Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

KAPITEL 14

”Därför har vi enats”

”Därför har vi enats”

Den styrande kretsen kommer fram till ett beslut som skapar enhet bland församlingarna

Bygger på Apostlagärningarna 15:13–35

1, 2. a) Vilka allvarliga frågor måste den styrande kretsen i det första århundradet ta ställning till? b) Vilken hjälp får bröderna att fatta rätt beslut?

 ALLA i rummet är spända av förväntan. Apostlarna och de äldste som har samlats i det här rummet i Jerusalem tittar på varandra och inser att de har kommit fram till ett avgörande ögonblick. Diskussionen om omskärelsen har väckt några mycket viktiga frågor. Måste de kristna följa Moses lag? Gör Jehova skillnad på judiska och icke-judiska kristna?

2 Bröderna har granskat många bevis. De har sett på profetior i Guds ord och även på övertygande ögonvittnesskildringar som visar att Jehova har välsignat icke-judiska kristna. Alla har fått säga sitt. Bevismaterialet är omfattande och tydligt. Det råder inget tvivel om att Jehovas ande visar vägen. Men kommer de att följa den vägledningen?

3. Vilken nytta har vi av att undersöka skildringen i Apostlagärningarna, kapitel 15?

3 Det krävs tro och mod att följa andens ledning i det här fallet. De riskerar nämligen att bli ännu mer hatade av de judiska religiösa ledarna. Dessutom får de räkna med motstånd från dem i församlingen som försöker få Guds folk att börja följa Moses lag igen. Hur ska den styrande kretsen hantera den här situationen? Det ska vi se närmare på. Samtidigt ska vi se hur de här bröderna gav ett mönster som Jehovas vittnens styrande krets följer i vår tid. Det är ett mönster som vi också vill följa när vi ska fatta beslut och hantera olika situationer i livet.

”Detta stämmer med det profeterna har skrivit” (Apg. 15:13–21)

4, 5. Vilka verser citerade Jakob?

4 Den som först tog till orda var lärjungen Jakob, Jesus halvbror. a Det verkar som om han var ordförande vid det här mötet. Det han sa sammanfattade antagligen hela den styrande kretsens beslut. Han sa till dem som var samlade: ”Simeon har nu berättat utförligt om hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till andra nationer, för att från dem ta ut ett folk som ska bära hans namn. Och detta stämmer med det profeterna har skrivit.” (Apg. 15:14, 15)

5 Det kan ha varit det Simeon, det vill säga Simon Petrus, och Barnabas och Paulus hade sagt som fick Jakob att tänka på en del skriftställen som kastade ljus över frågan. (Joh. 14:26) Jakob började med att säga: ”Detta stämmer med det profeterna har skrivit”, och sedan citerade han Amos 9:11, 12. Amos bok räknades till den del av de hebreiska skrifterna som vanligtvis kallades ”profeterna”. (Matt. 22:40; Apg. 15:16–18) Som du ser skiljer sig Jakobs citat från det vi läser i Amos bok i dag. Det beror på att Jakob antagligen citerade Septuaginta, som är en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna.

6. Hur fick bröderna hjälp att förstå vad som var Jehovas vilja?

6 Jehova hade använt profeten Amos för att förutsäga att det skulle komma en tid då han skulle återuppbygga ”Davids ... hus”, det vill säga den kungliga släktlinje som ledde fram till det messianska riket. (Hes. 21:26, 27) Skulle Jehova bara låta judar uppfylla den här profetian? Nej. Profetian säger vidare att ”folk från alla andra nationer” skulle förenas till ett ”folk som bär ... [Guds] namn”. Kom ihåg att Petrus just hade sagt att Jehova inte gjorde någon ”skillnad mellan oss [kristna judar] och dem [kristna icke-judar], utan han renade deras hjärtan genom tron”. (Apg. 15:9) Med andra ord är det Guds vilja att både judar och icke-judar ska bli rikets arvingar. (Rom. 8:17; Ef. 2:17–19) Det står ingenstans i Bibelns profetior att troende icke-judar måste omskära sig eller bli proselyter först.

7, 8. a) Vad sa Jakob? b) Hur ska vi förstå Jakobs ord?

7 Bevisen från Skrifterna och de tydliga ögonvittnesskildringarna fick Jakob att säga: ”Därför menar jag att vi inte ska göra det svårare för människor från andra nationer som vänder sig till Gud, utan bara skriva till dem att de ska hålla sig borta från kött som har blivit orent genom avgudar, från sexuell omoral, från köttet från kvävda djur och från blod. Tiderna igenom har ju det som Mose skrev predikats i alla städer, eftersom man läser hans ord i synagogorna varje sabbat.” (Apg. 15:19–21)

8 Försökte Jakob, som tydligtvis var ordförande, sätta sig över de andra bröderna och själv besluta vad man skulle göra? Inte alls. Det grekiska uttryck som har återgetts med ”menar jag” visar att han bara gav dem ett förslag att överväga – ett förslag som var grundat på de bevis man hade hört och på vad Skrifterna sa i frågan.

