Ett ord som ordagrant betyder ”fyra bokstäver” (från grekiskans tẹtra-, ”fyra”, och grạmma, ”bokstav”). Det syftar på de fyra hebreiska konsonanter יהוה (skrivs från höger till vänster) som representerar Guds namn.

Tetragrammet förekommer nästan 7 000 gånger i de hebreiska skrifterna. På svenska motsvaras det av bokstäverna JHWH (eller JHVH). Tetragrammet består bara av konsonanter, eftersom den forntida hebreiskan skrevs utan vokaler. Så när judarna förr i tiden läste lade de till vokalljud. Men i dag vet vi inte vilka vokaler som användes. En del menar att det uttalades ”Jahve”, medan andra föredrar ett uttal med tre stavelser. På svenska är formen ”Jehova” välkänd och har en lång historia.

Flera forskare menar att Guds namn kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”bli” och står i kausativ form. Vi kan inte säga helt säkert vad Guds namn betyder, men definitionen ”han orsakar att någon (något) blir” stämmer väl in på Gud, eftersom han har skapat det fysiska universum och allt liv och eftersom han förverkligar sina avsikter oavsett vad som händer. (Läs mer om vad Guds namn betyder i Tillägg A4 ”Guds namn i Gamla testamentet”.)