1–3. Under vilka omständigheter håller Jesus en predikan en vårdag år 31 v.t., och varför blir hans åhörare häpna?

 DET är en vårdag år 31 v.t. Jesus Kristus befinner sig i närheten av Kapernaum, en livlig stad vid Galileiska sjöns nordvästra strand. Uppe på ett berg i området har Jesus bett i ensamhet hela natten. När morgonen gryr kallar han på sina lärjungar, och bland dem väljer han ut 12, som han kallar apostlar. Under tiden har stora skaror människor kommit hit – en del från avlägsna platser – och de är samlade på en jämn plats på berget. De är ivriga att få höra vad han har att säga och att bli botade från sina sjukdomar. Jesus gör dem inte besvikna. (Lukas 6:12–19)

² Jesus går fram till dem som har samlats och botar alla som är sjuka. Till slut, när inte en enda av dem plågas av någon allvarlig sjukdom, sätter han sig ner och börjar undervisa dem. * Det han säger den här vårdagen måste förvåna hans åhörare. De har aldrig hört någon undervisa som han gör. För att ge tyngd åt sin undervisning hänvisar han varken till muntliga traditioner eller till ansedda judiska rabbiner. Han citerar i stället gång på gång från de inspirerade hebreiska skrifterna. Hans budskap är rättframt, hans ordval är enkelt, och innebörden i det han säger är klar och tydlig. När han har talat färdigt är folkskarorna häpna. Det bör de verkligen vara. De har just lyssnat till den visaste människa som någonsin levt! (Matteus 7:28, 29)

 ³ Den här predikan finns nedtecknad i Guds ord, och där kan vi också läsa om mycket annat som Jesus sade och gjorde. Vi gör väl i att undersöka vad Bibeln säger om Jesus, för i honom finns ”alla vishetens ... skatter”. (Kolosserna 2:3) Varifrån fick han denna vishet – förmågan att omsätta kunskap och förstånd i handling? Hur lade han i dagen vishet, och hur kan vi följa hans exempel?

4. Vilken fråga ställde Jesu åhörare i Nasaret, och varför det?

⁴ Under en av sina predikofärder besökte Jesus Nasaret, den stad där han hade vuxit upp, och började undervisa i synagogan där. Många av hans åhörare blev förvånade och undrade: ”Varifrån har den mannen fått denna vishet?” De kände hans familj – hans föräldrar och syskon – och visste att han hade vuxit upp under blygsamma förhållanden. (Matteus 13:54–56; Markus 6:1–3) Säkert visste de också att den här vältalige snickaren inte hade gått i någon av de ansedda rabbinska skolorna. (Johannes 7:15) Deras fråga verkade därför logisk.

5. Varifrån fick Jesus sin vishet, enligt vad han själv sade?

⁵ Jesu vishet var inte en produkt av hans eget fullkomliga sinne. Längre fram under sin tjänst, när han undervisade offentligt i templet, förklarade han att hans vishet kom från en mycket högre källa. Han sade: ”Vad jag lär ut är inte mitt utan tillhör honom som har sänt mig.” (Johannes 7:16) Ja, Fadern, som hade sänt Sonen, var den verkliga källan till hans vishet. (Johannes 12:49) Hur fick då Jesus vishet från Jehova?

6, 7. På vilka sätt fick Jesus vishet från sin Fader?

⁶ Jehovas heliga ande var verksam i Jesu hjärta och sinne. Angående Jesus som den utlovade Messias förutsade Jesaja: ”Över honom skall Jehovas ande vila, vishetens och förståndets ande, rådets och styrkans ande, kunskapens och  Jehovas fruktans ande.” (Jesaja 11:2) Med tanke på att Jehovas ande vilade över honom och vägledde hans tankar och beslut är det inte att undra på att Jesu ord och handlingar återspeglade en överlägsen vishet.

