1, 2. Vilka är på väg från Filippi till Thessalonike, och vad tänker de kanske på?

 MÅNGA färdas fram på den väg som skickliga romerska ingenjörstrupper har byggt i det kuperade området. Då och då hörs åsneskrin, skrammel från vagnshjul som rullar över stenblocken och röster från dem som färdas längs vägen, troligen soldater, köpmän, hantverkare och andra. Tre vänner – Paulus, Silas och Timoteus – ska färdas 13 mil på den här vägen från Filippi till Thessalonike. Det är verkligen ingen lätt resa, särskilt inte för Paulus och Silas. De har fortfarande sår efter piskrappen som de fick i Filippi. (Apg. 16:22, 23)

² Vad gör de för att fördriva tiden under den långa vandringen? De har säkert mycket att prata om. Ingen av dem har glömt det spännande de fick vara med om i Filippi när fångvaktaren och hans hushåll blev troende. Den erfarenheten har gjort dem ännu mer beslutna att fortsätta att förkunna Jehovas budskap. Men när de närmar sig kuststaden Thessalonike kanske de funderar på hur de kommer att bli behandlade av judarna i staden. Kommer de att bli angripna och kanske till och med slagna, som de blev i Filippi?

3. Hur kan Paulus exempel vara till nytta för oss?

³ I ett brev till de kristna i Thessalonike berättade Paulus längre fram hur han kände det: ”Som ni känner till hade vi blivit misshandlade och oförskämt behandlade i Filippi, men med vår Guds hjälp tog vi mod till oss och förkunnade Guds goda nyheter för er trots stort motstånd.” (1 Thess. 2:2) Så det verkar som att Paulus kände en viss oro inför att besöka Thessalonike, särskilt med tanke på det som hade hänt i Filippi. Kan du känna igen dig i hans känslor? Tycker du ibland att det är svårt att förkunna de goda nyheterna? Paulus litade på att Jehova skulle styrka honom och hjälpa honom att ta mod till sig. När vi begrundar Paulus exempel kan vi få hjälp att göra likadant. (1 Kor. 4:16)

4. Varför är det troligt att Paulus stannade i Thessalonike mer än tre veckor?

⁴ I skildringen får vi veta att Paulus predikade i synagogan under tre sabbater när han var i Thessalonike. Betyder det att han stannade i staden i bara tre veckor? Inte nödvändigtvis. Vi vet inte hur lång tid det gick innan Paulus besökte synagogan första gången. Dessutom visar hans brev att han och hans medarbetare arbetade för att försörja sig när de var i Thessalonike. (1 Thess. 2:9; 2 Thess. 3:7, 8) Han fick också vid två tillfällen under sin tid i staden materiell hjälp från bröderna och systrarna i Filippi. (Fil. 4:16) Det är därför troligt att han stannade i Thessalonike mer än tre veckor.

5. Hur gick Paulus till väga när han predikade i synagogan?

⁵ När Paulus hade tagit mod till sig predikade han för dem som hade samlats i synagogan. Precis som han brukade ”resonerade han med dem och utgick från Skrifterna. Med hjälp av hänvisningar till Skrifterna förklarade och bevisade han att Messias var tvungen att lida och uppstå från de döda. Han sa: ’Den här Jesus, som jag förkunnar om för er, han är Messias.’” (Apg. 17:2, 3) Lägg märke till att Paulus inte försökte vädja till känslorna hos dem som lyssnade, utan till deras förstånd. Han visste att de som var i synagogan kände till Skrifterna och respekterade dem. Men de behövde hjälp att förstå dem bättre. Därför resonerade han med dem och förklarade och bevisade med hjälp av Skrifterna att Jesus från Nasaret var den utlovade Messias.

6. Hur använde Jesus Skrifterna när han resonerade med människor, och vad ledde det till?

⁶ Paulus följde det mönster som Jesus hade gett. Jesus använde Skrifterna som grund för sin undervisning. Han brukade till exempel säga till sina efterföljare att han enligt Skrifterna behövde lida och dö och sedan bli uppväckt från de döda. (Matt. 16:21) Efter sin uppståndelse visade han sig för lärjungarna. Det här hade säkert räckt för att övertyga dem om att han hade talat sanning. Men han gav dem mer. Det står så här: ”Sedan förklarade han det som var sagt om honom i alla Skrifterna, med början från Mose och alla profeterna.” Vad ledde det till? Lärjungarna sa: ”Visst brann våra hjärtan när han pratade med oss på vägen, när han tydligt förklarade Skrifterna för oss?” (Luk. 24:13, 27, 32)

7. Varför är det viktigt att vi grundar vår undervisning på Bibeln?

⁷ Bibelns budskap har stor kraft. (Hebr. 4:12) Vi grundar därför vår undervisning helt och hållet på Guds ord, precis som Jesus och även Paulus och de andra apostlarna gjorde. Och precis som de resonerar vi med människor, förklarar vad bibelverser betyder och ger bevis för det vi säger genom att slå upp i Bibeln och visa vad som står där. När vi  använder Bibeln hjälper vi andra att förstå att det vi förkunnar inte är våra egna uppfattningar utan läror från Gud. Dessutom har vi själva nytta av att tänka på att det vi predikar helt och hållet är grundat på Bibeln, för det gör att vi kan känna oss trygga i tjänsten. Eftersom det som står i Bibeln är absolut tillförlitligt kan vi modigt tala med andra om budskapet, precis som Paulus gjorde.

