1–3. a) Hur svår ångest känner Jesus i Getsemane trädgård, och vad är orsaken? b) Vad kan sägas om Jesu exempel när det gäller uthållighet, och vilka frågor uppstår?

 PÅFRESTNINGEN är enorm. Jesus har aldrig tidigare upplevt en så stor mental och känslomässig press. Det är de sista timmarna av hans liv på jorden. Tillsammans med sina apostlar kommer han till en välbekant plats, Getsemane trädgård. De har ofta samlats här, men den här natten behöver han få vara för sig själv en stund. Han lämnar apostlarna och går längre in i trädgården, där han faller på knä och börjar be. Han ber så innerligt och känner så svår ångest att hans svett blir ”som blodsdroppar som ... [faller] ner på marken”. (Lukas 22:39–44)

² Varför känner Jesus sådan ångest? Han vet visserligen att han snart skall få utstå extremt fysiskt lidande, men det är inte därför han känner så svår vånda. Det är något mycket viktigare som oroar honom. Han oroar sig för sin Faders namn, och han inser att mänsklighetens framtid är beroende av att han förblir trogen. Jesus vet hur viktigt det är att han håller ut. Om han misslyckas, drar han stor vanära över Jehovas namn. Men han misslyckas inte. Senare samma dag, strax innan denne man, som är det bästa exemplet på uthållighet någonsin på jorden, drar sitt sista andetag, ropar han triumferande: ”Det har fullbordats!” (Johannes 19:30)

³ Bibeln uppmanar oss att noga betrakta Jesu exempel på uthållighet. (Hebréerna 12:1–3) Då uppstår några viktiga frågor: Vilka prövningar fick Jesus utstå? Vad var det som  hjälpte honom att hålla ut? Hur kan vi följa hans exempel? Innan vi besvarar de här frågorna skall vi ta reda på vad uthållighet egentligen är.

4, 5. a) Vad är ”uthållighet”? b) Hur kan man illustrera att uthållighet inbegriper mer än att bara uppleva oundvikliga svårigheter?

⁴ Då och då blir vi alla ”bedrövade genom olika prövningar”. (1 Petrus 1:6) Men att vi går igenom en prövning, betyder det nödvändigtvis att vi visar uthållighet under prövningen? Nej. Det grekiska substantiv som återges med ”uthållighet” avser ”förmågan att härda ut eller hålla modet uppe under svårigheter”. Angående det slags uthållighet som bibelskribenterna syftar på förklarar en bibelkännare: ”Det är den anda som kan stå ut med saker och ting, inte bara med resignation, utan med ett levande hopp. ... Det är den egenskap som håller en man stående med ansiktet mot vinden. Det är den dygd som kan förvandla den hårdaste prövning till härlighet, eftersom den bortom smärtan ser målet.”

⁵ Att hålla ut är alltså inte bara en fråga om att uppleva oundvikliga svårigheter. I biblisk bemärkelse inbegriper uthållighet ståndaktighet, att man bevarar en rätt sinnesinställning och inte förlorar hoppet när man går igenom prövningar. Vi kan ta en illustration: Två män sitter i fängelse under liknande omständigheter men av helt olika orsaker. Den ene, en förbrytare, är bitter och avtjänar resignerat sitt straff. Den andre, en sann kristen som sitter i fängelse för sin trogna kurs, förlorar inte modet, utan bevarar en positiv inställning därför att han ser sin situation som ett tillfälle att visa sin tro. Förbrytaren kan knappast anses vara ett exempel i fråga om att visa uthållighet. Den lojale kristne däremot är ett utmärkt exempel på det. (Jakob 1:2–4)

6. Hur uppodlar vi uthållighet?

 ⁶ Uthållighet är en nödvändig egenskap om vi skall bli räddade. (Matteus 24:13) Men vi föds inte med den här viktiga egenskapen. Uthållighet måste uppodlas. Hur gör man det? ”Vedermödan frambringar uthållighet”, sägs det i Romarna 5:3. Ja, om vi verkligen vill uppodla uthållighet kan vi inte ge efter för fruktan och dra oss undan alla trosprov. Nej, vi måste gå igenom dem. Uthållighet blir resultatet av att vi dag efter dag ställs inför prövningar, stora och små, och övervinner dem. Varje prövning vi klarar av stärker oss inför nästa prövning. Vi uppodlar naturligtvis inte uthållighet i egen kraft. Vi är ”beroende av den kraft som Gud ger”. (1 Petrus 4:11) För att hjälpa oss att förbli ståndaktiga har Jehova gett oss bästa tänkbara hjälp – sin Sons exempel. Vi skall se närmare på Jesu fullkomliga exempel i fråga om att visa uthållighet.

