VAD kommer det att betyda för dig att du lär känna Jehova? Det kommer till exempel att betyda att du får svar på en fråga som miljarder människor grubblar över: Varför finns jag till? Kanske har du funderat på det någon gång. En vis kung som hade rikedomar ”större ... än alla andra kungar” på sin tid undersökte frågan om meningen med livet. (2 Krönikeboken 9:22; Predikaren 2:1–13) Den här kungen, Salomo, hade stor makt, väldiga rikedomar och ojämförlig vishet till sitt förfogande. Vad kom han fram till? ”Slutet på saken, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” (Predikaren 12:13) Eftersom Salomos erfarenhet var större än flertalet människors erfarenhet, är hans slutsats åtminstone värd att begrunda. — Predikaren 2:12.

² Den fruktan för Gud som Salomo talade om är inte en sjuklig fruktan för en okänd andemakt. Det är snarare en hälsosam fruktan att misshaga någon som man älskar innerligt. Om du verkligen älskar en person, vill du säkert vara den personen till lags vid alla tider och tillfällen och undvika att göra något som kan såra denne. I takt med att du börjar älska Jehova kommer du att känna likadant för honom.

³ Genom att läsa Bibeln kan du lära dig vad som behagar respektive misshagar Skaparen liksom vad hans syfte med att skapa jorden var. Förutom att Bibeln beskriver Jehova som ”jordens Formare och den som har gjort den”, kallar den honom också ”den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos”. (Jesaja 45:18) Jehova beredde jorden för att människor skulle befolka den och ta hand om den och alla dess skapelser. (1 Moseboken 1:28) Men var det enbart därför som Jehova skapade människan — för att hon skulle ta hand om jorden?

 ⁴ Nej, det fanns ett högre syfte. Den första människan, Adam, hade ett gott förhållande till Jehova. Adam kunde kommunicera direkt med Skaparen. Han kunde både lyssna på vad Gud sade till honom och uttrycka för Gud vad han själv tyckte. (1 Moseboken 1:28–30; 3:8–13, 16–19; Apostlagärningarna 17:26–28) Adam och hans hustru, Eva, hade därför en fantastisk möjlighet att få lära känna Jehova bättre och få utveckla ett djupare förhållande till honom. Om de hade lärt känna Jehova och efterliknat honom, skulle deras liv ha blivit tillfredsställande, eftersom han är ”den lycklige Guden”. (1 Timoteus 1:11) Jehova, som är en Gud ”som förser oss rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem”, satte den första människan i ett paradis som kallades Edens trädgård och gav henne utsikten att få leva för evigt. — 1 Timoteus 6:17; 1 Moseboken 2:8, 9, 16, 17.

⁵ För evigt? Du kanske avfärdar tanken på evigt liv som absurd, men är den det? Vetenskapsmän tror sig nu veta varför cellerna åldras. Bitar av genetiskt material som kallas telomerer, ytterändarna hos kromosomer, kortas av varje gång en cell delar sig. Efter mellan 50 och 100 celldelningar är telomererna utslitna, och i det stadiet upphör de flesta celler att dela sig. Nya vetenskapliga rön visar emellertid att människans celler kan fortsätta att dela sig i all oändlighet med hjälp av enzymet telomeras. Även om denna upptäckt inte är detsamma som att Jehova gör evigt liv möjligt med hjälp av det här speciella enzymet, är i alla fall en sak tydlig: Tanken på evigt liv är inte absurd!

⁶ Ja, skildringen i Bibeln som visar att det första människoparet skapades för att leva för evigt är trovärdig. Människornas förhållande till Jehova skulle fördjupas i all framtid. De skulle bygga upp ett starkt band till sin himmelske Fader, de skulle vara fullt medvetna om hans uppsåt med människorna på jorden, och de skulle leva i enlighet med det. Deras liv skulle inte vara slitsamt. Adam och Eva hade den underbara framtidsutsikten att få fylla jorden med glada, fullkomliga avkomlingar. De skulle ha haft meningsfulla och viktiga uppgifter att utföra i all evighet. Vilket tillfredsställande liv! — 1 Moseboken 1:28.