En översättning av Bibeln till latin av bibelkännaren Eusebius Hieronymus som färdigställdes ca 405 v.t.

På Hieronymus tid var bibelöversättningar till gammallatin vanliga, men de var av bristande kvalitet. Hieronymus fick i uppdrag att rätta till problemet genom att utarbeta en standardöversättning till latin. Han började med evangelierna och utgick från de grekiska handskrifter som han hade tillgång till och som han ansåg vara mest tillförlitliga. När han fortsatte med Psalmerna och gav sig i kast med de hebreiska skrifterna, utgick han till en början från Septuaginta, men längre fram översatte han direkt från hebreiskan. (Delar av Vulgata kan ha översatts av andra översättare.) Hieronymus kände till gudsnamnet men använde det inte i sin översättning. I förordet till Samuelsböckerna och Kungaböckerna skrev han: ”I vissa grekiska böcker finner vi än i dag Guds namn, tetragrammet [dvs. יהוה], skrivet med gamla bokstäver.”

Till en början blev Hieronymus översättning inte särskilt väl mottagen, men längre fram blev den allmänt accepterad. Den blev med tiden känd som Vulgata, ett namn som kommer från ett latinskt ord som betyder ”allmän”, ”vanlig”, ”allmänt utbredd”. Efter många revisioner blev utgåvan av år 1592 (den sixtinska-clementinska utgåvan) katolska kyrkans officiella översättning. Det finns i dag tusentals handskrifter till Vulgata.