1–3. a) Varför blir Paulus så upprörd i Aten? b) Vad kan vi lära oss av Paulus tal?

 PAULUS är mycket upprörd. Han befinner sig i Aten, det lärdomscentrum där Sokrates, Platon och Aristoteles en gång i tiden undervisade. Stadens invånare är mycket religiösa. Överallt ser Paulus en massa avgudabilder – i templen, på torgen och på gatorna. Atenarna dyrkar nämligen en massa olika gudar. Paulus vet hur Jehova, den sanne Guden, ser på avgudadyrkan. (2 Mos. 20:4, 5) Och han har samma synsätt – han avskyr avgudar!

² Det Paulus får se när han kommer till agoran, det vill säga torget, är särskilt chockerande. I den nordvästra delen, nära den främsta öppningen in till torget, står ett stort antal fallosbilder av guden Hermes på rad. Torget är fullt av helgedomar. Hur ska han kunna predika för dem som lever i den här miljön? Kommer han att kunna hålla känslorna i styr och hitta en gemensam grund att utgå från? Ska han lyckas hjälpa någon att söka den sanne Guden och verkligen finna honom?

³ Paulus tal till de lärda i Aten är nedtecknat i Apostlagärningarna 17:22–31. Han tog hänsyn till sina åhörare, visade gott omdöme och argumenterade på ett övertygande sätt. Hans tal kan lära oss mycket om hur man skapar en gemensam grund och hjälper dem som lyssnar att dra rätt slutsatser.

4, 5. Var i Aten förkunnade Paulus, och vilka ingick i hans åhörarskara?

⁴ Paulus besökte Aten under sin andra missionsresa, omkring år 50. a Han väntade på att Silas och Timoteus skulle komma från Berea, och under tiden började han resonera med judarna i synagogan, som han brukade göra. Han gick också till torget, eller agoran, där han kunde få prata med icke-judarna i Aten. (Apg. 17:17) Agoran i Aten låg nordväst om Akropolis och var cirka 50 000 kvadratmeter stor. Det var inte bara ett ställe där man köpte och sålde, utan den viktigaste mötesplatsen i staden. Enligt en uppslagsbok var torget ”stadens  ekonomiska, politiska och kulturella hjärta”. (The Book of Acts in Its First Century Setting, utgiven av D.W.J. Gill och C. Gempf, 1994) Atenarna tyckte om att samlas där och delta i intellektuella diskussioner.

⁵ Det var ingen lätt åhörarskara Paulus nu ställdes inför. Där på torget fanns bland annat epikuréer och stoiker, som tillhörde konkurrerande filosofiska skolor. b Epikuréerna trodde att livet hade uppstått av en slump. Deras livssyn har sammanfattats så här: ”Det finns ingen anledning att frukta Gud. Det finns ingen smärta i döden. Det goda går att uppnå. Det onda går att uthärda.” (John Cottingham, 1998: Philosophy and the Good Life) Stoikerna betonade förnuft och logik och trodde inte på Gud som en person. Varken epikuréerna eller stoikerna trodde på uppståndelsen på det sätt som Jesus lärjungar undervisade om. De två filosofiska uppfattningarna skilde sig alltså mycket från det som de kristna trodde på och som Paulus predikade om.

6, 7. Hur reagerade några av de intellektuella grekerna på Paulus undervisning, och vilken liknande reaktion kan vi möta i dag?

⁶ Hur reagerade de intellektuella grekerna på Paulus undervisning? Några av dem använde ett ord om honom som betyder ”pratmakare” eller ”en som plockar upp sädeskorn”. (Se studienot till Apostlagärningarna 17:18 i nwtsty.) En kännare säger så här om det: ”Ordet användes ursprungligen om en liten fågel som gick omkring och plockade sädeskorn och senare om en person som plockade matrester och annat skräp på torget. Ännu senare kom det att användas bildligt om en person som plockade upp tankar här och där och särskilt om en som inte kunde sammanföra de olika tankarna på rätt sätt.” (Barclay M. Newman och Eugene A. Nida, 1972: A Handbook on the Acts of the Apostles) De lärda männen sa i själva verket att Paulus var okunnig och bara upprepade vad andra hade sagt. Men som vi ska se lät sig Paulus inte skrämmas av en sådan förolämpning.

