1–3. Vad ville Jehova att Hesekiel skulle se i templet, och varför det? (Se bilden och inledningen till del 2.)

SOM son till en präst är profeten Hesekiel väl insatt i Moses lag. Så han vet en hel del om templet i Jerusalem och den rena tillbedjan av Jehova som borde utövas där. (Hes. 1:3; Mal. 2:7) Men det som händer i templet nu, år 612 f.v.t., skulle chockera alla judar som vill vara lojala mot Jehova, även Hesekiel.

² Jehova vill att Hesekiel ska se hur illa ställt det är i templet och sedan berätta om det för ”Judas äldste”, dvs. andra judar där i Babylon som är samlade hemma hos honom. (Läs Hesekiel 8:1–4; 11:24, 25; 20:1–3) Med hjälp av helig ande förflyttar Jehova Hesekiel (i en syn) från hans hem i Tel-Abib, som ligger nära floden Kebar i Babylon, till Jerusalem, hundratals kilometer västerut. Jehova placerar Hesekiel i templet, vid den norra porten till den inre förgården. Därifrån tar Jehova med honom på en rundtur i templet.

³ Hesekiel får nu se fyra chockerande scener som visar hur otroligt lågt nationen har sjunkit andligt sett. Vad har hänt  med den rena tillbedjan av Jehova? Och vad har den här synen för innebörd för oss i dag? Vi ska nu få följa med när Hesekiel visas runt i templet. Men först behöver vi påminna oss vad Jehova med rätta förväntar av dem som tillber honom.

4. Vad förväntar Jehova av dem som tillber honom?

⁴ Omkring 900 år före Hesekiels tid berättade Jehova klart och tydligt vad han kräver av dem som tillber honom. I det andra av de tio budorden sa han till israeliterna: * ”Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver fullständig hängivenhet.” (2 Mos. 20:5) Uttrycket ”fullständig hängivenhet” visade att han inte skulle tolerera tillbedjan av några andra gudar. Som vi såg i kapitel 2 i den här boken är det första kravet på ren tillbedjan att mottagaren är Jehova. De som tillber honom måste låta honom komma på första plats i livet. (2 Mos. 20:3) Jehova förväntar helt enkelt att hans tjänare ska hålla sig andligt rena och inte blanda sann och falsk tillbedjan. År 1513 f.v.t. trädde israeliterna villigt in i lagförbundet, och då lovade de att vara fullständigt hängivna Jehova. (2 Mos. 24:3–8) Jehova håller lojalt fast vid sina förbund, och han förväntade samma lojalitet av sitt förbundsfolk. (5 Mos. 7:9, 10; 2 Sam. 22:26)

5, 6. Varför förtjänade Jehova israeliternas fullständiga hängivenhet?

⁵ Var det rimligt av Jehova att kräva fullständig hängivenhet av israeliterna? Ja, absolut! Han är den allsmäktige Guden, universums Högste, livets källa och den som uppehåller allt liv. (Ps. 36:9; Apg. 17:28) Han var också israeliternas befriare. När han gav dem de tio budorden påminde han dem: ”Jag är Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten, där ni var slavar.” (2 Mos. 20:2) Jehova förtjänade definitivt en alldeles speciell plats i israeliternas hjärtan.

⁶ Jehova förändras inte. (Mal. 3:6) Han har aldrig nöjt sig med mindre än fullständig hängivenhet. Så tänk dig in i hur han måste ha känt för de fyra upprörande scener som han nu visade Hesekiel i en syn.

7. a) Vad gjorde avfälliga judar vid norra tempelporten, och hur reagerade Jehova på det? (Se den inledande bilden.) b) Varför kan man säga att Jehova kände svartsjuka? (Se fotnot 2.)

⁷ Läs Hesekiel 8:5, 6. Hesekiel måste ha blivit chockad! Vid den norra tempelporten tillbad avfälliga judar en avgudabild. Det kan ha varit en helig påle som representerade Ashera, en gudinna som kanaanéerna menade var Baals hustru. Vad det än var för bild bröt de här avgudadyrkande israeliterna mot villkoren i det förbund som de hade slutit  med Jehova. Den tillbedjan som Jehova – och ingen annan – hade rätt till gav de nu åt en avgudabild, och det väckte hans rättfärdiga vrede och hans svartsjuka. * (5 Mos. 32:16; Hes. 5:13) Tänk bara, i över 400 år hade tempelhelgedomen varit förknippad med Jehovas närvaro. (1 Kung. 8:10–13) Men nu när de här avgudadyrkarna förde in falsk tillbedjan på själva tempelområdet drog sig Jehova ”långt bort från ... [sin] helgedom”.

