1, 2. Varför är Paulus inte förvånad över att han blir förföljd i Jerusalem?

 I SISTA sekunden har Paulus räddats från en uppretad folkskara i Jerusalem, och nu sitter han fängslad igen. Han är inte förvånad över att han blir förföljd här i Jerusalem. Han har nämligen tidigare fått reda på att ”bojor och svårigheter” väntar honom här. (Apg. 20:22, 23) Och även om han inte vet exakt vad han har framför sig är han väl medveten om att han kommer att få lida för Jesus namns skull även i fortsättningen. (Apg. 9:16)

² Paulus har även blivit förvarnad av profeter om att han skulle bli bunden och överlämnad ”åt folk från andra nationer”. (Apg. 21:4, 10, 11) Nyligen försökte en samling judar döda honom, och strax därefter var han nära att slitas i stycken när Sanhedrins medlemmar grälade om det han hade sagt. Nu sitter han fängslad hos romerska soldater, och fler förhör och anklagelser väntar. (Apg. 21:31; 23:10) Han behöver verkligen uppmuntran!

3. Varifrån får vi uppmuntran att kämpa vidare i tjänsten?

³ Vi vet att ”alla som vill vara hängivna Gud som lärjungar till Kristus Jesus kommer att bli förföljda” också nu i de sista dagarna. (2 Tim. 3:12) Ibland behöver vi också bli uppmuntrade att kämpa vidare i tjänsten. Vi är så tacksamma för att ”den trogne och förståndige tjänaren” motiverar oss och ger oss litteratur och möten i rätt tid! (Matt. 24:45) Jehova har lovat oss att ingen kommer att lyckas utplåna hans tjänare som grupp betraktade eller sätta stopp för predikoarbetet. (Jes. 54:17; Jer. 1:19) Men hur gick det för Paulus? Blev han uppmuntrad att fortsätta att vittna grundligt trots motstånd? Hur blev han det i så fall, och hur reagerade han?

4, 5. Vilken uppmuntran fick Paulus, och varför kan vi säga att den kom i rätt tid?

⁴ Natten efter att Paulus hade räddats undan Sanhedrin fick han den uppmuntran han behövde. Skildringen fortsätter: ”På natten kom  Herren till Paulus och sa: ’Var inte rädd! Precis som du har vittnat grundligt om mig i Jerusalem ska du också vittna om mig i Rom.’” (Apg. 23:11) Jesus uppmuntrande ord försäkrade Paulus om att han skulle klara sig. Han skulle inte dö, utan komma till Rom och få möjlighet att vittna om Jesus där.

⁵ Den uppmuntran Paulus fick kom i rätt tid. Redan nästa dag konspirerade mer än 40 judiska män ”och svor en ed på att de varken skulle äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus”. Den här eden och sammansvärjningen visade hur beslutna judarna var att ta livet av honom. De trodde nämligen att de skulle drabbas av en förbannelse om de misslyckades med en sådan ed. (Apg. 23:12–15; se fotnot.) Deras plan var godkänd av de främsta prästerna och de äldste. Den gick ut på att man skulle be militärbefälhavaren föra tillbaka Paulus till Sanhedrin så att man fick fråga ut honom ytterligare och fastställa vissa saker. Men på vägen dit skulle männen överfalla Paulus och döda honom.

6. Hur avslöjades planen att döda Paulus, och hur kan ungdomar i dag vara som Paulus systerson?

⁶ Paulus systerson hörde talas om planen och underrättade Paulus. Han i sin tur såg till att den här unge mannen kunde informera den romerske militärbefälhavaren Claudius Lysias. (Apg. 23:16–22) Jehova måste verkligen älska ungdomar som är som Paulus systerson. De är modiga och visar att det viktigaste för dem är att det går bra för Guds folk, och de gör allt de kan för att vara lojala mot Jehova och hans rike.

7, 8. Vad gjorde Claudius Lysias för att skydda Paulus?

⁷ Så fort Claudius Lysias fick höra om sammansvärjningen gav han order om att 470 av hans 1 000 män skulle göra sig redo att lämna Jerusalem samma natt och eskortera Paulus till Caesarea. Styrkan skulle bestå av soldater, spjutbärare och ryttare. När de kom dit skulle de överlämna Paulus till ståthållaren Felix. a Caesarea var den administrativa huvudstaden för den romerska provinsen Judeen och hade många judiska invånare, men största delen av befolkningen var icke-judar. Här var det lugnare än i Jerusalem, där det ofta blev upplopp på grund av människors fördomar mot andra religiösa grupper. I Caesarea låg också högkvarteret för de romerska styrkorna i Judeen.