⁷ Det är likadant i dag. Vi Jehovas vittnen blir ofta kallade både det ena och det andra på grund av våra bibliska trosuppfattningar. Många skolor lär till exempel att evolutionen är ett faktum, och en del lärare hävdar att alla intelligenta människor måste acceptera den. De säger med andra ord att de som inte tror på den är outbildade. De vill få folk att tro att vi är naiva när vi berättar om vad Bibeln säger och pekar på bevisen för formgivning i naturen. Men vi låter oss inte skrämmas. Vi talar med övertygelse när vi försvarar vår tro på att en intelligent formgivare, Jehova Gud, har skapat livet på jorden. (Upp. 4:11)

8. a) Hur reagerade vissa som hörde Paulus förkunna på torget? b) Vad kan det ha inneburit att man förde Paulus till Areopagen? (Se fotnoten på sidan 142.)

⁸ Andra som hörde Paulus förkunna på torget reagerade på ett annat  sätt. ”Det verkar som att han förkunnar om främmande gudar”, sa de. (Apg. 17:18) Introducerade han verkligen nya gudar för atenarna? Det här var en allvarlig anklagelse. Några hundra år tidigare hade Sokrates blivit åtalad och dömd till döden för en liknande anklagelse. Det var därför inte så förvånande att man förde Paulus till Areopagen och bad honom förklara de läror som lät främmande. c Hur skulle Paulus försvara budskapet för sådana som inte alls var insatta i Skrifterna?

9–11. a) Vad gjorde Paulus för att försöka skapa en gemensam grund? b) Hur kan vi följa Paulus exempel i vår tjänst?

⁹ Som vi nämnde tidigare var Paulus mycket upprörd på grund av alla avgudabilder han hade sett. Men i stället för att börja med att fördöma  avgudadyrkan bevarade han lugnet. Han var taktfull och försökte vinna sina åhörare genom att skapa en gemensam grund. Han inledde så här: ”Atenare, jag märker att ni i alla avseenden verkar vara mer religiösa än andra.” (Apg. 17:22) Paulus berömde dem alltså för att de var religiöst intresserade. Han insåg att vissa som är förblindade av falska trosuppfattningar kan ha ett mottagligt hjärta. Paulus visste ju att han själv en gång ”var okunnig och saknade tro”. (1 Tim. 1:13)

¹⁰ För att bygga vidare på den gemensamma grunden nämnde Paulus att han hade sett någonting som visade att de var religiösa: ett altare ”åt en okänd Gud”. Enligt en källa ”hade greker och andra ofta altaren tillägnade ’okända gudar’, eftersom de var rädda för att de i sin gudsdyrkan hade försummat någon gud som annars kunde bli förnärmad”. (Barclay M. Newman och Eugene A. Nida, 1972: A Handbook on the Acts of the Apostles) Det altaret visade alltså att atenarna erkände att det fanns en Gud som var okänd för dem. Paulus hänvisade till det för att kunna komma in på de goda nyheterna. Han förklarade: ”Det ni tillber utan att känna till, det förkunnar jag nu för er.” (Apg. 17:23) Hans resonemang var respektfullt men väldigt effektfullt. Han förkunnade inte om en ny eller främmande gud, som några hade anklagat honom för. Han talade om den Gud som var okänd för dem, den sanne Guden.

¹¹ Hur kan vi följa Paulus exempel i vår tjänst? Om vi är uppmärksamma kanske vi kan upptäcka sådant som visar att en person är religiös, kanske något religiöst föremål som han bär eller som finns i hans hem eller trädgård. Vi kanske kan säga: ”Det verkar som att du har ett intresse för religion. Jag hade hoppats på att få prata med någon som du.” På det sättet kan vi skapa en gemensam grund som vi kan bygga vidare på. Kom ihåg att vi inte vill döma andra på förhand utifrån deras religiösa övertygelse. Bland våra medtroende finns det många som en gång trodde starkt på falska läror.

12. Hur anpassade Paulus det han sa efter åhörarna?

¹² Paulus hade skapat en gemensam grund, men skulle han kunna bevara den när han började vittna? Eftersom han visste att åhörarna var utbildade i grekisk filosofi och inte kände till Skrifterna anpassade han det han sa på flera sätt. För det första berättade han om bibliska läror utan att direkt citera från Skrifterna. För det andra uttryckte han sig som om han var en av dem och använde ibland orden ”oss” och ”vi”. För det tredje citerade han från grekisk litteratur för att visa att en del tankar som han lärde ut fanns i deras egna skrifter. Vi ska nu se närmare på Paulus kraftfulla tal. Vilka viktiga sanningar berättade han om den Gud som var okänd för atenarna?

