Den här kodexen dateras till i början av 400-talet v.t., och från början innehöll den hela Bibeln på grekiska. Den tillhörde patriarken av Alexandria i Egypten från 1000-talet till 1600-talet, och det är därför den har fått namnet Codex Alexandrinus. Sidorna är av veläng, och texten är skriven med uncialskrift. (Se HANDSKRIFT; UNCIALSKRIFT.) Kodexen innehåller 773 sidor, men man beräknar att den innehöll 820 sidor från början. Kodexen finns i fyra band på British Library i London. De tre första banden innehåller Septuaginta-översättningen av de hebreiska skrifterna, och det fjärde banden innehåller de kristna grekiska skrifterna.

Den här kodexen var en av de tidigaste grekiska handskrifterna till Bibeln som blev tillgänglig för forskning. Dess ålder och kvalitet gör att den anses vara en av de mest värdefulla handskrifterna till både den grekiska Septuaginta och de kristna grekiska skrifterna. Den är därför en av de viktigaste källtexterna för moderna bibelöversättningar. Forskare har använt den här viktiga handskriften tillsammans med Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus för att identifiera och korrigera tillägg och avskrivningsfel i senare bibelhandskrifter. (Se studienot till Lu 10:1 och Tillägg A5.)