1–3. Hur hånar babylonierna dem som tillber Jehova, och varför det?

FÖRESTÄLL dig att du är en av de trogna judar som bor i staden Babylon. Ditt folk har varit i landsflykt i femtio år nu. Det är sabbat, och precis som du brukar ska du träffa dina medtroende och tillbe Jehova tillsammans med dem. Du sicksackar dig fram i folkvimlet och passerar imponerande tempel och mängder av helgedomar. Många strömmar till de här platserna för att frambära offer och sjunga hymner till Marduk och andra gudar.

² När du kommit undan trängseln träffar du din lilla grupp av medtroende. * Ni hittar en lugn plats, kanske vid en av stadens kanaler, där ni kan be, sjunga psalmer och begrunda Guds ord tillsammans. Under bönen hör du det svaga knarrandet från kanalbåtarna av trä som ligger förtöjda längs kajen. Det känns skönt med lite lugn och ro, och ni hoppas innerligt att inga andra ska hitta hit och störa mötet, som de ofta gör. Varför brukar de göra det?

 ³ Babylon har vunnit många krig, och folket i staden tror att det är deras gudars förtjänst. Jerusalem ligger jämnat med marken, och de ser det som ett bevis för att Marduk är starkare än Jehova! Därför hånar de er och er Gud. Ibland säger de spydigt: ”Sjung en av Sions sånger för oss.” (Ps. 137:3) Många psalmer handlar om Sions segrar över Jehovas fiender, och kanske är det särskilt de psalmerna som de älskar att göra sig lustiga över. I andra psalmer omtalas babylonierna själva. I en av dem sägs det till exempel: ”De har gjort Jerusalem till en ruinhög. ... Vi blir hånade och förlöjligade av alla som bor omkring oss.” (Ps. 79:1, 3, 4)

4, 5. Vilket hopp ingav Hesekiels profetia, och vad ska vi gå igenom i det här kapitlet? (Se den inledande bilden.)

⁴ Det finns även avfälliga judar som tar alla chanser att håna dig för din tro på Jehova och hans profeter. Men du bryr dig inte om deras kommentarer, för du och din familj uppskattar verkligen att få tillbe Jehova. Det känns fint att få be och sjunga tillsammans, och det är så lugnande att läsa Guds ord. (Ps. 94:19; Rom. 15:4) Föreställ dig att en i gruppen just den här dagen har tagit med sig något extra spännande till mötet – en bokrulle med Hesekiels profetia. Du älskar att höra Jehovas löfte om att hans folk ska få återvända till sitt hemland och återställa ren tillbedjan. Du blir så glad när du hör sådana profetior, och du ser för din inre syn hur du och din familj en dag återvänder och hjälper till med den här spännande återställelsen!

⁵ Hesekiels profetia är full av löften om en återställelse, och vi ska se närmare på detta uppmuntrande tema. Hur uppfylldes de här löftena för de judar som var i landsflykt? Vilken innebörd har de nu i vår tid? Och vilken slutlig uppfyllelse kommer några av dem att få i framtiden?

6. Hur hade Gud gång på gång varnat sitt upproriska folk?

⁶ Genom Hesekiel berättade Jehova tydligt för sitt folk hur han skulle straffa dem för deras upproriskhet. ”De ska tvingas i landsflykt, de ska hamna i fångenskap”, sa Jehova. (Hes. 12:11) Som vi såg i kapitel 6 i den här boken fick Hesekiel till och med iscensätta detta. Men hans varning var inte den första. Nästan tusen år tidigare, på Moses tid, hade Jehova varnat sitt folk och sagt att de skulle föras i landsflykt om de fortsatte vara upproriska. (5 Mos. 28:36, 37) Och han hade gett liknande varningar genom profeterna Jesaja och Jeremia. (Jes. 39:5–7; Jer. 20:3–6)

