KAPITEL 10
”Ni ska få liv”
HUVUDTANKE: Synen med de förtorkade benen och dess större uppfyllelse
1–3. Vad gör judarna i Babylon förtvivlade? (Se den inledande bilden.)
STÄMNINGEN bland judarna i Babylon är verkligen förändrad! I omkring fem år har Hesekiel försökt slå hål på judarnas falska förhoppningar, men utan någon större framgång. Vilka tecken han än har gjort, vilka bildspråk han än har använt och vilka budskap han än har förkunnat, så har judarna i Babylon vägrat tro att Jehova skulle tillåta att Jerusalem blir förstört. Inte ens när de fick veta att den babyloniska armén hade belägrat staden trodde de att invånarna var i fara.
2 Men nu, när Jerusalem har varit belägrat i två år, kommer en man som precis flytt från Jerusalem till Babylon och meddelar: ”Staden har fallit!” Nyheten gör judarna helt förtvivlade. De försöker ta in vad det betyder: Deras älskade stad, heliga tempel och hemland – allt är förlorat! Plötsligt är alla förhoppningar grusade. (Hes. 21:7; 33:21)
3 Men när det ser som mörkast ut får Hesekiel en mäktig syn som inger hopp. Vilket budskap förmedlar synen till hans omskakade landsmän? Vilket samband har den med Guds folk i dag, och hur kan vi ha nytta av den personligen? För att ta reda på det ska vi se närmare på vad Jehova uppenbarar för Hesekiel.
”Profetera över dessa ben” och ”profetera för vinden”
4. Vad lade Hesekiel särskilt märke till i synen?
4 Läs Hesekiel 37:1–10. I en syn fördes Hesekiel till en dalslätt som var full av benknotor. Jehova lät honom ”gå omkring bland” alla utspridda ben, som om han ville se till att synen verkligen gjorde intryck på honom. När Hesekiel iakttog benen var det särskilt två saker han lade märke till: deras antal och deras utseende. De var ”väldigt många”, konstaterade han, och de var ”helt förtorkade”.
5. Vilka två befallningar gav Jehova Hesekiel, och vad hände när Hesekiel utförde dem?
5 Sedan gav Jehova Hesekiel två befallningar som skulle sätta i gång en gradvis återställelse. Den första befallningen var att han skulle ”profetera över dessa ben” och säga att de skulle ”få liv”. (Hes. 37:4–6) När Hesekiel började profetera ”hördes ett rasslande ljud”, och ”benen började föras samman”. Sedan såg han att de ”täcktes av senor och kött och att de kläddes med hud”. (Hes. 37:7, 8) Den andra befallningen var att han skulle ”profetera för vinden” och säga åt den att blåsa på kropparna. När Hesekiel profeterade fick kropparna ”andedräkt och liv, och de reste sig upp, en enorm armé”. (Hes. 37:9, 10)
”Våra ben är förtorkade och vårt hopp grusat”
6. Hur hjälpte Jehova Hesekiel att förstå synen?
6 Därefter förklarade Jehova för Hesekiel hur synen skulle förstås. Han sa: ”Dessa ben är hela Israels folk.” Ja, när judarna i Babylon fick veta att Jerusalem hade blivit förstört kände de att de var så gott som döda. Därför sa de uppgivet: ”Våra ben är förtorkade och vårt hopp grusat. Vi är helt utlämnade åt oss själva.” (Hes. 37:11; Jer. 34:20) Jehova berättade då att den här dystra synen faktiskt innehöll ett positivt budskap för israeliterna.
7. Vad försäkrade Jehova judarna om i Hesekiel 37:12–14, och varför kunde de lita på det löftet?
7 Läs Hesekiel 37:12–14. Genom den här synen försäkrade Jehova de missmodiga judarna om att han skulle låta dem ”få liv” igen och att han skulle föra dem tillbaka till deras land och låta dem bosätta sig där. Dessutom kallade han dem återigen ”mitt folk”. Tänk så uppmuntrande det måste ha varit för dem! Varför kunde de vara säkra på att det här löftet skulle infrias? Därför att det var Jehova själv som stod bakom det. Han sa: ”Jag, Jehova, har talat, och jag har genomfört det.”
8. a) Hur kan man säga att ”hela Israels folk” befann sig i ett dödsliknande tillstånd? b) Vad visar Hesekiel 37:9 om orsaken till Israels symboliska död? (Se fotnoten.)
