Ett uttryck som vanligtvis används om judar under det första århundradet som påstod att de var kristna men som menade att man var tvungen att följa Moses lag och judiska seder och traditioner. De tyckte att i synnerhet omskärelsen var viktig.

Judaisterna begränsade de kristnas frihet med sina läror och orsakade splittring i den första kristna församlingen. Paulus argumenterade mot deras läror, särskilt i sitt brev till galaterna, där han kallar några judaister för ”falska bröder”. (Gal 1:7; 2:4, 5; 4:9, 10; 6:12, 13; se också Apg 15:1, 2.) De ”superapostlar” som nämns i 2 Korinthierna 11:5, 13 kan också ha framfört sådana åsikter. Paulus fortsatte att argumentera mot judaisternas läror i sina senare brev, och det tyder på att deras inflytande höll i sig i flera år. (Kol 2:11, 16, 17; Tit 1:10, 11)

Ordet ”judaister” förekommer inte i de kristna grekiska skrifterna, men det används av den judiske historikern Flavius Josefus, som levde under första århundradet. (Bellum Judaicum [Judarnas krig], II, 463 [xviii, 2]) Paulus använde ett besläktat grekiskt ord i brevet till galaterna. I Galaterna 2:11–14 beskriver han hur han tillrättavisade Petrus i Antiokia i Syrien för att han vägrade äta med kristna som inte hade en judisk bakgrund. I vers 14 använder han det grekiska verbet Ioudaịzō tillsammans med det grekiska verbet för ”tvinga” i uttrycket ”tvinga … att följa judiska seder”.