7. Hur straffade Jehova sitt folk?

⁷ Men sorgligt nog talade profeterna mestadels för döva öron. Under sina onda herdars inflytande gjorde folket uppror  mot Jehova, och det gjorde honom helt förkrossad. De sjönk ner i avgudadyrkan, illojalitet och moraliskt fördärv, och därför lät han dem drabbas av svält, vilket var en katastrof och en vanära med tanke på att deras land hade flödat av ”mjölk och honung”. (Hes. 20:6, 7) Och precis som han hade förutsagt straffade han sedan sitt egensinniga folk genom att låta dem föras bort i landsflykt. År 607 f.v.t. utdelade Babylons kung, Nebukadnessar, dödsstöten genom att lägga Jerusalem och templet i ruiner. Tusentals överlevande fördes bort som fångar till Babylon, och där fick de utstå det hån och motstånd som beskrivs i början av kapitlet.

8, 9. Hur varnade Gud den kristna församlingen för avfällighet?

⁸ Fick den kristna församlingen utstå något som liknade den babyloniska fångenskapen? Ja, helt klart. Precis som de forntida judarna fick Jesus efterföljare höra varningar i förväg. Redan i början av sin tjänst sa Jesus: ”Akta er för de falska profeterna! De är förklädda till får, men egentligen är de blodtörstiga vargar.” (Matt. 7:15) Flera år senare blev aposteln Paulus inspirerad att framföra en liknande varning: ”Jag vet att när jag är borta ska blodtörstiga vargar komma in bland er och behandla hjorden skoningslöst, och det ska träda fram män ur era egna led som förvränger sanningen för att få över lärjungarna på sin sida.” (Apg. 20:29, 30)

⁹ De kristna fick veta hur de skulle känna igen och undvika sådana män, och de äldste fick anvisningar om att avlägsna avfällingar från församlingen. (1 Tim. 1:19; 2 Tim. 2:16–19; 2 Petr. 2:1–3; 2 Joh. 10) Men precis som i det forntida Israel och Juda var det många kristna som efter hand slutade lyssna på kärleksfulla varningar. Mot slutet av första århundradet hade avfallet slagit rot i församlingen. Johannes, den ende apostel som fortfarande var i livet då, lade märke till att avfälliga och upproriska tankar och idéer hade fått fäste i församlingen. Han var den sista återhållande kraften mot denna negativa utveckling. (2 Thess. 2:6–8; 1 Joh. 2:18) Vad hände efter hans död?

10, 11. Hur började Jesus liknelse om vetet och ogräset uppfyllas?

¹⁰ Sedan Johannes hade dött började Jesus liknelse om vetet och ogräset uppfyllas. (Läs Matteus 13:24–30.) Som Jesus hade förutsett sådde Satan in ”ogräs”, falska kristna, i församlingen, och då tog avfallet fart. Tänk så ont det måste ha gjort i Jehova! Den församling som hans son hade grundat blev nedsmutsad med avgudadyrkan, med hedniska högtider och traditioner och med falska läror som kom från gudlösa filosofer och demonreligioner. Vad gjorde Jehova?  Precis som han hade gjort med det trolösa Israel lät han sitt folk hamna i fångenskap. Någon gång på 100-talet började det bli svårt att hitta vetelika kristna bland alla falska kristna. Därför kan man säga att den sanna kristna församlingen hölls fången av det stora Babylon, världsväldet av falsk religion, medan de falska kristna blev en del av detta korrumperade världsvälde. Och allteftersom de falska kristna blev fler och fler utvecklades kristenheten.

¹¹ Under de mörka århundraden då kristenheten hade en dominerande ställning fanns det en del äkta kristna, vetet i Jesus liknelse. De kom ihåg den sanne Guden, precis som de judar som beskrivs i Hesekiel 6:9. En del som modigt tog ställning mot kristenhetens falska läror blev utsatta för hån och förföljelse. Tänkte Jehova överge sitt folk för alltid i detta andliga mörker? Nej! Precis som i fallet med det forntida Israel visade Jehova sin vrede bara i den omfattning som behövdes och under så lång tid som krävdes. (Jer. 46:28) Dessutom lämnade han inte sitt folk utan hopp. Vi ska nu återvända  till judarna i Babylon och se hur Jehova hjälpte dem att kunna se ett slut på sin fångenskap.

