Den här kodexen (med beteckningen B 19^A) är den äldsta kända kompletta hebreiska handskriften till de hebreiska skrifterna (eller Gamla testamentet). Kodexen innehåller den masoretiska texten, som skrevs av i Fustat (Gamla Kairo) i Egypten 1008/1009 v.t. (Se MASORETISKA TEXTEN.) Den finns på Ryska nationalbiblioteket i Sankt Petersburg (tidigare Leningrad) i Ryssland.

Kodexen består av 491 tjocka, vita pergamentblad. Varje blad är 30 gånger 27 cm. Texten är skriven i tre spalter på varje sida utom i de poetiska böckerna Job, Psalmerna och Ordspråksboken, där texten är skriven i två kolumner på varje sida.

Leningradkodexen utarbetades av avskrivaren Samuel ben Jakob. Han använde flera handskrifter som utarbetats av Aron ben Asher, en erkänd judisk skriftlärd. Han hade granskat alla tillgängliga handskrifter till de hebreiska skrifterna för att utarbeta en text som var så nära grundtexten som möjligt. Den här kodexen är textunderlag till de senare upplagorna av Biblia Hebraica, en textutgåva som de flesta moderna bibelöversättningar utgår ifrån. (Se BIBLIA HEBRAICA.)

Den hebreiska bibeltexten i Leningradkodexen är anmärkningsvärt lik texten i många av Dödahavsrullarna, trots att de är mer än 1 000 år äldre. (Se DÖDAHAVSRULLARNA.) Det finns vissa skillnader i ordalydelser, men budskapet är detsamma. (Se Tillägg A3.)