7, 8. Vad fick Jesus utstå när slutet på hans jordiska liv närmade sig?

⁷ Mot slutet av sitt jordiska liv fick Jesus utstå den ena grymheten efter den andra. Förutom den extremt svåra mentala stress han upplevde den sista natten kan vi tänka på den besvikelse han måste ha känt och den förödmjukelse han utsattes för. Han blev förrådd av en nära medarbetare, övergiven av sina närmaste vänner och rannsakad i en olaglig rättegång. Medlemmarna av landets högsta religiösa domstol hånade honom under rättegången, spottade på honom och slog honom med knytnävarna. Men han utstod allt detta med lugn värdighet och styrka. (Matteus 26:46–49, 56, 59–68)

⁸ Under sina sista timmar fick Jesus utstå ett obeskrivligt fysiskt lidande. Han blev gisslad, svårt slagen på ett sätt som sägs ha ”slitit upp djupa sår och orsakat avsevärd blodförlust”. Han blev upphängd på en påle, avrättad  på ett sätt som medförde ”en långsam död med maximal smärta och maximalt lidande”. Tänk på de svåra plågor han måste ha känt när stora spikar slogs in genom hans händer och fötter och naglade fast honom vid pålen. (Johannes 19:1, 16–18) Föreställ dig den olidliga smärta han fick utstå när pålen restes upp och kroppsvikten slet i såren där spikarna satt och hans såriga rygg skrapade mot pålen. Och det här extremt svåra fysiska lidandet utstod han samtidigt som han upplevde den mentala press som beskrevs i inledningen till det här kapitlet.

9. Vad är inbegripet i att vi lyfter upp vår ”tortyrpåle” och följer Jesus?

⁹ Vad kan vi få utstå som Jesu efterföljare? Jesus sade: ”Om någon vill följa mig, skall han ... lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) Uttrycket ”tortyrpåle” används här bildligt och representerar lidande, skam och till och med död. Att följa Jesus är ingen lätt väg. Våra kristna normer gör oss annorlunda. Den här världen hatar oss, eftersom vi inte är någon del av den. (Johannes 15:18–20; 1 Petrus 4:4) Men vi är ändå villiga att lyfta upp vår tortyrpåle – ja, vi är beredda att lida, till och med dö, hellre än att sluta upp med att följa vårt stora föredöme. (2 Timoteus 3:12)

10–12. a) Varför utgjorde ofullkomligheterna hos människorna i Jesu omgivning ett uthållighetsprov för honom? b) Nämn några prövande situationer som Jesus fick uthärda.

¹⁰ Under sin tjänst ställdes Jesus inför andra prövningar som orsakades av ofullkomligheterna hos människorna i hans omgivning. Kom ihåg att han var den ”mästerlige arbetare” som Jehova använde när jorden och allt liv på den skapades. (Ordspråksboken 8:22–31) Jesus visste alltså vad Jehovas avsikt var med människorna. De skulle återspegla Jehovas egenskaper och njuta av livet i fullkomlig hälsa. (1 Moseboken 1:26–28) När Jesus var på jorden såg  han de tragiska följderna av synden ur ett annat perspektiv – han var själv en människa och fick uppleva vad det innebar att ha en människas känslor. Det måste verkligen ha plågat honom att se hur långt bort från Adams och Evas ursprungliga fullkomlighet människorna hade kommit. Jesus ställdes därför inför ett uthållighetsprov. Skulle han bli missmodig och ge upp, betrakta syndiga människor som ohjälpligt förlorade? Vi skall se.

¹¹ Judarnas oemottaglighet plågade Jesus så mycket att han grät öppet. Lät han deras likgiltighet dämpa hans iver eller få honom att sluta upp med att predika? Tvärtom. Han fortsatte och ”undervisade ... varje dag i templet”. (Lukas 19:41–44, 47) Han blev ”djupt bedrövad” över fariséernas känslolöshet när de noga iakttog honom för att se om han skulle bota en viss man på sabbaten. Lät han sig skrämmas av de här egenrättfärdiga motståndarna?  Sannerligen inte! Han gav inte efter, utan botade mannen – mitt inne i synagogan dessutom! (Markus 3:1–5)