13. Vad sa Paulus om universums ursprung, och vad var budskapet i hans ord?

 ¹³ Gud skapade universum. Paulus sa: ”Den Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel byggda av människor.” d (Apg. 17:24) Universum kom inte till av en slump. Den sanne Guden har skapat allting. (Ps. 146:6) Han är den suveräne Herren över himmel och jord och ryms inte i tempel byggda av människor. Han är inte som Athena och de andra gudomligheterna, som var beroende av tempel, helgedomar och altaren för att få ära. (1 Kung. 8:27) Budskapet i Paulus ord var tydligt: Den sanne Guden är större än alla människogjorda avgudar som finns i människogjorda tempel. (Jes. 40:18–26)

14. Hur visade Paulus att Gud inte är beroende av människor?

¹⁴ Gud är inte beroende av människor. De som dyrkade avgudar brukade klä på avgudabilderna dyra kläder, överösa dem med gåvor och ställa fram mat och dryck åt dem. De trodde att avgudarna behövde det. Men det är möjligt att några av de grekiska filosoferna som Paulus riktade sig till ansåg att en gud inte behövde någonting från människor. I så fall höll de säkert med Paulus om att Gud ”inte [betjänas] av människor som om han behövde något”. Nej, det finns inget materiellt som människor kan ge Skaparen! I stället är det han som ger människor det de behöver – ”liv och andedräkt och allt”, bland annat solen, regnet och den fruktbara jorden. (Apg. 17:25; 1 Mos. 2:7) Så Gud, som ger oss allt, är alltså inte beroende av oss.

15. Hur hanterade Paulus en känslig fråga, och vad lär vi oss av det?

¹⁵ Gud skapade människan. Atenarna tyckte att de var överlägsna alla som inte var greker. Men att man är stolt över sin nationalitet eller sitt ursprung strider mot Bibelns sanning. (5 Mos. 10:17) Paulus tog  upp den här känsliga frågan på ett skickligt sätt. När han sa att Gud ”från en enda människa har ... gjort alla folk”, fick han nog åhörarna att stanna upp och fundera. (Apg. 17:26) Han anspelade på Första Mosebokens redogörelse om Adam, människans stamfar. (1 Mos. 1:26–28) Eftersom alla människor har samma förfader är ingen nationalitet överlägsen en annan. Ingen av Paulus åhörare kunde missa poängen! Vi lär oss något viktigt av hans exempel. Vi vill vara respektfulla när vi predikar, men vi vill inte vattna ur Bibelns sanning för att göra den mer tilltalande för andra.

16. Vad är Skaparens avsikt med oss människor?

¹⁶ Gud vill att människor ska ha ett nära förhållande till honom. Filosoferna som lyssnade på Paulus hade länge diskuterat meningen med människans existens, utan att kunna ge en tillfredsställande förklaring. Men Paulus visade klart och tydligt vad Skaparen har för avsikt med människorna, nämligen att de ”ska söka honom, ja leta efter honom och verkligen finna honom, för han är inte långt borta från någon av oss”. (Apg. 17:27) Den Gud som var okänd för atenarna är absolut inte omöjlig att lära känna. Han är inte långt borta från dem som verkligen vill finna honom och få kunskap om honom. (Ps. 145:18) Lägg märke till att Paulus använde ordet ”oss” och alltså inbegrep sig själv bland dem som behövde ”söka” och ”leta efter” Gud.

17, 18. Varför bör människor dras till Gud, och vad kan vi lära oss av hur Paulus försökte nå sina åhörare?

¹⁷ Människor borde dras till Gud. Paulus sa att det är tack vare Gud  som vi ”lever, rör oss och finns till”. En del forskare säger att Paulus anspelade på ett uttalande av Epimenides, som var en kretensisk diktare från 500-talet f.v.t. och viktig i den atenska kulturen. Paulus gav ytterligare ett skäl till att människor bör dras till Gud: ”Några av era egna diktare har sagt: ’Vi är alla hans barn.’” (Apg. 17:28) Människor bör alltså känna släktskap med Gud, eftersom han skapade den som alla människor härstammar från. För att nå sina åhörare använde Paulus direkta citat från vissa grekiska skrifter som åhörarna antagligen respekterade. e Precis som Paulus kan vi ibland i vissa sammanhang använda citat ur historieböcker, uppslagsverk och annan erkänd referenslitteratur. Ett citat från en respekterad källa kanske kan hjälpa dem som inte är Jehovas vittnen att till exempel förstå vilket ursprung vissa religiösa traditioner eller ceremonier har.

¹⁸ Paulus har hittills i sitt tal berättat viktiga sanningar om Gud och skräddarsytt sina ord för åhörarna. Vad ville han nu att de skulle göra med det de fått höra? Det berättade han för dem på en gång.

