En samling av tusentals gamla bokrullar och fragment, särskilt dem som hittades i elva grottor vid Qumran, som ligger nordväst om Döda havet. (Se QUMRAN.) Man menar att de här skrifterna från början var en del av 930 bibliska och icke-bibliska judiska handskrifter. De flesta av dem är skrivna på hebreiska, medan andra är på arameiska och grekiska.

Dödahavsrullarna upptäcktes mellan 1947 och 1956, och de fanns i lerkrukor och undangömda i grottor, antagligen för att skydda dem. Omkring en fjärdedel av materialet var bibliska handskrifter eller fragment, och det fanns material från alla bibelböcker utom Ester.

Det som gör Dödahavsrullarna så speciella är deras ålder. De dateras till perioden från 200-talet f.v.t. till första århundradet v.t. En av rullarna är av skinn och innehåller hela Jesajas bok, och den är omkring tusen år äldre än den äldsta handskriften till Jesaja som man kände till dittills. (Se ”Stora Jesajarullen” i Mediagalleriet.) Man jämförde texten i Jesajarullen, och även andra bibeltexter bland Dödahavsrullarna, med de handskrifter som var omkring tusen år nyare, och det visade sig att texten i den hebreiska bibeln har förts vidare med en otrolig noggrannhet. Det är särskilt intressant att Guds namn förekommer så ofta i både bibliska och icke-bibliska texter.

Man har också hittat gamla handskrifter på andra ställen i Judeens öken nära Döda havet. En av dessa platser är Wadi Murabbaat, en uttorkad flodbädd söder om Qumran. (Se ”Skilsmässointyg” och ”Skuldebrev” i Mediagalleriet.) En annan plats är Nahal Hever (Skräckens grotta), som ligger ännu längre söderut, där man hittade fragment av en tidig avskrift av den grekiska Septuaginta. Fragmenten innehåller en grekisk översättning av de så kallade småprofeterna, och där ser man tetragrammet skrivet med gammalhebreiska bokstäver. (Se Tillägg C3, Mt 1:20.)