1. Vilka likheter finns det mellan de första kristna och Jehovas vittnen i vår tid?

 DE VITTNADE med stor entusiasm. Deras hjärtan motiverade dem att ta emot hjälp och vägledning av den heliga anden. Förföljelse kunde inte tysta dem. Och Jehova välsignade dem i överflöd. Den här beskrivningen passar in på de första kristna, och den passar även in på Jehovas vittnen i vår tid.

2, 3. Varför är Apostlagärningarna en så intressant bok?

² Du har säkert blivit uppmuntrad av de trosstärkande berättelserna i den spännande bibelboken Apostlagärningarna! Den är unik, för det finns ingen annan inspirerad skildring av de första kristnas verksamhet.

³ I Apostlagärningarna namnges 95 personer, 32 länder och områden, 54 städer och 9 öar. Boken är en spännande historia om människor – vanligt folk, stolta religionsutövare, självgoda politiker, fanatiska förföljare. Men framför allt handlar den om dina bröder och systrar i det första århundradet. De brottades med många olika problem, men de förkunnade också entusiastiskt de goda nyheterna.

4. Varför känner vi en speciell samhörighet med Paulus, Tabita och andra trogna vittnen från förr?

⁴ Det har nu gått nästan 2 000 år sedan våra trogna bröder och systrar i det första århundradet var fullt upptagna i tjänsten. Bland dem fanns de engagerade apostlarna Petrus och Paulus, den älskade läkaren Lukas, den generöse Barnabas, den modige Stefanus, den omtänksamma Tabita och den gästfria Lydia. Trots att det har gått så lång tid känner vi ändå en speciell samhörighet med dem. Varför det? Därför att vi har samma uppdrag som de – att göra människor till lärjungar. (Matt. 28:19, 20) Vilken förmån vi har som får utföra det uppdraget!

5. Var började Jesus efterföljare utföra sitt uppdrag?

⁵ Tänk på det uppdrag Jesus gav sina efterföljare. Han sa: ”Ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni ska vara vittnen om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens yttersta ände.” (Apg. 1:8) Först gav den heliga anden lärjungarna kraft att vittna i Jerusalem. (Apg. 1:1–8:3) Därefter fick de hjälp av anden att vittna i hela Judeen och Samarien. (Apg. 8:4–13:3) Sedan började de sprida de goda nyheterna till jordens yttersta ände. (Apg. 13:4–28:31)

6, 7. Vilken fördel har vi när vi vittnar i jämförelse med våra medtroende i det första århundradet?

 ⁶ Dina medtroende i det första århundradet hade inte tillgång till hela Bibeln när de skulle vittna för andra. Matteus evangelium fanns inte tillgängligt förrän tidigast år 41. Paulus hade hunnit skriva några av sina brev innan Apostlagärningarna fullbordades omkring år 61. Men de första kristna hade inte de heliga skrifterna lika lättillgängliga som vi har, och de hade inte heller några publikationer att lämna till dem som var intresserade. De kristna judarna hade hört de hebreiska skrifterna läsas i synagogan innan de blev lärjungar till Jesus. (2 Kor. 3:14–16) Men även de behövde studera flitigt, eftersom de troligen var tvungna att citera verser ur minnet när de förkunnade.

⁷ I dag har de flesta av oss en egen bibel och gott om biblisk litteratur. Vi hjälper människor att lära känna Jehova genom att förkunna de goda nyheterna i 240 länder och områden och på många språk.

8, 9. a) Vad kunde Jesus lärjungar göra tack vare den heliga anden? b) Vad gör den trogne tjänaren med hjälp av Guds ande?

⁸ När Jesus gav lärjungarna uppdraget att vittna sa han till dem: ”Ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er.” Jesus efterföljare skulle få hjälp av Guds ande, det vill säga hans verksamma kraft, så att de till sist skulle kunna vittna över hela jorden. Den heliga anden hjälpte Petrus och Paulus att bota sjuka, driva ut demoner och till och med uppväcka döda. Men det fanns ett ännu viktigare syfte med den kraft som den heliga anden gav. Den gjorde det möjligt för apostlarna och de andra lärjungarna att förmedla den kunskap som leder till evigt liv. (Joh. 17:3)

⁹ På pingstdagen år 33 talade Jesus lärjungar ”andra språk, enligt andens vägledning”. På det sättet vittnade de om ”Guds storslagna gärningar”. (Apg. 2:1–4, 11) Vi som lever nu pratar inte olika språk på mirakulös väg. Men med hjälp av Guds ande ger den trogne tjänaren ut biblisk litteratur på många språk. Till exempel trycks miljontals exemplar av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! varje månad, och på vår webbplats, jw.org, kan man läsa artiklar grundade på Bibeln och titta på videor på mer än 1 000 språk. Det här gör att vi kan förkunna ”Guds storslagna gärningar” för människor från alla nationer, stammar, folk och språk. (Upp. 7:9)

10. Vad har hänt sedan 1989 när det gäller bibelöversättning?

¹⁰ Sedan 1989 har den trogne tjänaren fokuserat särskilt mycket på att göra Nya världens översättning tillgänglig på många olika språk. Den här bibelöversättningen finns nu på mer än 200 språk. Många miljoner exemplar har tryckts, och många fler kommer att tryckas framöver på ännu fler språk. Det är tack vare Jehova och hans ande som de här ansträngningarna har fått ett så gott resultat.