12, 13. Varför skulle Jehovas vrede mot sitt folk så småningom lägga sig?

¹² Jehova var rättfram med hur han såg på sitt folk, men han försäkrade dem också om att hans rättfärdiga vrede inte skulle vara för evigt. Lägg märke till de här orden: ”Min vrede mot dem [ska] stillas och mitt raseri lägga sig, och då ska jag vara tillfreds. När jag har tömt ut mitt raseri över dem ska de inse att jag, Jehova, har talat därför att jag kräver fullständig hängivenhet.” (Hes. 5:13) Vad skulle få Jehovas vrede att lägga sig så småningom?

¹³ Bland judarna i Babylon fanns det en del som var trogna mot Jehova men som hade förts i landsflykt tillsammans med sina illojala landsmän. Och genom Hesekiel förutsade Gud att några bland folket skulle ångra sig medan de var i landsflykt. Dessa ångerfulla judar skulle erkänna allt skamligt de hade gjort i uppror mot Jehova, och de skulle bönfalla honom om förlåtelse och välvilja. (Hes. 6:8–10; 12:16)  Hesekiel och profeten Daniel och hans tre vänner var bland dem som var trogna mot Jehova. Daniel levde faktiskt tillräckligt länge för att se både början och slutet på fångenskapen. Hans innerliga bön till Jehova där han bekände Israels synder finns nedtecknad i Daniel, kapitel 9. Utan tvivel var det tusentals andra som kände likadant och som längtade efter att Jehova skulle förlåta dem och återigen välsigna dem. Tänk så underbart det måste ha varit att få höra Hesekiels inspirerade löften om befrielse och återställelse!

14. Varför skulle Jehova låta folket återvända till sitt hemland?

¹⁴ Men det fanns ett ännu viktigare skäl till att Jehova skulle befria sitt folk och återställa ren tillbedjan. Deras långa fångenskap skulle inte ta slut därför att de förtjänade det, utan därför att det återigen var dags för Jehova att upphöja sitt namn inför alla nationerna. (Hes. 36:22) Babylons invånare skulle en gång för alla få veta att deras demongudar, till exempel Marduk, inte var någon match för den suveräne Herren Jehova! Vi ska nu se lite närmare på fem löften som Jehova inspirerade Hesekiel att förmedla till sina trogna landsmän. Först ska vi se vad varje löfte innebar för dem, och sedan ska vi se hur dessa löften fick en större uppfyllelse.

15. Vilken förändring när det gällde tillbedjan skulle judarna få uppleva när de återvände?

¹⁵ LÖFTE 1. Avgudadyrkan och andra avskyvärda sedvänjor förknippade med falsk religion skulle få ett slut. (Läs Hesekiel 11:18; 12:24.) Som vi gick igenom i kapitel 5 i den här boken hade Jerusalem och templet förorenats av falska religiösa sedvänjor, till exempel avgudadyrkan. Människorna hade alltså sjunkit lågt och stod inte längre nära Jehova. Men genom Hesekiel förutsade Jehova att judarna i landsflykt kunde se fram emot en tid då de återigen skulle få tillbe honom på ett rent och ofördärvat sätt. Alla andra välsignelser var faktiskt  beroende av just det, att Guds anordning för ren tillbedjan återställdes.

16. Vad lovade Jehova när det gällde sitt folks hemland?

¹⁶ LÖFTE 2. Guds folk skulle få återvända till sitt hemland. ”Jag ska ge er Israels land”, sa Jehova till judarna i Babylon. (Hes. 11:17) Det här var ett fantastiskt löfte med tanke på att babylonierna, som hånade Guds tillfångatagna folk, aldrig någonsin hade gett dem några skäl att tro att de skulle få återvända till sitt älskade hemland. (Jes. 14:4, 17) Dessutom lovade Jehova att landet skulle vara bördigt och produktivt så länge judarna fortsatte att vara trogna mot honom. De skulle ha gott om mat och ett meningsfullt arbete. ”Svältens vanära” skulle de kunna lägga bakom sig. (Läs Hesekiel 36:30.)

