1–3. Vilken syn får Petrus, och varför är det viktigt att vi förstår innebörden i den?

 DET är år 36. Höstsolen värmer Petrus medan han ber på det platta taket på ett hus vid havet i hamnstaden Joppe. Han har varit gäst i det här huset i några dagar nu. Att han kan tänka sig att bo här visar att han till viss del är fri från fördomar. Husets ägare heter Simon och är garvare, och det är inte alla judar som skulle bo hemma hos en sådan man. a Men Petrus ska snart få lära sig mer om hur opartisk Jehova är.

² Medan Petrus ber faller han i trans. Den syn han ser skulle göra vilken jude som helst upprörd. Han ser något som liknar ett skynke med djur som är orena enligt Moses lag komma ner från himlen. När han blir uppmanad att slakta och äta svarar han: ”Jag har aldrig ätit något som är otillåtet eller orent.” Inte bara en gång, utan tre gånger, blir han tillsagd: ”Sluta kalla det som Gud har renat för orent.” (Apg. 10:14–16) Synen gör Petrus fundersam, men han ska snart få en förklaring.

³ Vad betydde Petrus syn? Det är viktigt att vi förstår det, eftersom den lär oss något viktigt om hur Jehova ser på människor. Vi kan inte vittna grundligt om Guds rike om vi inte lär oss att se på människor som han gör. För att ta reda på vad Petrus syn betyder ska vi undersöka de spännande händelserna i samband med den.

4, 5. Vem var Cornelius, och vad hände medan han bad?

⁴ Vad Petrus inte visste var att en man som hette Cornelius föregående dag också hade fått en syn. Cornelius bodde i Caesarea, omkring fem mil norr om Joppe. Han var centurion i den romerska armén och beskrivs som en ”uppriktigt troende man”. b Han var också en bra  familjefar, för ”han och hans hushåll hade djup respekt för Gud”. Även om han var en oomskuren icke-jude visade han omtanke om fattiga judar och gav dem materiell hjälp. Det står också att han ofta bad ”innerliga böner till Gud”. (Apg. 10:2)

⁵ Klockan var omkring tre på eftermiddagen när Cornelius bad till Gud. Då fick han en syn där en ängel sa till honom: ”Gud har hört dina böner och sett gåvorna du ger till de fattiga.” (Apg. 10:4) Ängeln sa åt honom att skicka i väg några män för att hämta Petrus, och det gjorde han. Cornelius skulle snart gå in genom en dörr som tidigare hade varit stängd för honom. Han, som var en oomskuren icke-jude, skulle snart få lyssna till budskapet om räddning.

6, 7. a) Berätta en erfarenhet som visar att Jehova besvarar böner från människor som verkligen vill få reda på sanningen om honom. b) Vad kan vi dra för slutsats av sådana erfarenheter?

⁶ Även i vår tid besvarar Jehova böner från människor som verkligen vill få reda på sanningen om honom. Vi kan nämna ett exempel. En kvinna i Albanien tog emot ett exemplar av Vakttornet som innehöll en artikel om barnuppfostran. c Hon sa till förkunnaren som besökte henne: ”Kan du tänka dig! Jag bad faktiskt till Gud om hjälp att uppfostra mina döttrar. Han måste ha sänt dig till mig! Du gav mig exakt det jag behövde.” Kvinnan och hennes döttrar började studera, och längre fram även hennes man.

⁷ Är det här ett unikt exempel? Inte alls! Sådant här händer om och om igen världen över och alldeles för ofta för att det bara ska vara tillfälligheter. Vad kan vi då dra för slutsats? För det första att Jehova besvarar böner från uppriktiga människor som söker honom. (1 Kung. 8:41–43; Ps. 65:2) För det andra att änglarna hjälper oss i predikoarbetet. (Upp. 14:6, 7)

8, 9. Vad fick Petrus reda på genom anden, och hur reagerade han?