11. Vad ligger bakom Jehovas vittnens översättningsarbete?

 ¹¹ Tusentals frivilliga hjälper till med översättningsarbete i över 150 länder och områden. Det här är inget som förvånar oss. Ingen annan organisation på jorden får hjälp av den heliga anden att vittna grundligt över hela världen om Jehova, Jesus och Guds himmelska rike. (Apg. 28:23)

12. Vad gjorde det möjligt för Paulus och andra kristna att vittna?

¹² När Paulus vittnade för judar och icke-judar i Antiokia i Pisidien blev de ”som hade rätt inställning för att få evigt liv ... troende”. (Apg. 13:48) När Lukas avslutade Apostlagärningarna står det om Paulus: ”Utan att bli hindrad förkunnade han modigt om Guds rike.” (Apg. 28:31) Var vittnade han? Jo, i Rom – huvudstaden i en världsmakt! Det var helt och hållet med hjälp och vägledning av den heliga anden som Jesus första efterföljare vittnade, oavsett om de höll tal eller förkunnade på andra sätt.

13. Varför bör vi be när vi blir förföljda?

¹³ När Jesus första lärjungar blev förföljda bad de Jehova om hjälp att vara frimodiga. Vad hände då? De uppfylldes av helig ande och fick kraft att modigt förkunna Guds ord. (Apg. 4:18–31) Även vi ber om vishet och styrka att fortsätta vittna trots förföljelse. (Jak. 1:2–8) Eftersom vi blir välsignade av Jehova och får hjälp av hans ande fortsätter vi att förkunna. Ingenting kan stoppa arbetet med att vittna – varken intensivt motstånd eller brutal förföljelse. När vi blir förföljda behöver vi verkligen be om helig ande och om vishet och mod att förkunna de goda nyheterna. (Luk. 11:13)

14, 15. a) Vad hände som en följd av ”förföljelsen i samband med Stefanus död”? b) Hur fick många i Sibirien möjlighet att lära känna sanningen i modern tid?

¹⁴ Stefanus vittnade modigt innan han blev dödad av sina fiender. (Apg. 6:5; 7:54–60) När det bröt ut stor förföljelse efter hans död blev alla lärjungar utom apostlarna skingrade över Judeen och Samarien. Men det satte inte stopp för predikoarbetet. Filippus begav sig till Samaria för att ”predika om Kristus”, och det fick fantastiska resultat. (Apg. 8:1–8, 14, 15, 25) Dessutom sägs det: ”De som hade skingrats på grund av förföljelsen i samband med Stefanus död kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, men de förkunnade bara för judar. Men några av de troende från Cypern och Kyrene kom till Antiokia, och där började de förkunna de goda nyheterna om Herren Jesus för dem som talade grekiska.” (Apg. 11:19, 20) På den här tiden ledde alltså förföljelsen till att budskapet spreds till fler människor.

¹⁵ I modern tid hände något liknande i det tidigare Sovjetunionen. Särskilt på 1950-talet blev tusentals Jehovas vittnen förvisade till Sibirien.  Eftersom de sändes till olika platser spreds de goda nyheterna i det här enorma landet. Det hade varit helt omöjligt för så många vittnen att få ihop pengar till att resa kanske 1 000 mil för att förkunna de goda nyheterna. Men myndigheterna skickade dem alltså tvärs över hela landet. En broder sa: ”Som det senare visade sig gjorde myndigheterna själva det möjligt för tusentals uppriktiga människor i Sibirien att lära känna sanningen.”

16, 17. Hur visar Apostlagärningarna att Jehova välsignade predikoarbetet?