¹² Något som också måste ha varit en prövning för Jesus var hans närmaste lärjungars svagheter. Som vi läste om i kapitel 3 gav de gång på gång uttryck åt sin önskan att få framträdande ställningar. (Matteus 20:20–24; Lukas 9:46) Mer än en gång uppmanade Jesus dem att vara ödmjuka. (Matteus 18:1–6; 20:25–28) Men de hade svårt att lära sig det. Ja, den sista kvällen han var tillsammans med dem råkade de i ”hetsig dispyt” om vem av dem som var störst! (Lukas 22:24) Gav Jesus upp hoppet om dem och menade att de var oförbätterliga? Nej. Han var alltid tålmodig, alltid positiv och uppmuntrande. Han fortsatte att se det goda hos dem. Han visste att de innerst inne älskade Jehova och verkligen ville göra hans vilja. (Lukas 22:25–27)

13. Vilka prövningar, som liknar dem som Jesus fick utstå, kan vi ställas inför?

¹³ Vi kan ställas inför prövningar som liknar dem som Jesus fick utstå. Vi träffar kanske människor som är likgiltiga för budskapet om Guds kungarike eller som till och med fördömer det. Kommer vi att låta sådana negativa reaktioner slå ner modet på oss, eller kommer vi att fortsätta att ivrigt förkunna? (Titus 2:14) Våra kristna bröders ofullkomligheter kan också sätta oss på prov. Ett tanklöst ord eller en obetänksam handling kan såra våra känslor. (Ordspråksboken 12:18) Kommer vi att låta våra medtroendes fel och brister få oss att ge upp hoppet om dem, eller kommer vi att fortsätta att överse med deras svagheter och se det goda hos dem? (Kolosserna 3:13)

14. Vilka två faktorer hjälpte Jesus att stå fast?

¹⁴ Vad hjälpte Jesus att stå fast och bevara sin ostrafflighet trots den kränkande behandling och alla de besvikelser  och allt det lidande han fick utstå? Det var särskilt två faktorer som uppehöll Jesus. För det första blickade han uppåt – han vände sig till ”den Gud som ger uthållighet”. (Romarna 15:5) För det andra blickade han framåt – han koncentrerade sig på det som hans uthållighet skulle resultera i. Vi skall se på de här faktorerna en i taget.

15, 16. a) Vad visar att Jesus inte förlitade sig på sin egen kraft när det gällde att hålla ut? b) Vad var Jesus övertygad om när det gällde sin Fader, och varför det?

¹⁵ Trots att Jesus var Guds fullkomlige Son förlitade han sig inte på sin egen kraft när det gällde att hålla ut. Nej, han vände sig till sin himmelske Fader och bad honom om hjälp. Aposteln Paulus skrev: ”Kristus [frambar], med starka rop och tårar, ödmjuka böner och även vädjanden till den som kunde rädda honom från döden.” (Hebréerna 5:7) Lägg märke till att Jesus inte frambar enbart vädjanden utan också ödmjuka böner. Uttrycket ”ödmjuk bön” avser en särskilt innerlig bön, där man enträget bönfaller Gud om hjälp. Att uttrycket står i plural visar att Jesus bad ödmjukt till Jehova mer än en gång. Ja, i Getsemane trädgård bad Jesus intensivt gång på gång. (Matteus 26:36–44)

¹⁶ Jesus var helt övertygad om att Jehova skulle besvara hans böner, eftersom han visste att hans Fader ”hör bön”. (Psalm 65:2) Under sin föremänskliga tillvaro hade han, den förstfödde Sonen, sett hur hans Fader besvarat sina lojala tillbedjares böner. I himlen hade han bland annat varit ögonvittne till hur Jehova sände en ängel för att besvara profeten Daniels innerliga bön – till och med innan Daniel hade bett färdigt. (Daniel 9:20, 21) Skulle då inte Fadern svara när hans enfödde Son vädjade till honom ”med starka rop och tårar”? Jehova besvarade sin Sons enträgna böner och sände en ängel för att ge honom kraft att hålla ut under det stora trosprov som låg framför honom. (Lukas 22:43)