8. Vad får Hesekiels syn av avgudabilden oss att tänka på?

⁸ Vilken innebörd har Hesekiels syn av den här avgudabilden för oss i dag? Det avfälliga Juda har tydliga likheter med kristenheten. I kristenhetens kyrkor påstår man sig tillbe Gud, men deras tillbedjan är inte godkänd eftersom de tillber avgudar. Jehova förändras inte, så vi kan vara säkra på att kristenheten väcker hans rättfärdiga vrede, precis som det avfälliga Juda gjorde. (Jak. 1:17) Ja, Jehova håller sig långt borta från denna förvanskade form av kristendom!

9, 10. Vilken lärdom kan vi ta med oss från avgudadyrkarna i templet?

⁹ Vad kan vi lära oss av synen av de här avgudadyrkarna i templet? Vi måste ”fly från avgudadyrkan” om vi ska kunna vara fullständigt hängivna Jehova. (1 Kor. 10:14) Vi kanske tänker: ”Jag skulle aldrig använda bilder eller symboler när jag tillber Jehova!” Men avgudadyrkan kan ta sig uttryck på många olika sätt, en del mer försåtliga än andra. I ett bibliskt uppslagsverk sägs det så här: ”Man kan tänka på avgudadyrkan som en metafor för andra saker – vad som helst som ... blir så viktigt i vårt liv att det tränger ut Gud.” (M.S. Odell, Smyth & Helwys Bible Commentary: Ezekiel) Avgudadyrkan kan alltså handla om materiella saker, pengar, sex, underhållning – ja, i princip vad som helst som skulle kunna bli det viktigaste i vårt liv och ta över den plats som bara Jehova har rätt till. (Matt. 6:19–21, 24; Ef. 5:5; Kol. 3:5) Vi måste hålla oss borta från alla former av avgudadyrkan, för Jehova har exklusiv rätt till våra hjärtan – och vår tillbedjan! (1 Joh. 5:21)

¹⁰ I den första scenen visade Jehova Hesekiel sådant som var ”fruktansvärt och motbjudande”. Men ändå sa Jehova: ”Du ska få se sådant som är ännu mer motbjudande.” Vad skulle kunna vara mer motbjudande än den där avgudabilden på tempelområdet?

11. Vilka chockerande saker fick Hesekiel se på den inre förgården?

¹¹ Läs Hesekiel 8:7–12. Hesekiel bröt upp ett hål i väggen och gick in på den inre förgården där altaret stod. Han fick  se upprörande inristningar på väggarna av ”krypande djur”, ”motbjudande djur” och ”alla avskyvärda avgudar”. * De här inristningarna representerade falska gudar. Men det Hesekiel såg därnäst var ännu mer upprörande: ”70 av Israels äldste” stod ”i mörkret” och offrade rökelse åt de falska gudarna. Den rökelse som frambars på det sätt lagen föreskrev var en bild av trogna människors böner. (Ps. 141:2) Men den rökelse som frambars av de 70 äldste var en ohelig stank för Jehova. Deras böner blev alltså som en obehaglig lukt för honom. (Ords. 15:8) De lurade sig själva och tänkte: ”Jehova ser oss inte.” Men Jehova såg dem, och han visade Hesekiel exakt vad de höll på med i hans tempel!

12. Varför måste vi vara trogna även när andra inte ser oss, och i synnerhet vilka behöver vara goda föredömen?

¹² Vad kan vi lära oss av Hesekiels skildring av de 70 äldste i Israel som frambar rökelse åt falska gudar? Om Gud ska lyssna till våra böner, och om vår tillbedjan ska vara ren i hans ögon, måste vi vara trogna även ”i mörkret”. (Ords. 15:29) Vi måste komma ihåg att Jehova ser allt vi gör. Om han är verklig för oss kommer vi inte att göra något i smyg  som vi vet att han inte tycker om. (Hebr. 4:13) De äldste i församlingen behöver vara goda förebilder och verkligen leva som kristna. (1 Petr. 5:2, 3) Vännerna kan med rätta förvänta att en äldstebroder som står på podiet och tar ledningen i tillbedjan själv lever efter Bibelns principer även ”i mörkret”, dvs. när andra kanske inte ser honom. (Ps. 101:2, 3)