¹⁶ Det råder ingen tvekan om att Jehova välsignade de första kristna. Paulus och andra planterade och vattnade, ”men det var Gud som fick det att växa”. (1 Kor. 3:5, 6) När vi läser Apostlagärningarna ser vi att Jehova verkligen välsignade predikoarbetet så att det blev en stor tillväxt. Det står till exempel att ”Guds ord fortsatte ... att spridas, och antalet lärjungar ökade kraftigt i Jerusalem”. (Apg. 6:7) När arbetet gick framåt kom ”församlingen i hela Judeen, Galileen och Samarien ... in i en fridfull period och byggdes upp. För de vandrade i djup respekt för Jehova och blev styrkta av den heliga anden, och församlingen fortsatte att växa.” (Apg. 9:31)

¹⁷ I Antiokia i Syrien fick både judar och grekisktalande höra om sanningen från modiga vittnen. ”Jehova var med dem, och många började tro och följa Herren”, sägs det i skildringen. (Apg. 11:21) Och tillväxten fortsatte i den här staden. Vi läser: ”Jehovas ord fortsatte att ha framgång och spridas.” (Apg. 12:24) Och när Paulus och andra var i full gång med att vittna bland icke-judar ”nådde Jehovas ord ut till fler och fler och verkade med allt större kraft”. (Apg. 19:20)

18, 19. a) Hur vet vi att Jehova är med oss? b) Nämn ett exempel som visar att Jehova hjälper sitt folk.

¹⁸ Jehova är utan tvivel med oss i dag också. Det är därför som så många börjar tro på Jehova och blir döpta som ett tecken på att de har överlämnat sig åt honom. Dessutom är det bara med hans hjälp och stöd som vi kan uthärda hårt motstånd – ibland intensiv förföljelse – och samtidigt fortsätta predika, precis som Paulus och andra kristna på hans tid gjorde. (Apg. 14:19–21) Jehova ställer alltid upp för oss. ”Hans eviga armar” håller oss alltid uppe när vi utsätts för prövningar. (5 Mos. 33:27) ”För sitt stora namns skull” kommer Jehova aldrig att överge sitt folk. (1 Sam. 12:22; Ps. 94:14) Det är något vi aldrig får glömma!

¹⁹ Vi kan belysa det här med ett exempel. Under andra världskriget skickade nazisterna broder Harald Abt till koncentrationslägret Sachsenhausen för att han hade vittnat. I maj 1942 kom Gestapo hem till hans  fru, Elsa. De förde bort deras lilla flicka och grep Elsa. Hon satt i flera olika läger. Hon berättar: ”Åren i de tyska koncentrationslägren lärde mig något viktigt, och det är att Jehovas ande kan ge oss en oerhörd styrka när vi utsätts för mycket svåra prövningar. Innan jag greps hade jag läst ett brev från en syster där hon skrev att Jehovas ande gör så att man känner ett inre lugn under svåra prövningar. Jag tänkte att hon måste ha överdrivit en aning. Men när jag själv drabbades av prövningar förstod jag att det hon hade sagt var sant. Det är verkligen på det sättet. Det är svårt att föreställa sig det här om man inte har varit med om det själv. Men jag har verkligen upplevt det.”

20. Vad gjorde Paulus när han satt i husarrest, och hur kan det vara till uppmuntran?

²⁰ Skildringen i Apostlagärningarna slutar med att Paulus är fullt upptagen med att förkunna om Guds rike. (Apg. 28:31) Eftersom han satt i husarrest kunde han inte vittna från hus till hus i Rom. Men han vittnade för alla som kom till honom. I vår tid är en del av våra kära bröder och systrar bundna vid hemmet och kan kanske inte ens lämna sängen. Andra bor på vårdhem på grund av hög ålder eller sjukdom. Men deras kärlek till Jehova och deras önskan att vittna är lika stark som tidigare. Vi tänker på dem i våra böner och kan be Jehova hjälpa dem att komma i kontakt med människor som längtar efter att få lära känna honom och få reda på hans underbara tanke med jorden och människan.

21. Varför bör vi vittna med en känsla av brådska?

²¹ De flesta av oss kan ta del i tjänsten från hus till hus och i andra grenar av arbetet med att göra lärjungar. Vi vill alla göra allt vi kan i det här arbetet. Då bidrar vi till att budskapet om Guds rike sprids ”till jordens yttersta ände”. Och vi vill utföra det här arbetet med en känsla av brådska, för tecknet på Jesus närvaro syns klart och tydligt. (Matt. 24:3–14) Det finns ingen tid att förlora. Nu är vi ”fullt upptagna i arbetet för Herren”. (1 Kor. 15:58)

22. Vad är vi fast beslutna att göra medan vi väntar på Jehovas dag?

²² Vi är fast beslutna att fortsätta vittna modigt medan vi väntar på ”Jehovas stora och vördnadsbjudande dag”. (Joel 2:31) Vi kommer att hitta många fler som är som de i Berea, som ”tog emot budskapet med stor villighet”. (Apg. 17:10, 11) Därför måste vi fortsätta vittna ända tills vi hör orden: ”Bra gjort, du är en god och trogen tjänare!” (Matt. 25:23) Vi vill vara flitiga och göra allt vi kan i tjänsten nu och fortsätta vara lojala mot Jehova. Då kommer vi helt säkert att känna oss nöjda och glada i all evighet – för vi hade den stora förmånen att få vittna grundligt om Guds rike!