17. Vad skulle folket börja göra igen?

¹⁷ LÖFTE 3. Offer skulle frambäras på Jehovas altare igen. Som vi såg i kapitel 2 i den här boken var offren en viktig del av ren tillbedjan under lagen. Så länge de judar som återvände var lojala mot Jehova och höll sig andligt rena skulle han godkänna deras offergåvor. Folket skulle få försoning för sina synder och fortsätta ha ett nära förhållande till sin Gud. Jehova lovade: ”Hela Israels folk, ja alla i landet, [ska] tjäna mig. Där ska jag glädjas över er, och jag ska begära att ni ger mig era bidrag och det bästa av era offergåvor, allt heligt ni har.” (Hes. 20:40) Ja, ren tillbedjan skulle bli återställd, och det skulle leda till välsignelser för Guds folk.

18. Hur skulle Jehova ta hand om sitt folk?

¹⁸ LÖFTE 4. Onda herdar skulle ersättas. En grundläggande orsak till att Guds folk begick så allvarliga synder var att moraliskt fördärvade män hade ledningen bland dem. Jehova lovade att ändra på den saken och sa om dessa onda herdar: ”Jag ska avsätta dem ... Jag ska rädda mina får ur deras gap.” Därefter försäkrade han sitt trogna folk: ”Jag [ska]  ta hand om mina får.” (Hes. 34:10, 12) Hur skulle han göra det? Han skulle använda trogna, lojala män som herdar.

19. Vilket löfte gav Jehova?

¹⁹ LÖFTE 5. De som tillbad Jehova skulle vara enade. Det måste ha känts tungt för dem som var lojala mot Jehova att se den splittring som fanns bland folket före landsflykten. Falska profeter och korrupta herdar fick folket att göra uppror mot de trogna profeter som representerade Jehova, och folket var uppdelat i olika läger. Man förstår att följande löfte som Hesekiel fick framföra var något av det mest tilltalande med hela återställelsen: ”Jag ska ge dem ett odelat hjärta och lägga en ny ande i deras inre.” (Hes. 11:19) Så länge de judar som återvände var odelade i sin tillbedjan och därför stod enade skulle ingen fiende kunna besegra dem. Som nation skulle de återigen kunna vara till ära för Jehova i stället för till skam och vanära.

20, 21. Hur fick judarna se Guds löften uppfyllas efter fångenskapen?

²⁰ Fick de judar som återvände efter fångenskapen se uppfyllelsen av dessa fem löften? Kom ihåg vad Josua, en av  forntidens trogna män, sa: ”Inte ett enda ord av allt det goda som Jehova, er Gud, har lovat er har slagit fel. Allt har blivit verklighet. Inte ett enda ord har slagit fel.” (Jos. 23:14) Jehova hade hållit sina löften på Josuas tid, så självklart skulle han hålla sina löften till judarna som återvände till sitt hemland.

²¹ Judarna slutade med avgudadyrkan och andra avskyvärda sedvänjor som hade skapat en klyfta mellan dem och Jehova. Mot alla odds bodde de nu i sitt hemland, odlade sin egen jord och njöt av ett meningsfullt liv. Bland det första de gjorde var att bygga upp Jehovas altare i Jerusalem igen och frambära godkända offer där. (Esr. 3:2–6) Jehova välsignade dem med fina andliga herdar, som den trogne prästen och avskrivaren Esra, ståthållarna Nehemja och Serubbabel, översteprästen Josua och de modiga profeterna Haggaj, Sakarja och Malaki. Så länge folket rättade sig efter den andliga vägledning de fick kunde de njuta av en underbar  enhet, en enhet som de inte hade upplevt på väldigt länge. (Jes. 61:1–4; läs Jeremia 3:15.)

