Ett ord i de grekiska skrifterna som syftar på ett fängelseliknande, förnedrat tillstånd som Gud förpassade de olydiga änglarna till på Noas tid. När verbet tartarọō (att ”kasta i Tartaros”) används i 2 Petrus 2:4 betyder det inte att ”de änglar som syndade” kastades i mytologins Tartaros (dvs. ett mörkt, underjordiskt fängelse för gudar). Det betyder i stället att de blev förnedrade av Gud och förlorade sin plats i himlen och sina privilegier. De överlämnades till ett tillstånd av djupt mentalt mörker utan insikt i Guds ljusa avsikter. Dessutom är deras framtidsutsikter mörka, för Bibeln visar att det som väntar dem är evig tillintetgörelse tillsammans med deras härskare, Satan djävulen. Tartaros är alltså en bild av djupaste förnedring för de upproriska änglarna. Det är inte detsamma som ”avgrunden” som nämns i Uppenbarelseboken 20:1–3.