⁸ Petrus var fortfarande kvar på taket och ”var förvirrad och grubblade över vad synen kunde betyda” när Cornelius sändebud kom till huset. (Apg. 10:17) Skulle Petrus, som tre gånger hade sagt att han vägrade att äta mat som var oren enligt Moses lag, vara villig att följa med männen hem till en icke-jude? Jehova använde sin heliga ande för att hjälpa Petrus att förstå vad han ville att han skulle göra. Anden sa: ”Tre män söker dig. Så res dig, gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har skickat dem.” (Apg. 10:19, 20) Synen hade utan tvivel gjort honom redo att följa den heliga andens ledning.

⁹ När Petrus fick veta att Cornelius hade fått anvisningar av Jehova att hämta honom, bjöd han in de icke-judiska sändebuden, ”och de stannade som hans gäster”. (Apg. 10:23a) Petrus höll redan på att anpassa sig till det som nu visade sig vara Guds vilja.

10. Hur leder Jehova sitt folk, och vilka frågor är det bra att ställa sig?

¹⁰ Än i dag leder Jehova sitt folk framåt undan för undan. (Ords. 4:18) Han använder sin heliga ande för att vägleda ”den trogne och förståndige tjänaren”. (Matt. 24:45) Ibland får vi en klarare förståelse av något i Guds ord eller blir informerade om organisatoriska förändringar. Det är bra att fråga sig: Hur reagerar jag på sådana här förbättringar? Följer jag villigt Guds andes ledning i sådana frågor?

11, 12. Vad gjorde Petrus när han kom till Caesarea, och vad hade han lärt sig?

¹¹ Dagen efter det att Petrus hade fått sin syn gick han i väg till Caesarea tillsammans med nio andra – Cornelius tre sändebud och de ”sex [judiska] bröderna” från Joppe. (Apg. 11:12) Eftersom Cornelius väntade att Petrus skulle komma hade han samlat ”sina släktingar och nära vänner”, som troligen alla var icke-judar. (Apg. 10:24) När Petrus kom fram gjorde han något som tidigare hade varit helt otänkbart för honom – han gick in i en oomskuren icke-judes hem! Han sa: ”Ni vet ju mycket väl att det är förbjudet för en jude att umgås med någon från ett annat folk eller att besöka honom. Men Gud har visat mig att jag inte ska kalla någon människa oren.” (Apg. 10:28) Vid det här laget hade han förstått att tanken med synen inte bara var att lära honom vilken sorts mat som var tillåten att äta. Han insåg att den handlade om människor och att han inte skulle ”kalla någon människa oren”.

¹² De som väntade på Petrus var väldigt intresserade av vad han hade att säga. ”Nu är vi alla samlade inför Gud för att höra vad Jehova har gett dig i uppdrag att säga”, förklarade Cornelius. (Apg. 10:33)  Föreställ dig hur du skulle känna det om en intresserad person hade sagt så till dig. Petrus började med de här kraftfulla orden: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte är partisk. Han tar emot alla som visar respekt för honom och gör det som är rätt, vilket folk de än tillhör.” (Apg. 10:34, 35) Han hade lärt sig att hudfärg, nationalitet och andra yttre faktorer inte har någon som helst inverkan på hur Jehova ser på människor. Petrus fortsatte sedan med att vittna om Jesus tjänst, död och uppståndelse.

13, 14. a) Vad var det som var speciellt med det som hände år 36? b) Varför ska vi inte döma någon utifrån deras yttre?

¹³ Nu hände något som aldrig tidigare hade hänt. ”Innan Petrus hade talat klart” fick de här människorna, som kom ”från andra nationer”, den heliga anden. (Apg. 10:44, 45) Det här är det enda exemplet i Bibeln på att anden utgöts före dopet. Petrus förstod att det var ett tecken på Guds godkännande, och han ”befallde ... att de skulle döpas”. (Apg. 10:48) Det som hände vid det här tillfället år 36 markerade slutet på den period då Jehova hade visat judarna särskild ynnest. (Dan. 9:24–27) På det här sättet använde Petrus den tredje och sista av ”himmelrikets nycklar”. (Matt. 16:19) Den nyckeln öppnade dörren för oomskurna icke-judar att bli smorda kristna.