8 På vilket sätt hade de forntida israeliterna upplevt den dystra delen av den här profetiska synen? Symboliskt talat hade Israels dödsprocess börjat redan år 740 f.v.t., när tiostammarsriket föll och dess invånare fördes i landsflykt. Omkring 130 år senare deporterades även folket i Juda, och då var ”hela Israels folk” i fångenskap. (Hes. 37:11) De deporterade israeliterna var symboliskt talat lika döda som benen i Hesekiels syn. * Kom också ihåg att benknotorna i synen var ”helt förtorkade”. Detta visade att det dödsliknande tillståndet skulle bestå en lång tid. Och så blev det verkligen. För Israel och Juda sammantaget pågick den här perioden i över 200 år, från år 740 till år 537. (Jer. 50:33)
9. Vilka likheter finns det mellan det som hände det forntida Israel och det som hände ”Guds Israel”?
9 Återställelseprofetior som handlade om det forntida Israel, till exempel de som Hesekiel framförde, har också en större uppfyllelse. (Apg. 3:21) Precis som den forntida nationen Israel så att säga dödades och var symboliskt död under avsevärd tid, så blev ”Guds Israel”, den smorda kristna församlingen, dödad symboliskt sett och upplevde en andlig fångenskap under lång tid. (Gal. 6:16) Den smorda församlingen befann sig faktiskt i fångenskap så länge att man kunde likna dess andliga tillstånd vid ben som var ”helt förtorkade”. (Hes. 37:2) Som vi såg i förra kapitlet hamnade den smorda kristna församlingen i fångenskap under det andra århundradet och fortsatte att vara det i många hundra år, helt i enlighet med Jesus liknelse om vetet och ogräset. (Matt. 13:24–30)
De ”helt förtorkade” benen i Hesekiels syn visade att Jehovas smorda tjänare skulle befinna sig i en dödsliknande fångenskap under en lång period. (Se paragraf 8, 9.)
”Benen började föras samman”
10. a) Vilken utveckling när det gällde Guds folk förutsades i Hesekiel 37:7, 8? b) Vad måste ha hjälpt gudfruktiga judar att undan för undan bygga upp sin tro igen?
10 På Hesekiels tid förutsade Jehova att hans folk successivt skulle återföras till liv igen. (Hes. 37:7, 8) Så vad hjälpte gudfruktiga judar i Babylon att undan för undan bygga upp sin tro och stärka sitt hopp om att en dag få återvända till Israel? Säkert måste profetiska uttalanden av tidigare profeter ha uppmuntrat dem. Jesaja hade till exempel förutsagt att en grupp israeliter, ”en helig avkomma”, skulle få återvända. (Jes. 6:13; Job 14:7–9) Och utan tvivel kunde Hesekiels alla profetior om återställelse hjälpa dem att hålla hoppet levande. Att de dessutom hade sådana trogna män som profeten Daniel där i Babylon – och att den staden otroligt nog föll år 539 – måste också ha hjälpt dem att se ljust på framtiden.
11, 12. a) Hur började den gradvisa återställelsen av ”Guds Israel”? (Se också rutan ”Ren tillbedjan successivt återställd”.) b) Vilken fråga uppstår med tanke på orden i Hesekiel 37:10?
11 Kan vi peka på en liknande successiv återställelse när det gäller ”Guds Israel”, den smorda kristna församlingen? Ja. Efter många hundra år i dödsliknande fångenskap ”hördes ett rasslande ljud” när gudfruktiga individer stod upp till försvar för sann tillbedjan. Ett exempel på det är William Tyndale, som på 1500-talet gjorde en översättning av Bibeln till engelska. Det katolska prästerskapet rasade över att Bibeln nu kunde läsas av gemene man, och Tyndale dödades. Men ändå fortsatte modiga människor att framställa bibelöversättningar på andra språk, och sakta men säkert spred sig det andliga ljuset i en mörk värld.
12 Senare, när Charles T. Russell och hans medarbetare började rikta uppmärksamheten på sanningar i Bibeln, var det som att benen ”täcktes av senor och kött”. Zion’s Watch Tower och andra publikationer hjälpte uppriktiga människor att upptäcka andliga sanningar, och det motiverade dem att sluta sig till Guds smorda tjänare. I början av 1900-talet fick Guds smorda folk ytterligare livskraft av sådana verktyg som ”Skapelsedramat i bilder” och boken Den fullbordade hemligheten. Kort därefter var tiden inne för Gud att låta sitt folk ”[resa] sig upp”. (Hes. 37:10) När och hur skedde det? Händelser som utspelade sig i det forntida Babylon hjälper oss att få svar på den frågan.