⁷ Jesus fick vishet från sin Fader också på ett annat framträdande sätt. Som vi såg i kapitel 2 hade Jesus under sin föremänskliga tillvaro, som spände över oräkneliga tidsåldrar, tillfälle att lära känna sin Faders sätt att tänka och hans syn på saker och ting. Vi kan knappast göra oss en föreställning om hur djup den vishet var som Sonen fick när han arbetade vid sin Faders sida som hans ”mästerlige arbetare” vid skapandet av allt annat, både levande och livlöst. Av goda skäl beskrivs Sonen under sin föremänskliga tillvaro som visheten personifierad. (Ordspråksboken 8:22–31; Kolosserna 1:15, 16) Under sin jordiska tjänst kunde Jesus dra nytta av den vishet han hade tillägnat sig när han var tillsammans med sin Fader i himlen. * (Johannes 8:26, 28, 38) Vi bör därför inte bli förvånade över den stora kunskap och djupa insikt som Jesu ord vittnar om eller det sunda omdöme som kännetecknade allt han gjorde.

8. Hur kan vi som Jesu efterföljare få vishet?

⁸ Som Jesu efterföljare måste också vi blicka upp till Jehova för att få vishet. (Ordspråksboken 2:6) Jehova ger oss naturligtvis inte vishet mirakulöst, men han besvarar våra innerliga böner om att få den vishet vi behöver för att klara av problemen i livet. (Jakob 1:5) Den visheten får vi inte utan ansträngning. Vi måste fortsätta att söka efter den ”som efter dolda skatter”. (Ordspråksboken 2:1–6) Ja, vi måste fortsätta att gräva djupt i Guds ord, där Guds vishet finns, och anpassa vårt liv efter det vi lär oss. Jehovas Sons exempel är till särskilt stor hjälp när vi skall skaffa oss  vishet. Vi skall undersöka några olika områden och se exempel på hur Jesus handlade vist och hur vi kan efterlikna honom.

9. Vad var det som gjorde Jesu undervisning så överlägsen?

⁹ Människor samlades kring Jesus bara för att få höra honom tala. (Markus 6:31–34; Lukas 5:1–3) Och det är inte förvånande, för när Jesus öppnade sin mun fick de höra enastående visdomsord! Hans undervisning vittnade om att han hade djup kunskap i Guds ord och en enastående förmåga att få fram vad som var den bakomliggande orsaken till olika problem. Hans undervisning är tillämplig i alla tider, och den tilltalar människor överallt. Vi skall granska några exempel på den vishet vi finner i det Jesus sade, han som var den förutsagde ”Underbare rådgivaren”. (Jesaja 9:6)

10. Vilka positiva egenskaper uppmanar Jesus oss att odla, och varför det?

¹⁰ Bergspredikan, som nämndes i inledningen, är den längsta sammanhängande framställning vi har av det Jesus lärde. Den avbryts inte av berättande text eller av andras kommentarer. I den här predikan ger Jesus oss inte bara råd om hur vi skall tala och uppföra oss. Han går mycket djupare än så. Väl medveten  om att tankar och känslor leder till ord och handlingar uppmanar han oss att utveckla positiva egenskaper i sinne och hjärta, till exempel mildhet, hunger efter rättfärdighet, barmhärtighet, fridsamhet och kärlek till andra. (Matteus 5:5–9, 43–48) När vi odlar sådana egenskaper resulterar det i ett sunt tal och uppförande som inte bara behagar Jehova utan också främjar goda relationer till våra medmänniskor. (Matteus 5:16)

11. Hur går Jesus till själva roten med problemet när han ger råd angående syndigt uppförande?

¹¹ När Jesus ger råd angående syndigt uppförande går han till själva roten med problemet. Han uppmanar oss inte bara att avhålla oss från våld. Nej, han varnar oss för att låta vrede ligga och gro i hjärtat. (Matteus 5:21, 22; 1 Johannes 3:15) Han förbjuder inte bara äktenskapsbrott, utan varnar för det begär som börjar i hjärtat och som leder till sådan otrohet. Han uppmanar oss att inte låta våra ögon väcka orätta begär hos oss. (Matteus 5:27–30) Jesus tar itu med orsakerna, inte bara symtomen. Han inriktar sig på de attityder och begär som leder till syndiga handlingar. (Psalm 7:14)

