1, 2. Varför är Paulus i Jerusalem, och vilka problem stöter han på där?

 PLATSEN är Jerusalem. Återigen går Paulus på stadens smala, livliga gator. Ingen annan stad i världen är lika starkt förknippad med Jehovas folks historia som Jerusalem. I stort sett alla invånare är oerhört stolta över stadens historia. Paulus vet att många kristna här lever i det förgångna och inte har följt med i de förändringar Jehova har gjort. Så när han var i Efesos bestämde han sig för att resa till Jerusalem för att hjälpa dem, både andligt och materiellt. (Apg. 19:21) Och det beslutet har han hållit fast vid, trots att det kunde vara farligt för honom.

² Vilka problem stöter Paulus på här i Jerusalem? Ett av problemen orsakas av Jesus efterföljare. Några av dem trodde på falska rykten om honom. Men Jesus fiender orsakar mycket större problem för honom. De riktar falska anklagelser mot honom, slår honom och hotar honom till livet. Allt det här ger honom också möjlighet att försvara sig. Vi kan lära oss mycket av den ödmjukhet, det mod och den tro han visade i samband med de här problemen. Vi ska se hur.

3–5. a) Vilket möte var Paulus med vid i Jerusalem, och vad behandlade man? b) Vad kan vi lära oss av mötet mellan Paulus och de äldste i Jerusalem?

³ Dagen efter att Paulus och hans medarbetare hade kommit till Jerusalem gick de för att träffa de ansvariga äldstebröderna i församlingen. Ingen av de apostlar som levde då nämns i skildringen, eftersom de vid det här laget kan ha flyttat till andra platser på jorden för att fortsätta sitt arbete där. Men Jesus halvbror Jakob var kvar i staden. (Gal. 2:9) Det var troligen han som ledde mötet med ”alla de äldste” och Paulus. (Apg. 21:18)

⁴ Paulus hälsade på de äldste och började ”utförligt berätta om det Gud hade uträttat bland nationerna genom hans tjänst”. (Apg. 21:19) Vi kan bara föreställa oss hur uppmuntrade bröderna blev. Vi tycker också att det är spännande att få höra hur arbetet går framåt i andra länder. (Ords. 25:25)

 ⁵ Paulus berättade antagligen också om de bidrag han hade med sig från bröderna i Europa. De äldste måste ha blivit alldeles varma i hjärtat av den omtanke som de här vännerna i avlägsna områden hade visat. När de hörde hans rapport ”började de ära Gud”. (Apg. 21:20a) Det är likadant i vår tid. Många som drabbas av katastrofer eller svåra sjukdomar blir rörda när medtroende ger dem den hjälp och den uppmuntran de behöver.

6. Vilket problem blev Paulus uppmärksammad på?

⁶ De äldste berättade sedan för Paulus att man hade ett problem i Judeen som gällde honom personligen. De sa: ”Broder, du ser själv att det finns tusentals troende bland judarna, och alla är noga med att följa lagen. Men de har hört rykten om att du lär alla judar bland nationerna att de ska överge Moses lag och sluta omskära sina barn och inte längre leva efter våra seder och bruk.” a (Apg. 21:20b, 21)

7, 8. a) Vilket felaktigt synsätt hade många kristna i Judeen? b) Varför var den felaktiga uppfattning som vissa kristna judar hade inte detsamma som avfällighet?

⁷ Varför följde så många kristna fortfarande Moses lag mer än 20 år efter det att den hade upphört att gälla? (Kol. 2:14) År 49 hade apostlarna och de äldste samlats i Jerusalem och skrivit ett brev till församlingarna som klargjorde att troende kristna bland nationerna inte behövde låta omskära sig eller följa lagen. (Apg. 15:23–29) I det brevet  hade man dock inte nämnt något om troende judar, och många av dem förstod inte att lagen hade upphört att gälla.

⁸ Även om de inte hade rätt förståelse var de fortfarande trogna kristna. Det var ju inte som att de hade tillbett hedniska gudar och höll fast vid sina gamla religiösa traditioner. Den lag som var så viktig för dem kom ursprungligen från Jehova. Den hade inget med demoner att göra och var inte fel i sig själv. Men den gällde det gamla förbundet, medan de kristna nu stod under det nya förbundet. Att hålla lagen var nu föråldrat – det var inte längre på det sättet den rena tillbedjan skulle utövas. De kristna judar som var noga med att följa lagen förstod inte detta och saknade förtroende för den kristna församlingen. De behövde justera sitt tänkesätt efter den förståelse av sanningen som Gud nu hade uppenbarat. b (Jer. 31:31–34; Luk. 22:20)