”De fick ... liv” och ”reste sig upp”
13. a) Hur började orden i Hesekiel 37:10, 14 uppfyllas år 537? b) Vilka bibelverser visar att en del som tillhörde tiostammarsriket återvände till Israel?
13 Med början år 537 f.v.t. fick judarna i Babylon se synen uppfyllas. Hur då? Jehova gav dem liv och fick dem att resa sig upp när han befriade dem från fångenskapen och lät dem återvända till Israel. En skara på 42 360 israeliter och omkring 7 000 icke-israeliter lämnade Babylon för att återuppbygga Jerusalem och templet och bosätta sig i Israel. (Esr. 1:1–4; 2:64, 65; Hes. 37:14) Och cirka 70 år senare var det omkring 1 750 judar som följde med när Esra återvände till Jerusalem. (Esr. 8:1–20) Sammanlagt återvände alltså över 44 000 judar, ja en ”enorm armé”. (Hes. 37:10) Dessutom visar Bibeln att många från tiostammarsriket, vars förfäder hade deporterats av assyrierna på 700-talet f.v.t., återvände till Israel och hjälpte till med att bygga upp templet. (1 Krön. 9:3; Esr. 6:17; Jer. 33:7; Hes. 36:10)
14. a) Hur hjälper orden i Hesekiel 37:24 oss att förstå när profetian skulle få sin huvudsakliga uppfyllelse? b) Vad hände 1919? (Se också rutan ”’Förtorkade ben’ och ’två vittnen’ – vilket samband har de?”)
14 Hur fick den här delen av Hesekiels profetia en större uppfyllelse? Som Jehova uppenbarade för Hesekiel i en närbesläktad profetia skulle den här återställelseprofetian få sin huvudsakliga uppfyllelse någon gång efter det att den större David, Jesus Kristus, börjat härska som kung. * (Hes. 37:24) Och så blev det verkligen. År 1919 lade Jehova sin ande i sitt folk, så att de ”fick ... liv” och befriades från fångenskapen under det stora Babylon. (Jes. 66:8) Efter det lät Jehova dem slå sig ner i sitt ”land”, dvs. det andliga paradiset. Men hur har Jehovas nutida folk blivit en ”enorm armé”?
15, 16. a) Hur har Jehovas nutida folk blivit en ”enorm armé”? b) Hur kan Hesekiels profetia hjälpa oss att klara av svåra omständigheter i livet? (Se rutan ”Hjälp att komma på fötter”.)
15 Inte långt efter att Kristus hade tillsatt den trogne tjänaren 1919 började Guds tjänare uppleva något som profeten Sakarja hade förutsagt. Han var samtida med de judar som hade återvänt till Israel, och han sa: ”Många folk och mäktiga nationer ska komma och söka ... Jehova.” Han beskrev dem som ”tio män från nationernas alla språkgrupper”. De skulle ta ett fast tag i manteln på ”en jude”, det andliga Israel, och säga: ”Vi vill följa med er, för vi har hört att Gud är med er.” (Sak. 8:20–23)
16 I dag kan man verkligen säga att det andliga Israel (de smorda som är kvar på jorden) och, i vidare bemärkelse, de tio männen (de andra fåren) utgör en ”enorm armé”, för de kan räknas i miljoner. (Hes. 37:10) Som Kristus soldater i denna ständigt växande armé följer vi tätt vår kung, Jesus, framåt mot allt det fantastiska som väntar oss. (Ps. 37:29; Hes. 37:24; Fil. 2:25; 1 Thess. 4:16, 17)
17. Vad ska vi gå igenom i nästa kapitel?
17 Den här återställelsen av ren tillbedjan skulle föra med sig ett viktigt ansvar för Guds folk. Vilket ansvar? För att få svar på den frågan måste vi gå längre tillbaka i tiden och se på ett uppdrag som Hesekiel fick av Jehova redan innan Jerusalem förstördes. Det ska vi göra i nästa kapitel.
^ § 8 Benknotorna i Hesekiels syn var inte kvarlevor från människor som hade dött av naturliga orsaker, utan från ”människor som blivit dödade”. (Hes. 37:9) ”Hela Israels folk” dödades symboliskt talat när folket i tiostammarsriket Israel och tvåstammarsriket Juda successivt besegrades, tillfångatogs och deporterades av assyrierna och babylonierna.
