VARFÖR misslyckas så många med att finna någon verklig mening med sitt liv? ”Människan, av kvinna född, är kortlivad och mättad av oro och upphetsning. Lik ett blomster har hon kommit fram och blir avskuren, och hon flyr bort som skuggan och blir inte bestående.” (Job 14:1, 2) Det första människoparet i paradiset fick vara med om något som förmörkade mänsklighetens ljusa framtidsutsikt.

² För att människan skall vara verkligt lycklig måste hon ha ett gott förhållande till Gud — ett frivilligt sådant, inte ett påtvingat. (5 Moseboken 30:15–20; Josua 24:15) Jehova vill att man lyder och tillber honom av kärlek, att det kommer från hjärtat. (5 Moseboken 6:5) Därför gjorde Jehova ett förbehåll i Edens trädgård som gav den första människan möjlighet att bevisa sin uppriktiga lojalitet. ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt”, sade Gud till Adam, ”men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) Det var inget svårt prov. Jehova förbjöd Adam att äta av frukten på ett enda av trädgårdens alla träd. Det trädet symboliserade den allvise Skaparens rätt att avgöra vad som är gott och vad som är ont. Adam förmedlade denna gudagivna befallning till sin hustru, som Jehova hade gett ”som ett komplement till honom”. (1 Moseboken 2:18) De var båda tillfreds med den här anordningen — att leva under Guds styre — och uppskattade att få underordna sig hans vilja och därigenom visa sin kärlek till sin Skapare och Livgivare.

³ Men så vid ett tillfälle talade en orm till Eva och frågade: ”Skulle Gud verkligen ha sagt att ni inte får äta av varje träd i trädgården?” Eva svarade och sade att  det var endast av ”det träd, som [var] ... mitt i trädgården”, som de inte fick äta, trädet för kunskapen om gott och ont, för att de inte skulle dö. — 1 Moseboken 3:1–3.

⁴ Vad var det här för en orm? Uppenbarelseboken i Bibeln identifierar ”den ursprunglige ormen” som ”han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 12:9) Skapade Gud Satan, Djävulen? Nej, Jehovas verk är fullkomligt och gott. (5 Moseboken 32:4) Denna andevarelse gjorde sig själv både till Djävul, som betyder ”baktalare”, och till Satan, som betyder ”motståndare”. Han drogs och lockades ”av sitt eget begär”, begäret att ha Guds ställning, och han började göra uppror mot Skaparen. — Jakob 1:14.

⁵ Satan, Djävulen, sade vidare till Eva: ”Ni kommer med visshet inte att dö. För Gud vet att just på den dag då ni äter av det kommer era ögon helt visst att öppnas och kommer ni helt visst att vara som Gud, vetande vad som är gott och ont.” (1 Moseboken 3:4, 5) Satan framställde det som något lockande att äta av trädet för kunskapen om gott och ont. I själva verket menade han: Gud undanhåller er något gott. Ät av trädet, så kommer ni att bli lika Gud, och ni kommer själva att kunna avgöra vad som är gott och vad som är ont. I dag använder Satan fortfarande det här resonemanget för att hindra många från att tjäna Gud. Gör det du själv vill, säger han. Strunta i vad du är skyldig honom som gav dig livet. — Uppenbarelseboken 4:11.

⁶ Frukten på trädet blev plötsligt något att längta efter, något oemotståndligt! Eva tog av frukten, åt av den och gav sedan något åt sin man. Trots att Adam var fullt medveten om följderna, lyssnade han till sin hustrus röst och åt av frukten. Vad hände? Över kvinnan avkunnade Jehova följande dom: ”Jag kommer i hög grad att öka ditt havandeskaps smärtfyllda möda; under födslovåndor kommer du att föda barn, och din åtrå kommer att stå till din man, och han kommer att härska över dig.” Och vilken dom fick mannen? ”Marken [är] förbannad för din skull. Under smärtfylld möda kommer du att äta dess produkter alla dina livsdagar. Och törnen och tistlar kommer  den att frambringa åt dig, och du skall äta fältets växtlighet. I ditt anletes svett kommer du att äta ditt bröd tills du vänder åter till marken, för av den blev du tagen. För stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” Nu fick Adam och Eva försöka uppnå lycka och tillfredsställelse på egen hand. Skulle människornas ansträngningar att få ett tillfredsställande liv utan att bry sig om Guds uppsåt lyckas? Det givande arbetet med att ta vård om det trädgårdslika paradiset och utvidga det över hela jorden ersattes med slit och släp i det enda syftet att kunna förbli vid liv, och man gjorde ingenting till ära för sin Skapare. — 1 Moseboken 3:6–19.

⁷ Den dag det första människoparet åt av trädet för kunskapen om gott och ont dog de i Guds ögon, och deras kroppar började brytas ner för att med tiden dö. Vad hände med dem när de slutligen dog? Bibeln upplyser oss om de dödas tillstånd. ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls, inte heller har de längre någon lön, ty minnet av dem är glömt.” (Predikaren 9:5; Psalm 146:4) Det finns inte något sådant som en ”själ” som lever vidare efter döden. Straffet för synd är död, inte evig plåga i ett brinnande helvete. Döden leder inte heller till evig lycksalighet i himlen. *

⁸ Precis som kakor som bakas i en deformerad kakform alltid blir deformerade, kunde de nu ofullkomliga människorna bara få ofullkomliga barn. Bibeln förklarar det hela: ”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Därför är vi alla födda i synd, lagda under fruktlösheten. Livet blev för Adams avkomlingar ett frustrerande slitgöra. Men finns det en lösning?