¹⁴ Vi som predikar om Guds rike i dag inser att Jehova inte är partisk. (Rom. 2:11) Han vill att ”alla slags människor ska bli räddade”. (1 Tim. 2:4) Vi får därför aldrig döma någon utifrån deras yttre. Vårt uppdrag är att vittna grundligt om Guds rike, och det innebär att vi ska förkunna för alla människor, oavsett deras nationalitet, hudfärg, utseende eller religiösa bakgrund.

15, 16. Varför kritiserade vissa kristna judar Petrus, och hur förklarade han sitt handlingssätt?

¹⁵ Petrus, som säkert var ivrig att få berätta vad som hade hänt, gav sig i väg till Jerusalem. Men tydligen hade nyheten om att oomskurna icke-judar hade ”tagit emot Guds ord” hunnit före honom. Strax efter det att han hade kommit fram ”började de som höll fast vid omskärelsen kritisera honom”. De tyckte inte om att han hade ”gått hem till män som inte var omskurna och ätit med dem”. (Apg. 11:1–3) Frågan gällde inte om icke-judar kunde bli kristna eller inte. Nej, det de här judiska lärjungarna bestämt hävdade var att icke-judar behövde hålla Moses lag och bli omskurna för att kunna tillbe Jehova på ett godtagbart sätt. Vissa judiska lärjungar hade uppenbarligen svårt att släppa taget om den mosaiska lagen.

 ¹⁶ Hur förklarade Petrus sitt handlingssätt? Enligt Apostlagärningarna 11:4–16 nämnde han fyra saker som visade att Jehova hade väglett händelserna: 1) synen som han hade fått från Jehova (vers 4–10), 2) befallningen från anden (vers 11, 12), 3) ängelns besök hos Cornelius (vers 13, 14) och 4) den heliga anden som utgjutits över icke-judarna (vers 15, 16). Petrus avslutade på ett övertygande sätt med att säga: ”Gud gav alltså dem samma gåva [den heliga anden] som han har gett oss som tror på Herren Jesus Kristus. Så hur skulle jag ha kunnat hindra Gud?” (Apg. 11:17)

17, 18. a) Vilket beslut ställdes de kristna judarna inför? b) Varför kan det krävas ansträngning för att bevara enheten i församlingen, och vilka frågor bör vi ställa oss?

¹⁷ Det Petrus sa satte verkligen dessa kristna judar på prov. Skulle de kunna göra sig av med alla sina fördomar och ta emot de nydöpta icke-judarna som sina medkristna? I skildringen sägs det: ”När de [apostlarna och andra kristna judar] hörde detta kom de inte med fler invändningar, och de ärade Gud och sa: ’Nu har Gud också gett folk från andra nationer möjlighet att ändra sig och få liv.’” (Apg. 11:18) Tack vare deras positiva inställning bevarades enheten i församlingen.

¹⁸ Det kan krävas ansträngning för att bevara enheten i vår tid, eftersom de som tjänar Jehova kommer från ”alla nationer, stammar, folk och språk”. (Upp. 7:9) Många församlingar består av bröder och systrar med olika hudfärg, kulturell bakgrund och uppväxtförhållanden. Det är bra att vi frågar oss: Har jag gjort mig av med alla fördomar? Är jag besluten att aldrig låta den här världens splittrande faktorer – till exempel nationalism, kulturell stolthet och rasism – påverka hur jag behandlar mina medtroende? Tänk på vad som hände Petrus (Kefas) några år efter det att de första icke-judarna hade blivit omvända. Han påverkades av andras fördomar och ”drog sig undan” från kristna icke-judar. Paulus var då tvungen att tillrättavisa honom. (Gal. 2:11–14) Vi vill alltid vara på vår vakt så att vi inte påverkas av fördomar.

