Den här handskriften är av veläng och dateras till 300-talet v.t. Från början innehöll den texten till hela Bibeln på grekiska. Det är den enda uncialhandskriften som innehåller hela de kristna grekiska skrifterna. (Se HANDSKRIFT; UNCIALSKRIFT.) Men det mesta av texten i de hebreiska skrifterna före Esra 9:9 saknas och även en del senare avsnitt. Det finns bara drygt 400 blad kvar av de uppskattningsvis minst 730 som fanns från början.

Man känner inte till så mycket om kodexens ursprung. En del menar att den utarbetades i Rom, Caesarea eller Alexandria. Men så småningom kom den till biblioteket i Katarinaklostret vid Sinaiberget och förvarades där. På 1800-talet hittades den av europeiska forskare, och stora delar av kodexen fördes till andra bibliotek. Delar av handskriften förvaras nu på fyra olika platser, bland annat i klostret vid Sinai, men den största delen av handskriften finns på British Library i London.

Forskare har använt den här viktiga handskriften tillsammans med Codex Vaticanus och Codex Alexandrinus för att identifiera och korrigera tillägg och avskrivningsfel i senare bibelhandskrifter. (Se ”Codex Sinaiticus och slutet på Markus” i Mediagalleriet.)