⁸ Lysias följde den romerska lagen och sände ett brev till Felix med en beskrivning av fallet. Han skrev att när han hade fått höra att Paulus var romersk medborgare hade han ingripit och räddat honom från att bli dödad av judarna. Lysias sa att Paulus inte var skyldig till något  som förtjänade ”död eller bojor”, men på grund av en komplott mot Paulus lämnade han över honom till Felix, så att han fick lyssna på anklagarna och döma i fallet. (Apg. 23:25–30)

9. a) Hur kränktes Paulus rättigheter som romersk medborgare? b) När skulle vi kunna dra nytta av de rättigheter vi har som medborgare i ett land?

⁹ Var det som Lysias skrev sant? Inte helt och hållet. Det verkar som om han försökte ge en så positiv bild av sig själv som möjligt. Det var ju egentligen inte för att Paulus var romersk medborgare som Lysias hade ingripit och räddat honom. Dessutom nämnde han inget om att han hade sett till att man slog ”dubbla kedjor om” Paulus och att han senare hade gett order om att man skulle ”förhöra honom under prygel”. (Apg. 21:30–34; 22:24–29) I och med det hade han kränkt Paulus rättigheter som romersk medborgare. I vår tid använder Satan en del religiösa fanatiker för att förfölja oss, och de försöker ta ifrån oss våra rättigheter att tillbe Gud. Men precis som Paulus kan vi ofta dra nytta av de rättigheter vi har som medborgare i ett land och söka lagligt skydd.

10. Vilka allvarliga anklagelser framfördes mot Paulus?

¹⁰ I Caesarea hölls Paulus ”under bevakning i Herodes palats” i väntan på att anklagarna skulle komma från Jerusalem. (Apg. 23:35) Fem dagar senare anlände översteprästen Ananias, en offentlig talare som hette Tertullus och några äldste. Tertullus började med att lovorda Felix för allt han gjorde för judarna. Han ville uppenbarligen smickra honom för att få hans sympatier. b Sedan gick han över till själva ärendet och sa så här om Paulus: ”Den här mannen är en plåga. Han ställer till oroligheter bland alla judar runt om i världen, och han är ledare för nasaréernas sekt. Han försökte också vanhelga templet, så vi grep honom.” De andra judarna ”ställde sig bakom angreppet och försäkrade att det som sagts var sant”. (Apg. 24:5, 6, 9) Att ställa till oroligheter, vara ledare för en farlig sekt och vanhelga templet var allvarliga anklagelser som kunde leda till dödsstraff.

11, 12. Hur bemötte Paulus anklagelserna mot honom?

¹¹ Sedan fick Paulus tillåtelse att tala och började med att säga: ”Jag  [talar] gärna till mitt försvar.” Han förnekade bestämt alla anklagelser. Han hade inte vanhelgat templet och inte heller ställt till oroligheter. Han påpekade att han faktiskt hade varit borta från Jerusalem flera år och att han hade kommit dit ”för att överlämna gåvor” till de kristna som kan ha blivit fattiga på grund av svält och förföljelse. Han betonade att han hade blivit ”ceremoniellt renad” innan han gick in i templet och att han medvetet hade ansträngt sig för att ”alltid ... ha ett rent samvete inför Gud och människor”. (Apg. 24:10–13, 16–18)

¹² Däremot erkände Paulus att han tjänade sina förfäders Gud och följde ”den väg som de kallar en sekt”. Men han underströk att han trodde på ”allt som står skrivet i lagen och i profeterna”. Och precis som sina anklagare hoppades han på ”en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. Sedan sa han: ”Låt de här männen själva berätta vad de fann mig skyldig till när jag stod inför Sanhedrin. Det finns bara en sak de skulle kunna anklaga mig för. I domstolen ropade jag: ’Det är för att jag tror på en uppståndelse från döden som jag i dag står anklagad inför er!’” (Apg. 24:14, 15, 20, 21)

13–15. Hur kan vi efterlikna Paulus om vi skulle ställas inför rätta?

¹³ Vi kan efterlikna Paulus om vi skulle ställas inför rätta på grund av vår tillbedjan och kanske anklagas för att skapa oro, göra uppror, vara medlemmar av en ”farlig sekt” eller något liknande. Paulus fjäskade inte för ståthållaren som Tertullus gjorde. Han var lugn och respektfull. Han var vänlig men lade fram fakta på ett klart och sanningsenligt  sätt. Han nämnde att de ”judar från provinsen Asia” som hade beskyllt honom för att ha befläckat templet inte var där och att han lagligt sett borde ha fått möjlighet att möta dem och höra deras beskyllningar. (Apg. 24:18, 19)

¹⁴ Viktigast av allt var att Paulus inte drog sig för att berätta om sin tro. På ett modigt sätt tog han återigen upp sin tro på uppståndelsen, och det var ju precis det som hade skapat ett sådant kaos när han stod inför Sanhedrin. (Apg. 23:6–10) Varför betonade han uppståndelsehoppet i sitt försvarstal? Han ville vittna om Jesus och om att han hade blivit uppväckt från de döda, något som motståndarna inte godtog. (Apg. 26:6–8, 22, 23) Så det var uppståndelsen, och särskilt Jesus uppståndelse, som var själva anledningen till att han stod inför rätta.