19. För vilka började kristna judar i Antiokia förkunna, och med vilket resultat?

¹⁹ Började Jesus efterföljare förkunna för oomskurna icke-judar? Lägg märke till vad som hände längre fram i Antiokia i Syrien. d Det bodde många judar i den staden, men det fanns inga större motsättningar mellan judar och icke-judar. Med andra ord fanns det goda förutsättningar i Antiokia för att förkunna för icke-judar. Det var här som några kristna judar började förkunna de goda nyheterna ”för dem som talade grekiska”. (Apg. 11:20) De förkunnade inte bara för grekisktalande judar utan också för oomskurna icke-judar. Jehova välsignade deras arbete, och ”många började tro”. (Apg. 11:21)

20, 21. Hur visade Barnabas att han var ödmjuk, och hur kan vi visa att vi är ödmjuka när vi utför vår förkunnartjänst?

²⁰ Församlingen i Jerusalem sände Barnabas till Antiokia för att predika för alla som ville lyssna. Men tydligen var intresset så stort att han inte klarade av uppgiften själv. Vem var bättre lämpad att hjälpa till än Saul (Paulus), som skulle bli en apostel för nationerna? (Apg. 9:15; Rom. 1:5) Men Barnabas såg kanske Saul som en konkurrent? Nej, tvärtom. Han var ödmjuk och insåg att han behövde hjälp. Han tog initiativet till att resa till Tarsos för att leta rätt på Saul och ta med honom till Antiokia så att han kunde hjälpa till. De stannade kvar där tillsammans ett helt år för att bygga upp lärjungarna i församlingen. (Apg. 11:22–26a)

²¹ Hur kan vi visa att vi är ödmjuka när vi utför vår förkunnartjänst? Bland annat genom att vi inser våra begränsningar. Alla har vi olika förmågor och starka sidor. Några kanske är duktiga på att vittna informellt eller från hus till hus men har svårt för att göra återbesök eller starta bibelstudier. Om du vill bli bättre på någon tjänstegren, varför då inte be om hjälp? Det kan göra att du blir mer produktiv och får större glädje i tjänsten. (1 Kor. 9:26)

22, 23. Hur visade bröderna och systrarna i Antiokia att de älskade sina medtroende, och hur handlar Guds folk likadant i dag?

²² Det var i Antiokia som ”Gud såg till att lärjungarna började kallas kristna”. (Apg. 11:26b) Det här namnet är en bra beskrivning av dem som formar sitt liv efter Kristus levnadssätt. Finns det något som visar att det uppstod en känsla av samhörighet mellan troende judar och troende icke-judar? Tänk på vad som hände när en stor svält bröt ut  omkring år 46. e Förr i tiden drabbades de fattiga särskilt hårt av svält, eftersom de varken hade några pengar sparade eller något extra förråd av mat. Under den här svälten behövde de kristna judarna i Judeen hjälp, för många av dem var uppenbarligen fattiga. När bröderna i Antiokia – däribland kristna icke-judar – fick reda på det här behovet, sände de ”nödhjälp till bröderna och systrarna i Judeen”. (Apg. 11:29) Det visade verkligen att de älskade sina bröder och systrar!

²³ Det är på samma sätt bland Guds folk i dag. När vi får reda på att våra medtroende i ett annat land eller i området där vi bor har det svårt så vill vi gärna hjälpa dem. Avdelningskontorens kommittéer organiserar snabbt hjälpkommittéer för att ta hand om våra bröder och systrar som drabbats av naturkatastrofer, till exempel orkaner, jordbävningar och tsunamier. När vi hjälper varandra på det här sättet visar vi att vi älskar vår stora andliga familj. (Joh. 13:34, 35; 1 Joh. 3:17)

24. Hur kan vi visa att vi tar till oss lärdomen i den syn som Petrus fick?

²⁴ Vi vill ta till oss lärdomen i den syn som Petrus fick på det där hustaket i Joppe under det första århundradet. Vi tillber en opartisk Gud. Han vill att vi ska vittna grundligt om hans rike, och det innebär att vi ska förkunna för andra oavsett deras hudfärg, nationalitet eller sociala ställning. Låt oss därför vara beslutna att ge alla som vill en möjlighet att höra de goda nyheterna. (Rom. 10:11–13)