22. Hur vet vi att den första uppfyllelsen av återställelseprofetiorna bara var en försmak av något större?

²² Den första uppfyllelsen av Jehovas löften om återställelse var helt klart uppmuntrande! Men den uppfyllelsen var faktiskt bara en försmak av något mycket större. Hur vet vi det? Det förstår vi av att dessa löften gällde under vissa förutsättningar: Jehova skulle bara uppfylla dem i den mån som judarna var lydiga och följsamma. Med tiden blev de återigen motspänstiga och upproriska. Men som Josua påpekade går Jehovas ord alltid i uppfyllelse. Så hans löften skulle få en större och mer bestående uppfyllelse. Vi ska se hur det gick till.

23, 24. När och hur började ”tiden ... för att återställa allt”?

²³ Eftersom vi har studerat Bibeln vet vi att den här onda världsordningen gick in i sitt slutskede, sina sista dagar, 1914. Och för oss som tjänar Jehova är det något positivt. Bibeln visar ju att en otroligt spännande period började då, nämligen ”tiden ... för att återställa allt”. (Apg. 3:21) Hur kan vi vara säkra på det? Ja, vad hände i himlen 1914? Jesus Kristus blev insatt på sin tron som den messianske kungen! På vilket sätt inledde den händelsen en återställelse? Tänk på att Jehova hade lovat David att kungadömet i hans släktlinje skulle bestå för alltid. (1 Krön. 17:11–14) Det här kungadömet avbröts år 607 f.v.t. när babylonierna förstörde Jerusalem och gjorde slut på de davidiska kungarnas styre.

²⁴ Jesus, ”Människosonen”, var en avkomling av David och blev därmed den juridiske arvingen till Davids kungadöme. (Matt. 1:1; 16:13–16; Luk. 1:32, 33) När Jehova insatte honom  på tronen i himlen 1914 började ”tiden ... för att återställa allt”. Nu låg vägen öppen för Jehova att använda denne fullkomlige kung för att fortsätta återställelsearbetet.

25, 26. a) När slutade den långa fångenskapen under det stora Babylon, och hur vet vi det? (Se även rutan ”Varför 1919?”) b) Vad började uppfyllas från och med 1919?

²⁵ Bland det första Kristus gjorde som kung var att tillsammans med sin Far inspektera anordningen för ren tillbedjan på jorden. (Mal. 3:1–5) Som Jesus hade förutsagt i sin liknelse om vetet och ogräset hade det under lång tid varit omöjligt att skilja vete från ogräs, äkta smorda kristna från falska kristna. * Men nu, 1914, var skördetiden här, och skillnaden var tydlig. I årtionden före 1914 hade trogna bibelforskare avslöjat kristenhetens grova synder och börjat avskilja sig från denna korrumperade organisation. Jehovas tid för en fullständig återställelse hade kommit. Så i början av 1919, bara några få år in i ”skördetiden”, blev Guds folk helt befriade från det stora Babylon. (Matt. 13:30) Fångenskapen var över!

²⁶ Hesekiels återställelseprofetior började få en större uppfyllelse än den som Guds folk i forna tider hade upplevt. Vi ska nu se hur de fem löften vi redan har undersökt har fått en större uppfyllelse.

27. Hur renade Gud sitt folk från avgudadyrkan?

²⁷ LÖFTE 1. Ett slut på avgudadyrkan och andra avskyvärda religiösa sedvänjor. I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet kom trogna kristna tillsammans och började ta avstånd från falska religiösa sedvänjor och traditioner. De förkastade tron på en treenig gud, läran om själens odödlighet och helvetesläran som obibliska läror med rötter i falsk religion. Bruket av bilder i tillbedjan avslöjades som ren och skär avgudadyrkan. Undan för undan insåg de att bruket av korset i tillbedjan också var en form av avgudadyrkan. (Hes. 14:6)

28. I vilken bemärkelse återfördes Jehovas folk till sitt land?

 ²⁸ LÖFTE 2. En återställelse av Guds folks andliga land. När de trogna kristna lämnade den babyloniska religionen bakom sig kom de in i sitt andliga land, dvs. ett tillstånd eller en miljö som Gud kunde välsigna, där de aldrig mer skulle behöva svälta andligen. (Läs Hesekiel 34:13, 14.) Som vi ska se i kapitel 19 i den här boken har Jehova välsignat det landet med ett oöverträffat flöde av andlig mat. (Hes. 11:17)