8–10. a) Hur reagerade människor i Thessalonike på de goda nyheterna? b) Varför var några judar avundsjuka på Paulus? c) Vad gjorde de judiska motståndarna?

⁸ Paulus hade redan upplevt sanningen i Jesus ord: ”En tjänare är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig ska de förfölja er också, och om de har hållit mitt ord ska de hålla ert också.” (Joh. 15:20) Paulus mötte just en sådan blandad reaktion i Thessalonike – några ville gärna rätta sig efter det de hörde medan andra reagerade negativt. Lukas skrev så här om dem som reagerade positivt: ”Det fick några av dem [judarna] att bli troende [kristna] och ansluta sig till Paulus och Silas. Det gjorde också många av grekerna som tillbad Gud, och dessutom flera av de framstående kvinnorna.” (Apg. 17:4) De här nya lärjungarna blev säkert väldigt glada över att få hjälp att förstå Skrifterna bättre.

⁹ Även om vissa uppskattade det Paulus sa fanns det andra som blev mycket upprörda. Några av judarna i Thessalonike blev avundsjuka när Paulus lyckades få ”många av grekerna” att ta emot budskapet. De här judarna var helt inriktade på att värva proselyter, och de hade undervisat de här grekerna om lärorna i de hebreiska skrifterna. Så de ansåg att grekerna tillhörde dem. Men plötsligt verkade det som om Paulus stal grekerna från dem, och det mitt i synagogan! Judarna var rasande.

¹⁰ Lukas berättar vad som hände: ”Judarna blev avundsjuka. De såg till att några onda män som drev omkring på torget bildade en mobb och startade ett upplopp i staden. De trängde in i Jasons hus och letade efter Paulus och Silas för att kunna föra ut dem till mobben. När de inte hittade dem släpade de med sig Jason och några av bröderna till stadens styresmän och skrek: ’De där männen som skapar oroligheter överallt har kommit hit också, och Jason har tagit emot dem som gäster. Alla de här männen går emot kejsarens påbud, för de säger att det finns en annan kung, nämligen Jesus.’” (Apg. 17:5–7) Hur påverkades Paulus och hans medarbetare av det här?

11. Vilka anklagelser framfördes mot Paulus och hans medarbetare, och vilket påbud kan motståndarna ha tänkt på? (Se fotnoten.)

¹¹ En mobb kan vara riktigt otäck. Den kan rusa fram lika våldsamt  och okontrollerat som en väldig flod. Det var det vapnet judarna tog till för att försöka bli av med Paulus och Silas. När judarna väl hade startat ”ett upplopp i staden” försökte de övertyga styresmännen om att de anklagelser de kom med var mycket allvarliga. Den första anklagelsen var att Paulus och hans medarbetare hade skapat oroligheter överallt, trots att det inte var de som hade startat upploppet i Thessalonike. Den andra anklagelsen var mycket allvarligare. Judarna menade att Paulus och de andra förkunnade om en annan kung, Jesus, och därmed gick emot kejsarens påbud. a

12. Vad visar att anklagelserna mot de kristna i Thessalonike kunde ha fått allvarliga konsekvenser?

¹² Vi minns att de religiösa ledarna framförde en liknande anklagelse mot Jesus. De sa till Pilatus: ”Den här mannen vilseleder vår nation ... och säger att han själv är Messias, en kung.” (Luk. 23:2) Pilatus dömde då Jesus till döden, kanske för att han var orolig att kejsaren annars skulle tro att han såg genom fingrarna med högförräderi. Anklagelserna mot de kristna i Thessalonike kunde ha fått liknande konsekvenser. I ett referensverk sägs det: ”Det går nog inte att överdriva den fara som detta utsatte dem för, eftersom ’minsta antydan om förräderi mot kejsarna ofta ledde till döden för den anklagade’.” (J. Stott, 1990: The Spirit, The Church, and The World: The Message of Acts) Skulle judarnas onda plan lyckas?

13, 14. a) Varför misslyckades motståndarna? b) Hur var Paulus försiktig precis som Jesus, och hur kan vi följa hans exempel?

¹³ Mobben misslyckades med att stoppa predikoarbetet i Thessalonike. Varför det? En orsak var att man inte kunde hitta Paulus och Silas. Dessutom blev stadens styresmän tydligen inte övertygade om att anklagelserna var sanna. När Jason och de andra anklagade bröderna hade betalat borgen blev de frisläppta. (Apg. 17:8, 9) Jesus hade sagt till sina efterföljare att vara ”försiktiga som ormar och oskyldiga som duvor”, och Paulus följde klokt nog det rådet och höll sig undan, så att han kunde fortsätta att predika på andra ställen. (Matt. 10:16) Så när det står att Paulus tog mod till sig betydde det inte att han var oförsiktig. Hur kan vi som lever i dag följa hans exempel?