17. Varför måste vi vända oss till Gud om vi skall kunna hålla ut, och hur bör vi göra det?

 ¹⁷ Om vi skall kunna hålla ut måste också vi vända oss till den Gud ”som ger ... kraft”. (Filipperna 4:13) Om Guds fullkomlige Son kände att han behövde be ödmjukt till Jehova om hjälp, bör då inte vi göra det i ännu högre grad? Precis som Jesus kan vi behöva be till Jehova gång på gång. (Matteus 7:7) Vi väntar oss inte att få besök av en ängel, men en sak kan vi vara säkra på: Vår kärleksfulle Gud kommer att lyssna till de lojala kristna som ”håller ut i ödmjuka vädjanden och böner natt och dag”. (1 Timoteus 5:5) Oavsett vilka prövningar vi ställs inför – dålig hälsa, en närståendes död, förföljelse från motståndare – kommer Jehova att besvara våra innerliga böner om att få den vishet, det mod och den kraft vi behöver för att kunna hålla ut. (2 Korinthierna 4:7–11; Jakob 1:5)

18. Hur såg Jesus bortom lidandet mot det som låg framför honom?

¹⁸ Den andra faktorn som hjälpte Jesus att hålla ut var att han blickade framåt. Han såg bortom lidandet mot det som låg framför honom. Bibeln säger om Jesus: ”För den glädje som låg framför honom utstod [han] en tortyrpåle.” (Hebréerna 12:2) Jesu exempel visar hur hopp, glädje och uthållighet samverkar. Det kan sammanfattas så här: Hoppet ger glädje, och glädjen ger uthållighet.  (Romarna 15:13; Kolosserna 1:11) Jesus hade fantastiska framtidsutsikter. Han visste att han genom att vara trogen skulle hjälpa till att hävda sin Faders suveränitet. Han skulle dessutom kunna återköpa den mänskliga familjen från synd och död. Jesus hade också hoppet att få regera som kung och tjäna som överstepräst för att ge lydiga människor ytterligare välsignelser. (Matteus 20:28; Hebréerna 7:23–26) Att Jesus koncentrerade sig på de framtidsutsikter och det hopp han hade gav honom oerhört stor glädje, och den glädjen i sin tur hjälpte honom att hålla ut.

19. Hur kan vi låta hopp, glädje och uthållighet samverka när vi ställs inför trosprov?

¹⁹ Precis som Jesus måste vi låta hopp, glädje och uthållighet samverka. ”Gläd er i hoppet”, sade aposteln Paulus och tillade: ”Håll ut under vedermöda.” (Romarna 12:12) Upplever du just nu ett svårt trosprov? Se då framåt. Glöm inte att din uthållighet kommer att ge ära åt Jehovas namn. Håll blicken fäst vid det dyrbara hoppet om Guds kungarike. Se dig själv i Guds kommande nya värld, och föreställ dig hur du njuter av välsignelserna i paradiset. Att du ser fram emot uppfyllelsen av Jehovas underbara löften – hur hans suveränitet skall bli hävdad, hur ondskan skall tas bort från jorden och hur sjukdom och död skall försvinna – kommer att fylla ditt hjärta med glädje, och den glädjen kan hjälpa dig att hålla ut, vilka prövningar du än utsätts för. När vi tänker på allt det goda som Guds kungarike kommer att ge oss är det lidande vi får utstå i den här världsordningen ”kortvarigt och lätt”. (2 Korinthierna 4:17)

20, 21. Vad förväntar Jehova av oss när det gäller uthållighet, och vad bör vi vara fast beslutna att göra?

²⁰ Jesus visste att det inte skulle vara lätt att vara hans efterföljare. Det skulle kräva uthållighet. (Johannes 15:20)  Han var beredd att gå före och visa vägen. Han visste att hans exempel skulle styrka andra. (Johannes 16:33) Jesus gav oss ett fullkomligt exempel när det gällde uthållighet, men vi är långt ifrån fullkomliga. Vad förväntar då Jehova av oss? Petrus förklarar: ”Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa tätt i hans fotspår.” (1 Petrus 2:21) Genom sitt sätt att ta itu med prövningar efterlämnade Jesus ”en förebild”, ett mönster att följa. * De exempel på uthållighet som han har gett oss kan liknas vid ”fotspår”. Vi kan inte följa exakt i hans fotspår, men vi kan följa ”tätt” i dem.

²¹ Må vi därför vara fast beslutna att följa Jesu exempel efter bästa förmåga. Glöm aldrig bort att ju bättre vi blir på att följa i Jesu fotspår, desto bättre rustade blir vi att hålla ut ”till slutet” – slutet för den här världsordningen eller, om vi skulle dö dessförinnan, slutet på vårt liv. Vilketdera det blir vet vi inte, men en sak vet vi: Jehova kommer i all evighet att belöna oss för vår uthållighet. (Matteus 24:13)