Längre tillbaka har det sagts i vår litteratur att kristenheten är en motbild till det avfälliga Jerusalem. Och det är sant att förhållandena i det otrogna Jerusalem, med dess avgudadyrkan och moraliska förfall, påminner om hur det ser ut i kristenheten. Men på senare år har förebilder och motbilder inte varit utgångspunkten när bibliska profetior har behandlats i våra publikationer, såvida det inte har funnits en tydlig grund för det i Bibeln. Och vi följer samma mönster i den här boken. Finns det någon solid grund i Bibeln för tanken att kristenheten skulle vara en motbild till Jerusalem? Nej.

Tänk på följande: Jerusalem var en gång ett centrum för ren tillbedjan, men längre fram blev dess invånare avfälliga. I kontrast till det har kristenheten aldrig utövat ren tillbedjan. Den har alltid lärt ut falska läror, ända sedan den uppstod på 300-talet v.t.

Och vidare, en tid efter att Jerusalem hade ödelagts av babylonierna återfick staden Jehovas godkännande och blev centrum för ren tillbedjan. Kristenheten däremot har aldrig haft Guds godkännande, och när den väl har tillintetgjorts under den stora prövningen kommer den aldrig att uppstå igen.

Vilken slutsats kan vi dra av detta? När vi undersöker bibliska profetior som uppfylldes på det otrogna Jerusalem kan vi konstatera att olika detaljer i profetiorna påminner om vad vi ser i kristenheten i dag. Men det tycks inte finnas någon biblisk grund till att säga att kristenheten är en motbild till Jerusalem.