Den här kodexen dateras till 300-talet v.t. och innehöll från början hela Bibeln på grekiska. Sidorna är av fin veläng, och texten är skriven med uncialskrift. (Se HANDSKRIFT; UNCIALSKRIFT.) I de poetiska böckerna står texten i två kolumner på varje sida, medan texten i resten av Bibeln står i tre kolumner.

Kodexen är inte längre komplett. Det finns bara kvar 759 blad av de uppskattningsvis 820 som fanns från början. Så nu börjar texten vid 1 Moseboken 46:28, och den saknar delar av Psalmerna, Hebréerna 9:14 till 13:25 och hela 1 och 2 Timoteus, Titus, Filemon och Uppenbarelseboken. Man känner inte till så mycket om kodexens ursprung, men man tror att den utarbetades i Egypten. Den har förvarats på Vatikanbiblioteket i Rom ända sedan 1400-talet. Men det var först på 1800-talet som den blev tillgänglig för forskare.

Dess ålder och kvalitet gör att den anses vara en av de mest värdefulla handskrifterna till både den grekiska Septuaginta och de kristna grekiska skrifterna. Den är därför en av de viktigaste källtexterna för moderna bibelöversättningar. Forskare har använt den här viktiga handskriften tillsammans med Codex Sinaiticus och Codex Alexandrinus för att identifiera och korrigera tillägg och avskrivningsfel i senare bibelhandskrifter. (Se ”Codex Vaticanus och slutet på Markus” i Mediagalleriet och studienot till Joh 7:53.)