9. Vilka fördelar hade Jakobs förslag?

9 Var Jakobs förslag bra? Tydligen, för apostlarna och de äldste godtog det. Vilka fördelar hade förslaget? Å ena sidan skulle beslutet inte ”göra det svårare” för kristna icke-judar, eftersom de inte behövde följa Moses lag. (Apg. 15:19) Å andra sidan skulle beslutet ta hänsyn till samvetet hos kristna judar, som genom åren hade hört Moses ord högläsas ”i synagogorna varje sabbat”. b (Apg. 15:21) Beslutet skulle säkert göra att judar och icke-judar i den kristna församlingen kom närmare varandra. Men framför allt skulle Jehova godkänna beslutet, eftersom det var i linje med hans avsikter. Vilket fint sätt att lösa ett problem som hotade friden och enheten bland Guds folk! Och vilket bra exempel det här är för oss i dag!

Albert Schroeder håller tal under en internationell sammankomst 1998.

10. Hur följer den styrande kretsen i dag mönstret från det första århundradet?

10 Som nämndes i förra kapitlet gör Jehovas vittnens styrande krets i dag precis som den styrande kretsen i det första århundradet gjorde: De vänder sig till Jehova, den högste i universum, och till Jesus Kristus, församlingens huvud, för att få vägledning i alla frågor. c (1 Kor. 11:3) Hur går de till väga? Albert Schroeder, som tjänade i den styrande kretsen från 1974 tills han slutade sitt jordiska liv i mars 2006, berättar: ”Den styrande kretsen träffas på onsdagar, och man börjar mötet med att be om Jehovas andes vägledning. Man anstränger sig verkligen för att se till att varje sak som behandlas och varje beslut som fattas är i enlighet med Guds ord, Bibeln.” Milton Henschel, som tillhörde den styrande kretsen i många år innan han slutade sitt jordiska liv i mars 2003, ställde en viktig fråga till eleverna i den 101:a klassen vid Vakttornets bibelskola Gilead: ”Finns det någon annan organisation på jorden där de som har ledningen rådfrågar Guds ord, Bibeln, innan de fattar viktiga beslut?” Svaret är uppenbart.

”Utse några män och skicka dem” (Apg. 15:22–29)

11. Hur informerades församlingarna om den styrande kretsens beslut?

11 Den styrande kretsen i Jerusalem hade kommit fram till ett enhälligt beslut i frågan om omskärelsen. Men för att bevara enheten i församlingarna behövde de informera om beslutet på ett tydligt och uppmuntrande sätt. Hur skulle man lyckas med det? I skildringen sägs det: ”Apostlarna, de äldste och hela församlingen [bestämde] att de skulle utse några män och skicka dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, ledande män bland bröderna.” Dessutom skrev man ett brev som bröderna tog med sig för att det skulle läsas upp i alla församlingarna i Antiokia, Syrien och Kilikien. (Apg. 15:22–26)

12, 13. Vilken positiv verkan fick det att man skickade a) Judas och Silas? b) ett brev från den styrande kretsen?

12 Judas och Silas var ”ledande män bland bröderna”, så de var mycket kvalificerade att vara representanter för den styrande kretsen. De fyra bröderna skulle klart och tydligt visa att budskapet inte bara var ett svar på den ursprungliga frågan, utan ny vägledning från den styrande kretsen. Att Judas och Silas fick ingå i gruppen skulle hjälpa de kristna icke-judarna i de olika församlingarna att komma närmare de kristna judarna i Jerusalem. Vilken vis och kärleksfull anordning! Den hade utan tvivel en positiv inverkan på friden och harmonin bland Guds folk.

13 Brevet gav kristna icke-judar tydliga anvisningar i frågan om omskärelsen, men det visade också vad de behövde göra för att få Jehovas godkännande och välsignelse. En viktig del av brevet löd: ”Den heliga anden och vi själva har nämligen beslutat att inte lägga någon ytterligare börda på er utöver detta nödvändiga: att ni avhåller er från kött som är offrat åt avgudar, från blod, från köttet från kvävda djur och från sexuell omoral. Om ni undviker allt sådant kommer det att gå bra för er. Vi önskar er allt gott!” (Apg. 15:28, 29)

14. Hur kan Jehovas folk vara enade i en så splittrad värld?

14 Vi Jehovas vittnen är enade världen över. Vi tror likadant och utför samma arbete, trots att det sammanlagt finns mer än 8 000 000 vittnen i mer än 100 000 församlingar. Hur är det möjligt, med tanke på att det är så mycket splittring och oroligheter i världen i dag? I första hand beror det på att vi får klar och tydlig vägledning från Jesus Kristus, församlingens huvud, genom ”den trogne och förståndige tjänaren”, det vill säga den styrande kretsen. (Matt. 24:45–47) Det beror också på att bröderna och systrarna världen över villigt följer den styrande kretsens vägledning.

