom att låta honom ta ledningen när det gällde att avge ett vittnesbörd för folkskarorna i Jerusalem på pingstdagen. (Apostlagärningarna 2:14–40) Vi kan också tänka på att Jesus inte var förbittrad på de andra apostlarna för att de hade övergett honom. Tvärtom. Efter sin uppståndelse kallade han dem fortfarande ”mina bröder”. (Matteus 28:10) Det är tydligt att förlåtelse inte var något som Jesus bara predikade om.

14. Varför måste vi lära oss att förlåta andra, och hur kan vi visa att vi är villiga att förlåta?

 ¹⁴ Som Jesu lärjungar måste vi lära oss att förlåta andra. Varför det? Till skillnad från Jesus är vi ofullkomliga – precis som de människor som kan komma att synda mot oss. Då och då felar vi alla i ord och handling. (Romarna 3:23; Jakob 3:2) Genom att vi förlåter andra när det är befogat att visa barmhärtighet kan vi få våra egna synder förlåtna av Gud. (Markus 11:25) Hur kan vi då visa att vi är villiga att förlåta dem som syndar mot oss? Många gånger hjälper kärleken oss att överse med andras mindre synder och felsteg. (1 Petrus 4:8) När någon som har handlat fel mot oss uppriktigt ångrar sig, precis som Petrus gjorde, vill vi verkligen efterlikna Jesus och vara förlåtande. I stället för att hysa agg gör vi klokt i att slå bort all bitterhet. (Efesierna 4:32) När vi gör det främjar vi friden i församlingen, och vi får också frid i vårt eget sinne och hjärta. (1 Petrus 3:11)

15. Varför litade Jesus på sina lärjungar trots deras fel och brister?

¹⁵ Kärlek och tillit hör nära samman. Kärleken ”tror allting”. * (1 Korinthierna 13:7) Jesu kärlek gjorde att han var villig att visa sina lärjungar förtroende trots deras ofullkomligheter. Han litade på dem och var övertygad om att de innerst inne verkligen älskade Jehova och ville göra hans vilja. Inte ens när de begick misstag ifrågasatte han deras motiv. När apostlarna Jakob och Johannes tydligen fick sin mor att be Jesus om att de skulle få sitta bredvid honom i hans kungarike, tvivlade han inte på deras lojalitet och tog inte ifrån dem apostlaskapet. (Matteus 20:20–28)

16, 17. Nämn några ansvarsuppgifter som Jesus anförtrodde sina lärjungar.

 ¹⁶ Jesus visade att han litade på sina lärjungar genom att anförtro dem olika ansvarsuppgifter. Vid de två tillfällen då han mirakulöst mättade stora folkskaror överlät han åt sina lärjungar att dela ut maten. (Matteus 14:19; 15:36) När han gjorde förberedelser för sin sista påsk gav han Petrus och Johannes i uppdrag att bege sig till Jerusalem och ställa i ordning för måltiden. De skaffade ett lamm, vin, osyrat bröd, bittra örter och annat nödvändigt. Det här var inte en uppgift vilken som helst, för i den mosaiska lagen fanns det noggranna föreskrifter om hur påsken skulle firas, och Jesus måste följa lagen i allt. Senare samma kväll använde han dessutom vinet och det osyrade brödet som viktiga symboler när han instiftade åminnelsen av sin död. (Matteus 26:17–19; Lukas 22:8, 13)

¹⁷ Jesus anförtrodde sina lärjungar ännu viktigare ansvarsuppgifter. Som vi såg tidigare gav han en liten grupp av sina smorda efterföljare på jorden det viktiga ansvaret att dela ut andlig mat. (Lukas 12:42–44) Kom också ihåg att han anförtrodde sina lärjungar det betydelsefulla uppdraget att predika och göra lärjungar. (Matteus 28:18–20) Jesus regerar nu osynligen från himlen, men han låter fortfarande andligen kvalificerade män, ”gåvor i form av människor”, ta hand om hans församling på jorden. (Efesierna 4:8, 11, 12)

18–20. a) Hur kan vi visa att vi litar på våra medbröder och har förtroende för dem? b) Hur kan vi efterlikna Jesus genom att vara villiga att delegera uppgifter? c) Vad skall vi se närmare på i nästa kapitel?

¹⁸ Hur kan vi följa Jesu exempel i vårt umgänge med andra? Att vi visar att vi litar på våra medbröder och har förtroende för dem är ett uttryck för vår kärlek. Vi får inte glömma att kärleken är positiv, inte negativ. När andra gör oss besvikna, något som oundvikligen händer då och då, kommer kärleken att hindra oss från att genast dra slutsatsen  att de har dåliga motiv. (Matteus 7:1, 2) Om vi har en positiv syn på våra medtroende, kommer vi att behandla dem på ett sätt som bygger upp dem och inte bryter ner dem. (1 Thessalonikerna 5:11)

¹⁹ Kan vi efterlikna Jesus genom att vara villiga att delegera uppgifter? Att de som har ansvarsfulla ställningar i församlingen delegerar lämpliga och meningsfulla uppgifter till andra och litar på att de gör sitt bästa har många fördelar. Erfarna äldste kan på så sätt ge nödvändig och värdefull övning åt kvalificerade yngre män som ”eftersträvar” att få hjälpa till i församlingen. (1 Timoteus 3:1; 2 Timoteus 2:2) Den övningen är mycket viktig. Allteftersom Jehova fortsätter att påskynda arbetet med att förkunna om Riket behöver kvalificerade män få övning för att kunna ta hand om tillväxten. (Jesaja 60:22)

²⁰ Jesus var ett enastående exempel för oss när det gäller att visa andra människor kärlek. Av alla de sätt vi kan följa honom på är inget viktigare än detta: Att vi efterliknar hans kärlek. I nästa kapitel skall vi se närmare på det största uttrycket för hans kärlek till oss – hans villighet att ge sitt liv.