19, 20. a) Vad sa Paulus för att visa hur dumt det är att tillbe avgudar? b) Vad behövde atenarna göra?

¹⁹ Paulus uppmanade nu åhörarna att tillämpa det de fått lära sig. Han syftade tillbaka på det han hade citerat ur olika grekiska skrifter och sa: ”Så eftersom vi är Guds barn ska vi inte föreställa oss att det Gudomliga liknar något som är gjort av guld eller silver eller sten, något som människor har skulpterat eller formgett.” (Apg. 17:29) Om människor är skapade av Gud, hur skulle då Gud kunna vara som avgudabilderna, som är skapade av människor? Paulus respektfulla argumentation visade hur dumt det är att tillbe människogjorda avgudar. (Ps. 115:4–8; Jes. 44:9–20) Att Paulus inbegrep sig själv och använde ordet vi var nog ett sätt för honom att göra sin tillrättavisning lite mildare.

²⁰ Paulus gjorde klart att atenarna behövde göra förändringar: ”Gud har visserligen haft överseende med sådan okunnighet [tanken att Gud kunde godkänna människor som dyrkade avgudar], men nu upplyser han människor överallt om att de måste ändra sig.” (Apg. 17:30) Några av dem som lyssnade till Paulus blev kanske upprörda över den här uppmaningen. Men hans kraftfulla tal visade helt enkelt att de hade Gud att tacka för sitt liv och därför var ansvariga inför honom. De behövde söka Gud, lära känna sanningen om honom och rätta hela sitt  liv efter den sanningen. För atenarna innebar det att de var tvungna att inse att avgudadyrkan var en synd som de behövde upphöra med.

21, 22. Hur avslutade Paulus sitt tal, och vad betyder hans ord för oss?

²¹ Paulus avslutade sitt tal på ett kraftfullt sätt: ”Han [Gud] har bestämt en dag då han ska döma människorna på jorden med rättvisa genom en man som han har utnämnt, och han har gett alla en garanti för detta genom att uppväcka honom från döden.” (Apg. 17:31) Det skulle komma en domens dag, vilket viktigt skäl till att söka och finna den sanne Guden! Paulus sa inte namnet på domaren. I stället berättade han något fascinerade om honom: Han hade levt som människa, dött och blivit uppväckt av Gud!

²² Orden i den här avslutningen är mycket motiverande och betydelsefulla för oss i dag. Vi vet att den domare som Gud har utnämnt är den uppståndne Jesus Kristus. (Joh. 5:22) Vi vet också att domens dag är tusen år lång och att den närmar sig snabbt. (Upp. 20:4, 6) Vi är inte rädda för domens dag, för vi vet att den kommer att innebära fantastiska välsignelser för dem som är trogna. Vi är helt övertygade om att den här underbara framtiden kommer att bli verklighet. Jehova har gett oss en garanti för det: Jesus uppståndelse, det största underverket av alla.

23. Vilka olika reaktioner väckte Paulus tal?

²³ Folk reagerade olika på Paulus tal. En del började hånskratta när de fick höra om en uppståndelse. Andra var bara artiga och snälla och sa: ”Vi vill gärna att du berättar mer om det här en annan gång.” (Apg. 17:32) Men några få gjorde mer än så: ”Några män anslöt sig till honom och blev troende. Det var bland annat Dionysios, som var medlem av Areopagens domstol, och en kvinna som hette Damaris och några till.” (Apg. 17:34) Vi möter samma reaktioner i tjänsten i dag. En del hånar oss, medan andra är artiga men likgiltiga. Men när någon tar emot budskapet och blir troende blir vi väldigt glada.

24. Vad kan vi lära oss av det tal Paulus höll i mitten av Areopagen?

²⁴ När vi begrundar Paulus tal lär vi oss mycket om hur man förklarar saker på ett logiskt och övertygande sätt och anpassar sig efter åhörarna. Dessutom lär vi oss att vi måste visa tålamod och vara respektfulla mot dem som är förblindade av falska trosuppfattningar. Vi lär oss också något annat viktigt: Vi får aldrig vattna ur Bibelns sanning bara för att vi vill göra den mer tilltalande. När vi efterliknar Paulus kan vi alltså bli bättre undervisare i tjänsten på fältet. Och tillsyningsmän kan på det här sättet bli bättre undervisare i församlingen. Då kan vi hjälpa andra att söka Gud och verkligen finna honom. (Apg. 17:27)