13. Vad höll avfälliga kvinnor på med i templet?

¹³ Läs Hesekiel 8:13, 14. Efter de två första motbjudande scenerna sa Jehova återigen till Hesekiel: ”Du ska få se dem göra sådant som är ännu mer motbjudande.” Vad fick han se? Vid ”den norra porten till Jehovas hus” såg han ”några kvinnor som satt och grät över guden Tammuz”. Tammuz var en mesopotamisk gud som kallas Dumuzi i sumeriska texter, och man tror att han var fruktbarhetsgudinnan Ishtars make. * De israelitiska kvinnorna tog förmodligen del i en religiös rit där man grät över Tammuz död. De utförde alltså en hednisk rit i Jehovas tempel, centrum för ren tillbedjan. Och den blev inte mindre hednisk bara för att den utfördes där. Det som de här avfälliga kvinnorna gjorde var verkligen ”motbjudande” i Jehovas ögon!

14. Vad kan vi lära oss av hur Jehova såg på det som de avfälliga kvinnorna gjorde?

¹⁴ Vad kan vi lära oss av hur Jehova såg på det som dessa kvinnor gjorde? Om vår tillbedjan ska vara ren får vi aldrig blanda in orena hedniska sedvänjor. Vi vill alltså inte ha något att göra med högtider som har sitt ursprung i hedniska religioner. Spelar ursprunget verkligen någon roll? Ja, absolut. Många traditioner som hör ihop med vissa högtider, till exempel jul och påsk, kan verka oskyldiga i dag. Men Jehova har med egna ögon sett de hedniska sedvänjor som dagens högtider utvecklats från. Han tycker inte att de blir mindre motbjudande för att det har gått lång tid eller för att man försökt blanda in inslag från ren tillbedjan. (2 Kor. 6:17; Upp. 18:2, 4)

15, 16. Vad gjorde 25 män på templets inre förgård, och varför var det en skymf mot Jehova?

¹⁵ Läs Hesekiel 8:15–18. Jehova introducerade den fjärde och sista scenen med de nu välbekanta orden: ”Du ska få se sådant som är ännu mer motbjudande än detta.” Hesekiel kanske undrade: ”Vad skulle kunna vara värre än det jag redan sett?” Han stod nu på den inre förgården till templet,  och vid ingången såg han 25 män som böjde sig ner och tillbad ”solen i öster”. De förolämpade verkligen Jehova på värsta tänkbara sätt. Hur kan vi säga det?

¹⁶ Försök se det hela framför dig: Guds tempel var byggt så att ingången vette mot öster. De som gick in i templet för att tillbe hade alltså ansiktet mot väster och den uppgående solen i ryggen. Men de 25 männen i synen vände ryggen mot templet, så att de kunde tillbe solen i öster. De vände alltså Jehova ryggen, för templet var ”Jehovas hus”. (1 Kung. 8:10–13) De här 25 männen var avfällingar. De brydde sig inte om vad Jehova tyckte, och de bröt mot befallningen i 5 Moseboken 4:15–19. De kränkte verkligen den Gud som förtjänar fullständig hängivenhet!

17, 18. a) Vad kan vi lära oss av det som sägs om soldyrkarna i templet? b) Vad ledde israeliternas avfällighet till?

¹⁷ Vad kan vi lära oss av det som sägs om de här soldyrkarna? För att vår tillbedjan ska vara ren måste vi vända oss till Jehova och låta honom ge oss andlig vägledning. ”Jehova Gud är vår sol”, och hans ord är ”ett ljus på ... [vår] stig”. (Ps. 84:11; 119:105) Han ger oss vägledning genom Bibeln och de publikationer vi får från hans organisation. Det hjälper oss att fatta förståndiga beslut, så att vi kan få ett bra liv nu och ett evigt liv i framtiden. Om vi i stället skulle låta den här världen vägleda oss i livet skulle vi vända Jehova ryggen. Det skulle vara en förolämpning mot honom, och han skulle bli djupt sårad. Så vill vi aldrig göra mot vår Gud! Hesekiels syn är också en påminnelse om att vi måste hålla oss borta från dem som vänder ryggen åt sanningen, alltså avfällingar. (Ords. 11:9)