9. Vad lärde Paulus om Moses lag?

⁹ Hur var det med de rykten som sa att Paulus lärde judar bland nationerna att ”sluta omskära sina barn och inte längre leva efter ... [judarnas] seder och bruk”? Paulus var en apostel för icke-judarna, och när det gällde dem höll han fast vid beslutet att de inte behövde rätta  sig efter Moses lag. Dessutom påpekade han att det var fel att försöka övertala troende icke-judar att låta omskära sig som ett tecken på att de ville följa lagen. (Gal. 5:1–7) Paulus förkunnade även för judar i de städer han besökte. Han förklarade säkert för dem att Jesus död hade gjort lagen föråldrad och att man blev rättfärdig genom tro och inte genom laggärningar. (Rom. 2:28, 29; 3:21–26)

10. Vilken balanserad inställning hade Paulus till det som gällde lagen och omskärelsen?

¹⁰ Paulus visade ändå förståelse för dem som kände sig lugna och trygga när de följde vissa av de judiska sedvänjorna, till exempel att inte arbeta på sabbaten och inte äta viss mat. (Rom. 14:1–6) Och han satte inte upp några regler för omskärelsen. Han såg faktiskt till att Timoteus blev omskuren för att judarna inte skulle vara misstänksamma mot Timoteus, som var son till en grek. (Apg. 16:3) När det gällde omskärelsen fick var och en själv fatta beslut. Paulus sa till galaterna: ”Det [har] ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som betyder något är att man har tro som kommer till uttryck i kärlek.” (Gal. 5:6) Men om man blev omskuren för att följa lagen eller menade att man måste bli omskuren för att få Jehovas godkännande, då var det ett tecken på att man saknade tro.

11. Vilket råd fick Paulus av de äldste, och vad skulle det innebära att följa det? (Se också fotnoten.)

¹¹ Trots att ryktena inte stämde skapade de ändå oro hos troende judar. De äldste sa därför till Paulus: ”Här är fyra män som har avlagt ett löfte. Ta med dig dem och rena dig ceremoniellt tillsammans med dem. Och bekosta deras utgifter så att de kan låta raka sina huvuden. Då  kommer alla att förstå att ryktena om dig inte stämmer och att du följer lagen och lever efter den.” c (Apg. 21:23, 24)

12. Hur visade Paulus att han var flexibel och samarbetsvillig?

¹² Paulus kunde ha protesterat och sagt att problemet egentligen inte var ryktena om honom, utan att vissa troende judar var noga med att följa Moses lag. Men han ville vara flexibel så länge det inte gick emot Guds principer. Tidigare hade han skrivit: ”För dem som står under lag har jag, som inte står under lag, blivit som en under lag för att kunna vinna dem som står under lag.” (1 Kor. 9:20) Vid det här tillfället samarbetade han med de äldste i Jerusalem och blev ”som en under lag”. Han var ett bra exempel för oss. Vi samarbetar också med de äldste och insisterar inte på att göra saker och ting på vårt eget sätt. (Hebr. 13:17)

13. a) Varför ställde vissa judar till bråk i templet? b) Hur blev Paulus räddad?

¹³ Det gick inte så bra i templet. När den tid löftena gällde närmade sig sitt slut fick judar från Asia syn på Paulus. De anklagade honom för att ha fört in icke-judar i templet och satte i gång ett stort bråk. Om inte den romerske militärbefälhavaren hade ingripit skulle Paulus ha blivit ihjälslagen. Han grep Paulus, och det skulle gå mer än fyra år innan han blev fri igen. Men faran var inte över än. När befälhavaren frågade judarna varför de slog Paulus kom de med högljudda anklagelser. På grund av tumultet fick befälhavaren ingen som helst klarhet i fallet. Till sist blev man tvungen att föra bort Paulus. När Paulus och de romerska soldaterna var på väg in i militärförläggningen sa Paulus till befälhavaren: ”Jag ber dig, tillåt mig att tala till folket.” (Apg. 21:39) Befälhavaren gick med på det, och Paulus försvarade nu sin tro på ett mycket modigt sätt.

14, 15. a) Vad förklarade Paulus för judarna? b) Vad gjorde befälhavaren för att få veta varför judarna var så upprörda?

¹⁴ ”Lyssna på vad jag har att säga till mitt försvar”, sa Paulus. (Apg. 22:1) Han talade på hebreiska, och det fick folkskaran att tystna. Han förklarade tydligt och klart varför han nu var en efterföljare till Jesus. I det sammanhanget nämnde han klokt nog sådant som judarna kunde kontrollera om de ville. Paulus hade blivit undervisad av den välkände  Gamaliel och hade förföljt Jesus efterföljare, och det visste förmodligen några av de närvarande. Men när han var på väg till Damaskus hade han fått se en syn av den uppståndne Jesus, som hade talat till honom. Hans följeslagare såg ett ljussken och hörde en röst, men de förstod inte vad rösten sa. (Se studienoter till Apostlagärningarna 9:7; 22:9 i nwtsty.) Efteråt hade de som följde med Paulus fått leda honom in i Damaskus, eftersom det han hade sett hade gjort honom blind. I Damaskus hade han fått synen tillbaka genom ett underverk av en man som hette Ananias och som var känd bland judarna där i området.