29. Hur fick predikoarbetet ny fart 1919?

²⁹ LÖFTE 3. Offrandet på Jehovas altare återupptas. I det första århundradet fick de kristna lära sig att de inte skulle frambära bokstavliga djuroffer till Gud, utan något av mycket större värde. De skulle frambära ord av lovprisning till Jehova och predika om honom. (Hebr. 13:15) Under de många hundra år som fångenskapen pågick gjordes inte det här på  något organiserat sätt. Men mot slutet av fångenskapen hade Guds folk redan börjat frambära sådana offer av lovprisning. De var fullt upptagna i predikoarbetet och lovprisade Gud vid sina möten. Från 1919 och framåt betonade ”den trogne och förståndige tjänaren” predikoarbetet ännu mer och organiserade det bättre. (Matt. 24:45–47) Så Jehovas altare fylldes av offer från en ständigt växande skara som lovprisade hans heliga namn.

30. Hur såg Jesus till att hans får blev väl omhändertagna?

³⁰ LÖFTE 4. Onda herdar ersätts. Kristus befriade Guds folk från de samvetslösa, själviska och falska herdarna i kristenheten. Och i Kristus hjord blev herdar som uppförde sig som dessa falska herdar fråntagna sina ansvarsställningar. (Hes. 20:38) Som den gode herden såg Jesus till att hans får blev väl omhändertagna. År 1919 tillsatte han sin trogne och förståndige tjänare. Denna lilla grupp av lojala smorda kristna tog ledningen i att dela ut andlig mat, så Guds folk fick verkligen det de behövde. Längre fram fick äldstebröder övning för att kunna hjälpa till att ta hand om ”Guds hjord”. (1 Petr. 5:1, 2) Den inspirerade beskrivningen i Hesekiel 34:15, 16 har ofta använts för att påminna kristna herdar om den norm som Jehova Gud och Jesus Kristus har satt upp.

31. Hur har Jehova uppfyllt profetian i Hesekiel 11:19?

³¹ LÖFTE 5. Enhet bland dem som tillber Jehova. Under århundradenas gång har kristenheten splittrats i tiotusentals olika samfund, däribland otaliga grupper och sekter som är hopplöst oense. Som kontrast till detta har Jehova gjort något helt fantastiskt med sitt återställda folk. Hans löfte genom Hesekiel om att ge dem ”ett odelat hjärta” har fått en enastående uppfyllelse. (Hes. 11:19) Världen över har Kristus miljontals efterföljare med skiftande etnisk, religiös, ekonomisk och social bakgrund. Men alla får samma undervisning och utför samma arbete i en underbar harmoni. Under Jesus sista kväll på jorden bad han innerligt om att hans efterföljare skulle vara förenade. (Läs Johannes 17:11, 20–23.) I vår tid har Jehova besvarat den bönen på ett storslaget sätt.

32. Hur känner du för uppfyllelsen av profetiorna om återställelse? (Se också rutan ”Profetior om fångenskap och återställelse”.)

³² Visst är det spännande att få leva i den här tiden av återställelse! Vi ser att Hesekiels profetior uppfylls på alla områden av vår tillbedjan i dag. Vi kan vara säkra på att Jehova nu tycker om det han ser när han betraktar sitt folk, precis som han förutsade genom Hesekiel: ”Jag [ska] glädjas över er.” (Hes. 20:41) Tänk vilken förmån vi har! Vi är andligt välnärda och tillhör ett enat folk som lovprisar Jehova världen över, ett folk som befriats efter hundratals år i andlig  fångenskap! Men några av Hesekiels profetior om återställelse kommer faktiskt att få en ännu större uppfyllelse.

33–35. a) Vad innebar profetian i Hesekiel 36:35 för judarna i landsflykt? b) Vad betyder den profetian för Jehovas folk i vår tid? (Se också rutan ”Tiden ... för att återställa allt”.)

