Ett språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen och det språk som de romanska språken kommer ifrån, som franska, italienska, portugisiska, rumänska och spanska. Ordet ”latin” förekommer bara en gång i Bibeln, i Joh 19:20, där det sägs att inskriften som sattes upp på tortyrpålen ovanför Jesus var på hebreiska, latin och grekiska.

När Jesus Kristus var på jorden var latin det språk som de romerska myndigheterna i Israel använde. Det förekom på officiella inskrifter, även om det inte var det språk människor i allmänhet talade. Det är därför inte konstigt att det finns en del latinismer i de kristna grekiska skrifterna. Det handlar bland annat om mer än 40 latinska namn på personer och platser, till exempel Aquila, Lukas (Lucas), Markus (Marcus), Paulus, Caesarea och Tiberias. I den grekiska texten finns det även omkring 30 latinska lånord. Det är ord som har anknytning till det romerska militär- och rättsväsendet och beteckningar för mynt och bruksföremål, till exempel centurio (Mk 15:39, officer), denarius (Mt 20:2, denar) och speculator (Mk 6:27, livvakt). Det förekommer även vissa latinska uttryck eller idiom, till exempel ”göra ... till lags” (Mk 15:15) och ”betalade borgen” (Apg 17:9). Latinismerna förekommer främst i Matteus och Markus. Faktum är att Markus använde fler latinismer än någon annan bibelskribent. Det stöder uppfattningen att han skrev sitt evangelium i Rom och att hans målgrupp främst var icke-judar, i synnerhet romare. Paulus använder få latinismer, och i den grekiska Septuaginta finns det inga alls. Det är inte bara av akademiskt intresse för bibelläsare att det förekommer latinismer i Bibeln. Det stämmer med det bibelskribenterna säger om den romerska ockupationen av Israel på Jesus tid. Att grekiska författare från samma period använder dessa och liknande latinismer talar också för att de kristna grekiska skrifterna i Bibeln skrevs under den tidsperiod de berättar om. Detta vittnar om äktheten hos de kristna grekiska skrifterna.