¹⁵ Paulus berättade sedan att när han hade kommit tillbaka till Jerusalem visade sig Jesus för honom i templet. När judarna hörde detta blev de mycket upprörda och skrek: ”Utplåna honom från jordens yta, han förtjänar inte att leva!” (Apg. 22:22) För att rädda Paulus såg befälhavaren till att föra in honom i förläggningen. Befälhavaren ville absolut få reda på varför judarna var så arga på Paulus, så han gav order om att man skulle förhöra honom under prygel. Men Paulus drog då nytta av det rättsskydd han hade och berättade att han var romersk medborgare. Jehovas vittnen i vår tid har på liknande sätt använt det skydd lagen ger för att försvara sin tro. (Se rutorna ” Lagar och medborgarskap i Rom” och ” Rättsliga strider i vår tid”.) När befälhavaren fick höra att Paulus var romersk medborgare förstod han att han måste hitta ett annat sätt för att få mer information. Nästa dag ställde han Paulus inför Sanhedrin, judarnas högsta domstol, som hade kallats till ett extramöte.

16, 17. a) Beskriv vad som hände när Paulus började sitt tal till Sanhedrin. b) Hur visade Paulus att han var ödmjuk?

¹⁶ Paulus började sitt försvarstal inför Sanhedrin med att säga: ”Bröder, jag har levt mitt liv inför Gud med ett fullständigt rent samvete ända till denna dag.” (Apg. 23:1) Han kom inte längre än så. I skildringen sägs det: ”Då befallde översteprästen Ananias att de som stod bredvid honom skulle slå honom på munnen.” (Apg. 23:2) Vilken förolämpning! Och det visade också hur fördomsfull översteprästen var. Han stämplade Paulus som lögnare innan några som helst bevis hade framförts! Det är inte konstigt att Paulus svarade: ”Gud kommer att slå dig, din hycklare! Här sitter du och ska döma mig efter lagen, men samtidigt bryter du mot lagen och befaller att man ska slå mig.” (Apg. 23:3)

¹⁷ Några som stod bredvid blev alldeles chockerade – inte för att man hade slagit Paulus utan för att Paulus svarade som han gjorde. De sa: ”Förolämpar du Guds överstepräst?” Hans svar visade att han var ödmjuk och hade respekt för lagen. Han sa: ”Bröder, jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju skrivet: ’Du ska inte skymfa en ledare i ditt folk.’” d (Apg. 23:4, 5; 2 Mos. 22:28) Paulus bytte nu strategi. Eftersom han kunde konstatera att Sanhedrin bestod av fariséer och sadducéer sa han: ”Bröder, jag är farisé och son till fariséer. Det är på grund av hoppet om de dödas uppståndelse som jag står här inför rätta.” (Apg. 23:6)

18. Varför kallade sig Paulus farisé, och hur skulle vi ibland kunna använda ett liknande resonemang som han gjorde?

¹⁸ Varför kallade sig Paulus farisé? Därför att han var en ”son till fariséer”, det vill säga från en familj som tillhörde den sekten. Så många skulle fortfarande betrakta honom som farisé. e Men hur kunde han  förknippa sig själv med fariséernas tro på en uppståndelse? Fariséerna sägs ha trott att själen levde vidare efter döden och att de rättfärdigas själar skulle komma tillbaka i andra mänskliga kroppar. Paulus trodde inte på sådana läror. Han trodde på den uppståndelse som Jesus hade undervisat om. (Joh. 5:25–29) Men han höll ändå med fariséerna om att det fanns ett hopp om ett liv efter döden, vilket sadducéerna inte trodde. Vi kan använda ett liknande resonemang när vi samtalar med sådana som säger sig vara kristna. Vi kan säga att vi tror på Gud precis som de gör. Naturligtvis kanske de tror på en treenig gud medan vi tror på Bibelns Gud. Men vi delar ändå tron att det finns en Gud.

19. Varför slutade Sanhedrins möte i kaos?

¹⁹ Paulus uttalande splittrade Sanhedrin. I skildringen sägs det: ”Då började alla skrika högljutt, och några av de skriftlärda i fariséernas parti reste sig och argumenterade hetsigt och sa: ’Vi kan inte se att den här mannen har gjort något orätt. Och om det är en ande eller en ängel som har talat till honom, så ...’” (Apg. 23:9) Bara tanken på att en ängel skulle ha talat till Paulus måste ha väckt starka känslor hos sadducéerna, som inte trodde på änglar. (Se rutan ” Sadducéerna och fariséerna”.) Situationen blev så kaotisk att den romerske befälhavaren ännu en gång fick ingripa och rädda Paulus. (Apg. 23:10) Men faran var knappast över för Paulus del. Vad skulle hända honom nu? Det får vi reda på i nästa kapitel.