¹⁵ Precis som Paulus kan vi vittna modigt och hämta kraft av det Jesus sa till sina lärjungar: ”Ni ska bli hatade av alla på grund av mitt namn, men den som håller ut till slutet ska bli räddad.” Och vi behöver inte oroa oss över vad vi ska säga, för Jesus lovade: ”När man griper er för att utlämna er ska ni inte vara oroliga för vad ni ska säga. Säg det som ges er i den stunden, för det är inte ni som talar, utan den heliga anden.” (Mark. 13:9–13)

16, 17. a) Vad sa och gjorde Felix under Paulus rättegång? b) Vad kan det ha berott på att Felix blev förskräckt, men varför fortsatte han att träffa Paulus?

¹⁶ Det här var inte första gången som ståthållaren Felix fick höra om den kristna tron. I skildringen sägs det: ”Felix, som var väl insatt i Vägen [som kristendomen kallades i början], sköt upp rättegången och sa: ’När militärbefälhavaren Lysias kommer hit ska jag avkunna min dom.’ Och han gav befälet order om att Paulus skulle hållas fängslad men ha en viss frihet och att hans vänner skulle få tillåtelse att sörja för hans behov.” (Apg. 24:22, 23)

¹⁷ Några dagar senare lät Felix och hans hustru Drusilla, som var judinna, hämta Paulus och ”lyssnade när han talade om tron på Kristus Jesus”. (Apg. 24:24) Men när Paulus pratade om ”rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen blev Felix förskräckt”. Det berodde kanske på att det oroade hans samvete med tanke på allt hemskt han hade gjort i sitt liv. Så han skickade i väg Paulus och sa: ”Det räcker för den här gången, men när jag får möjlighet ska jag kalla på dig igen.” Felix kallade på Paulus många gånger efter det, men inte för att han ville veta mer om sanningen utan för att han hoppades på att få pengar av honom. (Apg. 24:25, 26)

18. Varför pratade Paulus med Felix och hans hustru om ”rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen”?

 ¹⁸ Varför pratade Paulus med Felix och hans hustru om ”rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen”? De hade bett om att få reda på vad ”tron på Kristus Jesus” innebar. Paulus visste hur omoraliska, elaka och orättvisa de var och visade tydligt vad som krävdes för att bli en efterföljare till Jesus. Det han sa visade vilken stor skillnad det var mellan Jehovas rättfärdiga normer och hur Felix och hans hustru levde. Det här borde ha hjälpt dem att förstå att alla är ansvariga inför Gud för vad de tänker, säger och gör och att den dom de skulle få av Gud var mycket viktigare än den dom Paulus skulle få av Felix. Inte konstigt att Felix blev förskräckt!

19, 20. a) Hur bör vi hantera sådana som verkar intresserade av sanningen men som egentligen har själviska motiv? b) Hur vet vi att Felix inte var Paulus vän?

¹⁹ När vi går i tjänsten kan vi träffa människor som påminner om Felix. I början kan de verka intresserade av sanningen, men i grund och botten har de kanske bara själviska motiv. Vi vill inte vara naiva när vi vittnar för sådana människor, men vi drar oss inte heller för att berätta om Guds rättfärdiga normer, precis som Paulus gjorde. Kanske kan sanningen röra deras hjärta. Men om det blir uppenbart att de inte tänker göra förändringar för Jehovas skull går vi vidare i stället och försöker hitta dem som verkligen söker efter sanningen.

²⁰ Efter ett tag blev det tydligt vilka motiv Felix hade: ”När det hade gått två år efterträddes Felix av Porcius Festus, och eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna lät han Paulus sitta kvar i fängelset.” (Apg. 24:27) Felix var ingen riktig vän till Paulus. Han visste att de som tillhörde ”Vägen” varken gjorde uppror mot myndigheterna eller försökte få andra att göra det. (Apg. 19:23) Han visste också att Paulus inte hade brutit mot den romerska lagen. Ändå lät han honom fortsätta sitta fängslad eftersom han ville ”hålla sig väl med judarna”.

21. Vad hände med Paulus när Porcius Festus hade blivit ståthållare, och vad hjälpte säkert Paulus att hålla ut?

²¹ Den sista versen i kapitel 24 i Apostlagärningarna visar att Paulus fortfarande hölls fången när Porcius Festus efterträdde Felix som ståthållare. Nu började en rad förhör med Paulus, och han ställdes inför flera olika ämbetsmän. Han blev verkligen dragen ”inför kungar och ståthållare”. (Luk. 21:12) Som vi ska se fick han längre fram vittna för dåtidens mäktigaste härskare. Trots allt som hände höll han hela tiden fast vid sin tro. Han fick säkert styrka att hålla ut när han tänkte på Jesus ord: ”Var inte rädd!”