¹⁴ I modern tid har kristenhetens präster vid många tillfällen vänt människor emot Jehovas vittnen. De har anklagat oss för uppvigling och förräderi och på så sätt manipulerat myndighetspersoner så att de  har vidtagit åtgärder mot oss. Precis som motståndarna i det första århundradet drivs många nutida motståndare av avundsjuka. Men vi utsätter oss inte i onödan för fara. I stället gör vi vad vi kan för att undvika sådana arga och oresonliga människor och försöker fortsätta vårt arbete i lugn och ro någon annanstans. Sedan kanske vi kan återvända längre fram när förhållandena har blivit lugnare.

15. Hur reagerade judarna i Berea på de goda nyheterna?

¹⁵ Av säkerhetsskäl sändes Paulus och Silas i väg till Berea, omkring sex och en halv mil från Thessalonike. När de kom till Berea gick Paulus till synagogan och talade till dem som hade samlats där. Till hans stora glädje var åhörarna mycket intresserade. Lukas skrev att judarna i Berea ”hade ett mer öppet sinne än de i Thessalonike. De tog emot budskapet med stor villighet, och varje dag undersökte de Skrifterna för att ta reda på om det som de fick höra verkligen stämde.” (Apg. 17:10, 11) Ska de här orden uppfattas som kritik mot dem i Thessalonike som hade omfattat sanningen? Inte alls. Paulus skrev längre fram till dem: ”Vi [tackar] alltid Gud för att ni lyssnade när vi förkunnade Guds ord och inte tog emot det som människors ord, utan som Guds ord. För det är verkligen Guds ord, och det verkar i er som tror.” (1 Thess. 2:13) Vad var det då som gjorde judarna i Berea så speciella?

16. Varför sägs det att judarna i Berea hade ”ett mer öppet sinne”?

¹⁶ Judarna i Berea fick höra något nytt, men de var inte misstänksamma eller överdrivet kritiska, och de var inte heller  lättrogna. Först lyssnade de noga på vad Paulus hade att säga. Sedan kontrollerade de det genom att se efter i Skrifterna, som Paulus hade hjälpt dem att förstå. Dessutom studerade de Skrifterna flitigt, inte bara på sabbaten, utan varje dag. Och de gjorde det ”med stor villighet” och tog reda på vad Skrifterna sa om det de hade fått lära sig. Därefter var de ödmjuka nog att göra förändringar, och många av dem blev troende. (Apg. 17:12) Vi förstår varför Lukas skrev att de hade ett öppet sinne!

17. Varför är de i Berea ett så fint exempel, och hur kan vi fortsätta att efterlikna dem långt efter det att vi har blivit troende?

¹⁷ Judarna i Berea hade ingen aning om att beskrivningen av deras reaktion på de goda nyheterna skulle bli en del av Bibeln och vara ett fint exempel för människor ända fram i vår tid. De gjorde exakt det som Paulus hade hoppats på och som Jehova ville. De gjorde det vi brukar uppmuntra andra att göra – att undersöka Bibeln så att man får en tro som är fast grundad på Guds ord. Men kan vi sluta ha ett öppet sinne när vi väl har blivit troende? Nej, då blir det ännu viktigare att vi är villiga att lära av Jehova och är snabba att tillämpa hans undervisning. På det sättet låter vi Jehova forma och öva oss enligt sin vilja. (Jes. 64:8) Då fortsätter vi att vara användbara för Jehova, och vi gör honom stolt och glad.

18, 19. a) Varför lämnade Paulus Berea, men hur visade han uthållighet? b) Vart begav sig Paulus sedan, och vilka skulle han förkunna för?

¹⁸ Paulus stannade inte så länge i Berea. Vi läser: ”När judarna i Thessalonike fick veta att Paulus förkunnade Guds ord även i Berea, kom de dit för att hetsa folket och skapa oro där också. Då sände bröderna genast i väg Paulus ner till kusten, men både Silas och Timoteus stannade kvar. De som följde med Paulus tog med honom ända till Aten. Sedan gav de sig av tillbaka med ett bud från Paulus om att Silas och Timoteus skulle komma till honom så fort som möjligt.” (Apg. 17:13–15) Motståndarna gav minsann inte upp i första taget! De nöjde sig inte med att jaga ut Paulus ur Thessalonike, utan de gav sig också i väg till Berea och försökte ställa till med bråk även där, men förgäves. Paulus visste att hans distrikt var stort, så han fortsatte helt enkelt att predika någon annanstans. Vi vill vara lika beslutna att inte låta oss hindras av dem som försöker sätta stopp för predikoarbetet.

¹⁹ Efter det att Paulus hade vittnat grundligt för judarna i Thessalonike och Berea hade han säkert lärt sig mycket om hur viktigt det är att vara modig och att använda Skrifterna när man resonerar med andra. Och vi har också lärt oss mycket av det Paulus var med om. Men nu skulle han möta en helt annan åhörarskara – icke-judarna i Aten. Hur skulle det gå för honom där? Det ska vi se i nästa kapitel.