Den typ av grekiska som Nya testamentet skrevs på. De kristna grekiska skrifterna skrevs framför allt på koiné, dvs. allmängrekiska, men de innehåller även några uttryck från klassisk grekiska. Matteusevangeliet skrevs tydligtvis ursprungligen på hebreiska och översattes sedan till koiné.

Efter Alexander den stores erövringar var koiné det dominerande språket i den östra delen av Medelhavsområdet. Så var fallet från omkring 300 f.v.t. till omkring 500 v.t. Judiska lärda började enligt traditionen översätta de hebreiska skrifterna till koinégrekiska under 200-talet f.v.t., och den översättningen är i dag känd som Septuaginta. Ordförrådet och stilen i de hebreiska skrifterna hade stort inflytande på den grekiska som används i både Septuaginta och i de kristna grekiska skrifterna.

Den stora fördelen med koinégrekiskan var att den var så utbredd jämfört med andra språk. Den var en blandning av olika grekiska dialekter (av vilka attiskan var den mest inflytelserika) och hade en förenklad grammatik. Men samtidigt bjuder koinégrekiskan på rika möjligheter att uttrycka tankar exakt och varierat.