¹⁸ Som vi har sett så här långt fick Hesekiel bevittna fyra chockerande scener med avgudadyrkan och falsk tillbedjan som visade hur lågt det avfälliga Juda hade sjunkit andligt sett. Israeliterna hade blivit andligt orena och skadat sitt förhållande till Gud. Men andlig orenhet och moralisk orenhet går hand i hand, så vi blir inte förvånade över att de avfälliga israeliterna begick alla möjliga synder också på moralens område. De förstörde inte bara sitt förhållande till Gud, utan också till sina medmänniskor. Vi ska nu se hur profeten Hesekiel under inspiration beskrev det moraliska förfallet i Juda.

19. Hur beskrev Hesekiel moralen bland Jehovas förbundsfolk?

¹⁹ Läs Hesekiel 22:3–12. Israeliterna saknade moral – från den störste till den minste. Folkets ”hövdingar”, eller ledare, missbrukade sin makt för att utgjuta oskyldigt blod. Och  folk i allmänhet gjorde tydligen som sina ledare och struntade i Guds lag. Inom familjen föraktade barn sina föräldrar, och incest var vanligt förekommande. Och i samhället blev invandrarna bedragna, och de faderlösa och änkorna blev illa behandlade. Israelitiska män hade sex med andras hustrur. Mutor, utpressning och bedrägeri hörde till vardagen, för man gav fritt utlopp åt sin girighet. Tänk vad det måste ha sårat Jehova att se sitt förbundsfolk förakta lagen och blunda för den kärlek och omtanke som låg bakom den. Han tog det personligt, för när de övergav hans morallagar övergav de också honom. Genom Hesekiel sa han till den avfälliga nationen: ”Du har fullständigt glömt mig.”

20. På vilket sätt berör Hesekiels ord om Judas moraliska orenhet oss i dag?

²⁰ På vilket sätt berör Hesekiels ord om Judas moraliska orenhet oss i dag? Situationen i det avfälliga Juda påminner mycket om den moraliskt depraverade värld vi lever i. Politiker har missbrukat sin makt och förtryckt människor. Religiösa ledare – särskilt kristenhetens präster – har välsignat krig som orsakat miljontals människors död. Prästerna har vattnat ur Bibelns rena och tydliga normer för sexualmoral. Det är därför moralen runt omkring oss urartar mer och  mer. Jehova skulle säkert rikta samma kritik till kristenheten som han riktade till Juda: ”Du har fullständigt glömt mig.”

21. Vad kan vi lära oss av den moraliska orenheten i Juda?

²¹ Vilken tankeställare kan skildringen av den moraliska orenheten i det forntida Juda ge oss i dag? För att vår tillbedjan ska bli godkänd av Jehova måste vårt uppförande vara rent i alla avseenden. Det är verkligen inte lätt i dagens fördärvade värld. (2 Tim. 3:1–5) Men vi vet hur Jehova känner för omoral, i vilken form den än tar sig uttryck. (1 Kor. 6:9, 10) Vi följer hans moralnormer därför att vi älskar honom och hans lagar. (Ps. 119:97; 1 Joh. 5:3) Om vi skulle nonchalera dem skulle det visa att vi inte älskar vår helige och rene Gud. Vi vill aldrig ge Jehova orsak att säga till oss personligen: ”Du har fullständigt glömt mig.”

22. a) Vad är du besluten att göra efter vår genomgång av tillståndet i det forntida Juda? b) Vad ska vi gå igenom i nästa kapitel?

²² Vi har lärt oss mycket av den här genomgången av det andliga och moraliska förfallet i det forntida Juda. Vi är nu ännu mer beslutna att ge Jehova den fullständiga hängivenhet som han förtjänar. För att kunna göra det måste vi hålla oss borta från alla former av avgudadyrkan och fortsätta vara moraliskt rena. Men hur tog Jehova itu med sitt trolösa folk? I slutet av Hesekiels rundtur i templet sa Jehova rent ut: ”Jag [ska] ingripa i vrede.” (Hes. 8:17, 18) Vi vill gärna veta hur Jehova ingrep, eftersom en liknande dom snart kommer att verkställas över den här onda världen. I nästa kapitel ska vi gå igenom hur Jehovas domar mot Juda verkställdes.