12. Hur betraktar Jesu efterföljare hans råd, och varför det?

¹² Det ligger verkligen stor vishet i Jesu ord! Det är inte förvånande att folkskarorna ”häpnade ... över hans sätt att undervisa”. (Matteus 7:28) Som hans efterföljare betraktar vi hans visa råd som ett mönster för hur vi bör leva. Vi försöker odla de positiva egenskaper som han uppmanade oss att lägga i dagen – bland annat barmhärtighet, fridsamhet och kärlek – eftersom vi vet att vi då kommer att lägga grunden till ett liv som behagar Jehova. Vi anstränger oss att utrota ur vårt hjärta de negativa känslor och begär som han varnade för – bland annat bitter vrede och omoraliska böjelser – eftersom vi vet att det kommer att hjälpa oss att undvika ett syndigt uppförande. (Jakob 1:14, 15)

13, 14. Vad visar att Jesus hade gott omdöme när han valde kurs i livet?

¹³ Jesus lade i dagen vishet inte bara i ord utan också i handling. Hela hans liv – hans beslut, hans syn på sig själv och hans sätt att behandla andra – präglades verkligen av vishet. Vi skall se på några exempel som visar att Jesus lät sig ledas av ”praktisk vishet och tankeförmåga”. (Ordspråksboken 3:21)

¹⁴ Vishet inbegriper sunt omdöme. Jesus hade gott omdöme när han valde kurs i livet. Kan du föreställa dig vilket liv han kunde ha levt – det hus han kunde ha byggt, den affärsverksamhet han kunde ha satt i gång eller den framträdande ställning han kunde ha uppnått i världen? Jesus visste att det ”är tomhet och ett jagande efter vind” att ägna sitt liv åt sådana strävanden. (Predikaren 4:4; 5:10) Att göra det är dårskap, motsatsen till vishet. Jesus valde att leva ett enkelt liv. Han var inte intresserad av att tjäna pengar eller samla materiella ägodelar. (Matteus 8:20) I linje med det han lärde var hans öga ”ogrumlat”. Han var inriktad på en enda sak – att göra Guds vilja. (Matteus 6:22) Jesus använde vist sin tid och sin energi till att främja Guds kungarikes intressen, något som är mycket viktigare och mycket mer givande än materiella strävanden. (Matteus 6:19–21) Han gav oss därigenom ett exempel som är värt att följa.

15. Hur kan Jesu efterföljare visa att de håller ögat ”ogrumlat”, och varför är det vist att göra det?

¹⁵ Jesu efterföljare i vår tid inser hur vist det är att hålla ögat ”ogrumlat”. De undviker därför att dra på sig onödiga skulder och gå upp i materiella strävanden som tar på krafterna och kräver mycket uppmärksamhet. (1 Timoteus 6:9, 10) Många har gjort förändringar för att förenkla sin livsstil så att de kan använda mer tid till den kristna förkunnartjänsten,  kanske till och med tjäna som heltidsförkunnare. Det finns ingen visare kurs att följa. Att vi låter Rikets intressen få den främsta platsen i livet ger oss den största lyckan och tillfredsställelsen. (Matteus 6:33)

16, 17. a) Hur visade Jesus att han var blygsam och realistisk när det gällde vad han förväntade av sig själv? b) Hur kan vi visa att vi är blygsamma och realistiska när det gäller vad vi förväntar av oss själva?

¹⁶ Bibeln förknippar vishet med blygsamhet, en egenskap som inbegriper att man är medveten om sina begränsningar. (Ordspråksboken 11:2) Jesus var blygsam och realistisk när det gällde vad han förväntade av sig själv. Han visste att han inte skulle kunna omvända alla som hörde hans budskap. (Matteus 10:32–39) Han insåg också att det fanns en gräns för hur många människor han personligen skulle kunna nå. Han var därför vis och anförtrodde sina efterföljare arbetet att göra lärjungar. (Matteus 28:18–20) Han erkände blygsamt att de skulle göra ”gärningar större än” de gärningar han gjorde, eftersom de skulle nå fler människor över ett större område och under en längre tid. (Johannes 14:12) Dessutom insåg Jesus att även han behövde hjälp. Han tog emot hjälp av de änglar som kom för att betjäna honom i vildmarken och av den ängel som kom för att styrka honom i Getsemane. När Guds Son som mest behövde hjälp ropade han högt. (Matteus 4:11; Lukas 22:43; Hebréerna 5:7)