Då ”kände de sig glada och uppmuntrade” (Apg. 15:30–35)

15, 16. Vad ledde beslutet om omskärelsen till, och vad var nyckeln till att det gick så bra?

15 Skildringen i Apostlagärningarna berättar att när bröderna från Jerusalem kom till Antiokia samlade man ”alla lärjungarna och överlämnade brevet”. Hur reagerade bröderna och systrarna när de fick höra anvisningarna från den styrande kretsen? ”De [kände] sig glada och uppmuntrade.” (Apg. 15:30, 31) Dessutom sägs det att Judas och Silas ”uppmuntrade ... bröderna och systrarna med många tal och styrkte dem”. På det här sättet var de ”profeter”, precis som Barnabas, Paulus och andra kallades profeter – en benämning som används om dem som tillkännagav eller offentliggjorde Guds vilja. (Apg. 13:1; 15:32; 2 Mos. 7:1, 2)

16 Det var tydligt att Jehova välsignade hela den här anordningen, och det gjorde att församlingarna blev uppmuntrade. Vad var nyckeln till att det gick så bra? Det berodde på att den styrande kretsen gav tydlig vägledning i rätt tid och att den grundade sig på Guds ord och den heliga andens ledning. Det berodde också på att församlingarna informerades om beslutet på ett så kärleksfullt och omtänksamt sätt.

17. Vilket mönster följer kretstillsyningsmän i vår tid?

17 Jehovas vittnens styrande krets i vår tid följer samma mönster och ger vägledning i rätt tid till den världsvida brödraskaran. När de har fattat beslut informeras församlingarna om det på ett klart och tydligt sätt. Det sker bland annat genom kretstillsyningsmännen. De här osjälviska bröderna reser från församling till församling och ger vägledning och uppmuntran. Precis som Paulus och Barnabas använder de mycket tid i tjänsten tillsammans med vännerna och förkunnar de goda nyheterna. (Apg. 15:35) Och precis som Judas och Silas uppmuntrar och styrker de bröderna och systrarna ”med många tal”.

18. Vad måste vi göra för att få Jehovas välsignelse även i fortsättningen?

18 Hur kan församlingarna jorden runt bevara friden och harmonin när världen är så splittrad? Kom ihåg att det var lärjungen Jakob som senare skrev: ”Visheten från ovan är framför allt ren, men dessutom fridsam, resonlig, redo att lyda ... Och rättfärdighetens frukt blir sådd under fredliga förhållanden för dem som skapar frid.” (Jak. 3:17, 18) Vi vet inte om Jakob tänkte på mötet i Jerusalem när han skrev de här orden. Men den här genomgången av händelserna i Apostlagärningarna, kapitel 15, har tydligt visat att vi måste vara enade och följa anvisningar från dem som har ledningen för att få Jehovas välsignelse.

19, 20. a) Vad visade att det rådde frid och enhet i församlingen i Antiokia? b) Vad kunde Paulus och Barnabas göra nu?

19 Nu rådde det frid och enhet i församlingen i Antiokia. Bröderna i Antiokia argumenterade inte längre emot bröderna från Jerusalem, utan de var glada för Judas och Silas besök. Skildringen säger: ”De stannade där en tid, och sedan tog bröderna farväl av dem. Och de återvände till dem som hade sänt ut dem”, det vill säga tillbaka till Jerusalem. d (Apg. 15:33) Vi kan vara övertygade om att bröderna i Jerusalem också blev glada när Judas och Silas berättade om sin resa. Tack vare Jehovas generösa omtanke hade deras uppdrag lyckats!

20 Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiokia när frågan om omskärelsen var löst. Efter det kunde de inrikta sig på att ta ledningen i predikoarbetet. I vår tid gör kretstillsyningsmän samma sak när de besöker församlingarna. (Apg. 13:2, 3) Vilken välsignelse de är för Jehovas folk! Men hur fortsatte Jehova att använda och välsigna Paulus och Barnabas? Det ska vi se i nästa kapitel.

Vi drar nytta av de andliga anordningar som den styrande kretsen och dess representanter gör.

b Jakob hänvisade förståndigt nog till Moses skrifter. Där ingick inte bara lagen utan även skildringar som visade vad Guds vilja för människor var innan lagen kom. Första Moseboken visar till exempel tydligt hur Gud ser på blodet, äktenskapsbrott och avgudadyrkan. (1 Mos. 9:3, 4; 20:2–9; 35:2, 4) På det här sättet gav Jehova människor principer som gäller alla, såväl judar som icke-judar.

d I vers 34 har vissa översättningar en upplysning om att Silas valde att stanna kvar i Antiokia. (Karl XII:s bibel) Men de orden tycks vara ett senare tillägg.