Ett ord som är taget från det hebreiska ordet för ”en som är uttagen”, ”en som är överlämnad”, ”en som är avskild”. Det fanns två slags nasirer: de som själva hade valt att bli det och de som Gud hade utvalt. En man eller kvinna kunde avlägga ett särskilt löfte till Jehova om att leva som nasir under en bestämd tid. De som själva avlade ett nasirlöfte underkastade sig tre grundläggande restriktioner: de skulle inte dricka alkohol eller någon slags druvsaft, de skulle inte klippa håret och de skulle inte vidröra en död kropp. De som Jehova utvalde till nasirer blev det på livstid, och han ställde upp särskilda krav för dem. (4Mo 6:2–7; Dom 13:5)