¹⁷ Också vi måste vara blygsamma och realistiska när det gäller vad vi förväntar av oss själva. Vi vill verkligen arbeta helhjärtat och anstränga oss kraftigt i arbetet med att predika och göra lärjungar. (Lukas 13:24; Kolosserna 3:23) Men samtidigt måste vi komma ihåg att Jehova inte jämför oss med andra, och det bör inte heller vi göra. (Galaterna 6:4) Praktisk vishet kommer att hjälpa oss att sätta upp realistiska mål efter våra förmågor och omständigheter. Visheten kommer också att hjälpa dem som har ansvarsfulla  ställningar att inse att de har begränsningar och att de ibland behöver hjälp och stöd. Blygsamhet kommer att få dem att tacksamt ta emot hjälp och att inse att Jehova mycket väl kan låta en medtroende bli ”en styrkande hjälp” för dem. (Kolosserna 4:11)

18, 19. a) Vad visar att Jesus var resonlig och positiv i sitt sätt att handla mot sina lärjungar? b) Varför har vi goda skäl att vara resonliga, och hur kan vi visa att vi har en positiv inställning till varandra?

¹⁸ ”Visheten från ovan är ... resonlig”, sägs det i Jakob 3:17. Jesus var resonlig och positiv i sitt sätt att handla mot sina lärjungar. Han var mycket väl medveten om deras fel och brister, men han såg det goda hos dem. (Johannes 1:47) Han visste att de skulle överge honom den natt då han blev gripen, men han tvivlade inte på deras lojalitet. (Matteus 26:31–35; Lukas 22:28–30) Petrus förnekade tre gånger att han ens kände Jesus. Ändå frambar Jesus ödmjuk bön för Petrus och visade att han litade på att han skulle vara trogen. (Lukas 22:31–34) Den sista natten av sitt jordiska liv bad Jesus till sin Fader för sina lärjungar. Han inriktade sig inte på deras misstag, utan talade positivt om vad de hade gjort fram till dess och sade: ”De har hållit ditt ord.” (Johannes 17:6) Trots deras ofullkomligheter anförtrodde han dem arbetet med att predika och göra lärjungar. (Matteus 28:19, 20) Hans tillit och tilltro till dem gav dem utan tvivel den styrka de behövde för att kunna utföra det arbete som han hade befallt dem att utföra.

¹⁹ Jesu efterföljare har goda skäl att följa hans exempel när det gäller detta. Om Guds fullkomlige Son var resonlig i fråga om vad han förväntade av sina ofullkomliga lärjungar, hur mycket mer bör då inte vi som syndiga människor vara resonliga och ha tålamod med varandra! (Filipperna 4:5) I stället för att koncentrera oss på våra medtillbedjares fel och brister bör vi se det goda hos dem. Vi gör klokt i att  komma ihåg att Jehova har dragit dem till sig. (Johannes 6:44) Han måste alltså se något gott hos dem, och det bör också vi göra. En positiv inställning kommer att hjälpa oss att inte bara ”överse med fel” hos andra utan också tänka efter hur vi skall kunna berömma dem. (Ordspråksboken 19:11, The New English Bible) När vi visar att vi har förtroende för våra kristna bröder och systrar hjälper vi dem att göra sitt bästa i tjänsten för Jehova och att finna glädje i sin tjänst. (1 Thessalonikerna 5:11)

20. Vad bör vi göra med den skatt av vishet som finns i evangelieskildringarna, och varför det?

²⁰ Evangelieskildringarna av Jesu liv och tjänst är en verklig skatt av vishet! Vad bör vi göra med den här ovärderliga gåvan? I slutet av bergspredikan uppmanade Jesus sina åhörare att inte bara höra hans visa uttalanden utan också handla efter dem. (Matteus 7:24–27) Att vi formar våra tankar, motiv och handlingar efter Jesu visa ord och gärningar hjälper oss att leva det bästa tänkbara livet nu och att hålla oss kvar på vägen till evigt liv. (Matteus 7:13, 14) Det finns sannerligen ingen bättre eller visare kurs vi kan följa!