1–3. a) Vilken utveckling hotar att splittra den nybildade kristna församlingen? b) Vilken nytta har vi av att studera den här skildringen i Apostlagärningarna?

 PAULUS och Barnabas har just återvänt till den syriska staden Antiokia från sin första missionsresa, och de sprudlar av glädje. De är så glada över att Jehova har ”öppnat trons dörr för andra nationer”. (Apg. 14:26, 27) Ja, i Antiokia talar många entusiastiskt om de goda nyheterna, och många som inte är judar sluter sig till församlingen här. (Apg. 11:20–26)

² Den spännande nyheten om den här tillväxten når snart Judeen. Men det är inte alla som blir glada över den här utvecklingen. I stället riktas uppmärksamheten på en fråga där det råder delade meningar. Hur ska förhållandet vara mellan troende judar och troende icke-judar, och hur ska icke-judarna se på den mosaiska lagen? Frågan skapar en oenighet som blir så allvarlig att den hotar att splittra den kristna församlingen. Hur ska det här problemet lösas?

³ Vi kommer att få många värdefulla lärdomar när vi granskar den här skildringen i Apostlagärningarna. Det vi får lära oss kan hjälpa oss att handla förståndigt om det i vår tid skulle uppstå frågor som skulle kunna orsaka splittring.

4. Vilken felaktig uppfattning höll vissa troende fast vid, och vilken fråga väcker det?

⁴ Lukas skrev: ”Några män kom ner [till Antiokia] från Judeen och började undervisa bröderna: ’Om ni inte blir omskurna enligt Moses lag kan ni inte bli räddade.’” (Apg. 15:1) Skildringen talar inte om för oss om männen från Judeen hade varit fariséer innan de blev kristna. Men de tycks i alla fall ha varit påverkade av fariséernas strikta syn på lagen. Dessutom kan de felaktigt ha påstått sig representera apostlarna och de äldste i Jerusalem. (Apg. 15:23, 24) Men varför höll troende judar fortfarande fast vid omskärelsen hela 13 år efter det att Petrus hade vägletts av Jehova till att ta emot oomskurna icke-judar i den kristna församlingen? a (Apg. 10:24–29, 44–48)

5, 6. a) Varför kan vissa kristna judar ha velat hålla fast vid omskärelsen? b) Var omskärelseförbundet en del av det abrahamitiska förbundet? Förklara. (Se fotnoten.)

 ⁵ Det kan ha funnits många skäl. Det var till exempel Jehova som hade bestämt att pojkar skulle omskäras, och omskärelsen var ett tecken på att man hade ett särskilt förhållande till honom. Och de första som blev befallda att låta omskära sig var Abraham och hans hushåll. Den här sedvänjan hade alltså införts före lagförbundet, men blev senare en del av det. b (3 Mos. 12:2, 3) Under Moses lag var även invandrare tvungna att bli omskurna innan de kunde få del av vissa privilegier, till exempel att äta påskmåltiden. (2 Mos. 12:43, 44, 48, 49) För judarna var en oomskuren man oren och kunde inte tjäna Jehova. (Jes. 52:1)

⁶ Det krävdes därför tro och ödmjukhet av judar som blev kristna att anpassa sitt tänkesätt efter Jehovas tänkesätt. Lagförbundet hade ersatts av det nya förbundet, och därför blev man inte automatiskt en del av Guds folk bara för att man föddes som jude. Och för de kristna judar som bodde i judiska samhällen – som de troende i Judeen gjorde – krävdes det mod att vara en efterföljare till Jesus och godta oomskurna icke-judar som medtroende. (Jer. 31:31–33; Luk. 22:20)

7. Vilka sanningar hade männen från Judeen inte förstått?

⁷ Guds normer hade naturligtvis inte förändrats. Ett bevis på det var att andan i den mosaiska lagen fanns i det nya förbundet. (Matt. 22:36–40) När det till exempel gällde omskärelsen skrev Paulus längre fram: ”Jude är man på insidan, för det är hjärtat som blir omskuret, och det blir omskuret genom ande, inte genom en skriven lag.” (Rom. 2:29; 5 Mos. 10:16) Männen som kom från Judeen till Antiokia hade inte förstått dessa sanningar, utan menade att Jehova aldrig hade upphävt lagen om omskärelsen. Skulle de ge med sig?

8. Varför fördes frågan om omskärelsen vidare till den styrande kretsen i Jerusalem?

⁸ Lukas fortsatte: ”Paulus och Barnabas höll inte med dem [männen från Judeen], och efter en hel del diskuterande blev det bestämt att Paulus, Barnabas och några av de andra skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem och lägga fram saken för dem.” c (Apg.  15:2) Att det blev ”en hel del diskuterande” visar att det fanns starka känslor och bestämda åsikter på båda sidor, och man kunde inte lösa problemet i församlingen i Antiokia. För fridens och enhetens skull ordnade församlingen förståndigt nog så att frågan skulle föras vidare till ”apostlarna och de äldste i Jerusalem”, som utgjorde den styrande kretsen. Vad kan vi lära oss av de äldste i Antiokia?

9, 10. På vilket sätt är bröderna i Antiokia och även Paulus och Barnabas fina exempel för oss?

⁹ En värdefull lärdom är att vi måste lita på Guds organisation. Tänk på det här: Bröderna i Antiokia visste att alla i den styrande kretsen var kristna med judisk bakgrund. Ändå litade de på att de här bröderna skulle avgöra frågan om omskärelsen i överensstämmelse med Skrifterna. Varför gjorde de det? Församlingen var övertygad om att Jehova skulle leda saker och ting genom sin heliga ande och genom huvudet för den kristna församlingen, Jesus Kristus. (Matt. 28:18, 20; Ef. 1:22, 23) När allvarliga frågor uppstår i vår tid vill vi efterlikna de kristna i Antiokia och lita på Guds organisation och den styrande kretsen, som består av smorda kristna.

