En skriftsamling av den muntliga lagen, som innehåller judiska föreskrifter, både religiösa och icke-religiösa. Den består av två huvuddelar: Mishna och gemara. Varje lag (Mishna) följs av en kommenterande text (gemara).

Det finns två Talmud: den palestinska Talmud (ca 400 v.t.) och den babyloniska Talmud (ca 600 v.t.). Den senare är mycket mer omfattande och betraktas som den rabbinska lagens grundpelare. Talmud innehåller en omfattande samling regler för uppförande som berör alla sidor av livet, och judarna menar att den utgör ett komplement till de hebreiska skrifterna. På medeltiden hade många judar börjat betrakta Talmud som viktigare än de hebreiska skrifterna.

Talmud innehåller intressant bakgrundsinformation om judiska traditioner och tolkningar av Skrifterna, men den lär människor att tänka i regler och lagar i stället för att lägga vikt vid Guds rättvisa och kärlek. (Mt 23:23, 24; Lu 11:42) I Talmud kan man också se hur judiskt tänkande har påverkats av vidskepelse och grekisk filosofi. Bland annat återfinns tanken att själen är odödlig. (Se studienot till Mt 15:2.)