³³ Som vi har sett började ”tiden ... för att återställa allt” med att de davidiska kungarnas styre återupprättades. Det skedde när Jesus blev insatt på tronen 1914. (Hes. 37:24) Kristus fick sedan myndighet att återställa ren tillbedjan bland Guds folk efter hundratals år av andlig fångenskap. Men var Kristus färdig med sitt återställelsearbete då? Nej, långt därifrån! Det arbetet kommer att fortsätta på ett imponerande sätt långt in i framtiden, och Hesekiels profetior ger oss fascinerande detaljer.

³⁴ Tänk till exempel på de här inspirerade orden: ”Man ska säga: ’Det öde landet har blivit som Edens trädgård.’” (Hes. 36:35) Vad innebar det löftet för Hesekiel och de andra judarna i fångenskap? De förväntade sig säkert inte en fullständig, bokstavlig uppfyllelse – som om det återställda landet skulle kunna förväxlas med den ursprungliga trädgården, eller paradiset, som Jehova själv hade anlagt! (1 Mos. 2:8) Nej, de förstod utan tvivel att det Jehova ville försäkra dem om var att det återställda landet skulle vara vackert och bördigt.

³⁵ Vad betyder det här löftet för oss i dag? Vi förväntar oss inte en bokstavlig uppfyllelse nu, mitt i den här onda världen som styrs av Satan djävulen. Nej, vi förstår att de här orden får en andlig uppfyllelse i dag. Som Jehovas tjänare befinner vi oss i ett andligt land, ett tillstånd eller en miljö, där vi har ett meningsfullt liv som kretsar kring vår heliga tjänst för honom. Det här andliga landet blir undan för undan mer och mer paradislikt. Men vad kan vi vänta oss i framtiden?

36, 37. Vilka löften kommer att bli verklighet i det framtida paradiset?

³⁶ Efter det stora kriget vid Harmageddon kommer Jesus att utvidga återställelsen så att den även omfattar den bokstavliga jorden. Under sin tusenårsregering kommer han att ge människorna vägledning så att de kan förvandla hela jorden till en Edens trädgård, ett paradis, precis som Jehova hade tänkt från början! (Luk. 23:43) Sedan kommer alla människor att leva i harmoni med varandra och med naturen. Ingenstans kommer det att finnas något hot eller någon fara. Försök att föreställa dig en tid när även det här löftet har blivit verklighet: ”Jag ska sluta ett fredsförbund med dem, och jag ska utrota rovdjuren ur landet så att de kan bo tryggt i vildmarken och sova i skogarna.” (Hes. 34:25)

 ³⁷ Kan du se det här framför dig? Du kan resa till vilken plats som helst på jorden utan att vara rädd. Inga djur kommer att skada dig. Det finns inga faror som hotar. Du kan gå ensam in i den djupaste skog, njuta av den majestätiska skönheten och till och med sova där tryggt, helt säker på att vakna upp utvilad och oskadd!

38. Hur känner du för löftet i Hesekiel 28:26?

³⁸ Vi kommer också att få se uppfyllelsen av det här löftet: ”De [ska] bo i trygghet, bygga hus och plantera vingårdar. De ska bo i trygghet när jag verkställer domen över alla runt omkring dem som behandlar dem med förakt. Och de ska inse att jag är Jehova, deras Gud.” (Hes. 28:26) När alla Jehovas fiender är borta kommer vi att kunna njuta av världsvid fred och säkerhet. Tänk vad underbart att få ta hand om jorden, oss själva och dem vi älskar. Vi kommer att få bygga trivsamma hus och anlägga vingårdar och odla dem.

39. Varför kan vi vara säkra på att Hesekiels profetior om paradiset kommer att bli verklighet?

³⁹ Låter det här bara som drömmar för dig? Tänk då på allt som vi redan har sett gå i uppfyllelse under den här tiden av återställelse. Trots Satans aggressiva motstånd har Jesus, med myndighet från Jehova, återställt ren tillbedjan under den mörkaste perioden i världshistorien. Vilket kraftfullt bevis för att alla Guds löften genom Hesekiel kommer att bli verklighet!