¹⁰ Vi blir också påminda om hur viktigt det är med ödmjukhet och tålamod. Paulus och Barnabas hade personligen blivit utsedda av den heliga anden till att gå till nationerna, men de använde sig ändå inte av den myndigheten för att själva avgöra omskärelsefrågan där i Antiokia. (Apg. 13:2, 3) Dessutom skrev Paulus längre fram: ”Jag reste dit [till Jerusalem] på grund av en uppenbarelse.” (Gal. 2:2) Tydligen fick han alltså vägledning från ovan som hjälpte honom att veta hur han skulle agera. De äldste i dag anstränger sig för att ha samma ödmjuka och tålmodiga inställning när det uppstår frågor som skulle kunna orsaka splittring. I stället för att insistera på att de själva har rätt litar de på Jehova genom att vända sig till Bibeln och granska de anvisningar och råd som den trogne tjänaren har gett. (Fil. 2:2, 3)

11, 12. Varför är det viktigt att vänta på Jehova?

 ¹¹ Ibland kanske vi får vänta en tid innan Jehova hjälper oss att förstå vissa saker. Kom ihåg att bröderna på Paulus tid fick vänta till omkring år 49 innan Jehova såg till att frågan om omskärelsen av icke-judar blev avgjord. Då hade det gått cirka 13 år sedan Cornelius hade blivit smord år 36. Varför dröjde Jehova så länge? Han kanske ville ge uppriktiga judar tid att anpassa sig till den här stora förändringen. Det var trots allt ingen liten sak att det 1 900 år gamla omskärelseförbund som hade slutits med deras älskade förfader Abraham hade upphört. (Joh. 16:12)

¹² Det är en stor förmån att få bli undervisad och formad av vår tålmodige och omtänksamme himmelske Far. Det leder alltid till goda resultat och är alltid till vårt bästa. (Jes. 48:17, 18; 64:8) Vi vill därför aldrig vara stolta och tänka för högt om våra egna uppfattningar. Och vi vill inte heller reagera negativt på organisatoriska förändringar eller på nya förklaringar av bibelställen. (Pred. 7:8) Om du upptäcker minsta spår av en sådan tendens hos dig själv, varför då inte be till Jehova och tänka på det vi har lärt oss av skildringen i Apostlagärningarna, kapitel 15? d

13. Hur kan vi efterlikna Jehovas tålamod i tjänsten?

¹³ Vi kan behöva visa tålamod när vi studerar Bibeln med sådana som har svårt att överge felaktiga uppfattningar eller obibliska traditioner som de har hållit fast vid länge. I sådana fall kan vi behöva låta det gå en rimlig tid, så att Guds ande får möjlighet att påverka hjärtat hos den som studerar. (1 Kor. 3:6, 7) Dessutom är det bra att vi ber om saken. På ett eller annat sätt och i rätt tid kommer Jehova att hjälpa oss att förstå vad vi ska göra. (1 Joh. 5:14)

14, 15. Vad gjorde församlingen i Antiokia för att visa Paulus, Barnabas och de andra bröderna ära, och på vilket sätt uppmuntrade dessa bröder sina medtroende?

¹⁴ Lukas skildring fortsätter: ”Församlingen följde med dem en bit på vägen. Sedan fortsatte männen vidare genom Fenicien och Samarien och berättade i detalj hur folk från andra nationer hade blivit omvända, och bröderna och systrarna blev mycket uppmuntrade.” (Apg. 15:3) Det var kärlek som motiverade församlingen att följa med Paulus, Barnabas och de andra en bit på vägen. På det här sättet visade man dem ära och att man önskade att Jehova skulle välsigna dem. Återigen är bröderna och systrarna i Antiokia ett fint föredöme för oss! Visar du dina andliga bröder och systrar ära, ”särskilt de [äldste] som arbetar hårt med tal och undervisning”? (1 Tim. 5:17)

 ¹⁵ Under resan till Jerusalem uppmuntrade bröderna sina medkristna i Fenicien och Samarien genom att ”i detalj” berätta erfarenheter om predikandet bland icke-judar. Bland dem som lyssnade fanns kanske troende judar som hade flytt till de här områdena efter Stefanus martyrdöd. Det är på liknande sätt i vår tid. Rapporter om hur Jehova välsignar arbetet med att göra lärjungar är mycket uppmuntrande, särskilt för dem som genomgår prövningar. Drar du nytta av sådana rapporter genom att vara med vid församlingsmöten och sammankomster och genom att läsa erfarenheter och levnadsskildringar, antingen i vår tryckta litteratur eller på jw.org?

16. Vad visar att omskärelsen hade blivit en allvarlig stridsfråga?

¹⁶ Efter en resa på omkring 55 mil söderut nådde delegationen från Antiokia till sist sitt mål. Lukas skriver: ”När de kom fram till Jerusalem blev de varmt välkomnade av församlingen, apostlarna och de äldste. De berättade om allt som Gud hade uträttat genom dem.” (Apg. 15:4) Men som svar på det här reste sig ”några från fariséernas parti som hade blivit troende ... och sa: ’Det är nödvändigt att omskära dem och säga till dem att hålla Moses lag.’” (Apg. 15:5) Det är uppenbart att frågan om omskärelsen av kristna icke-judar hade blivit en allvarlig stridsfråga, och den behövde avgöras.

17. Vilka utgjorde den styrande kretsen i Jerusalem, och av vilket skäl kan några andra äldste ha ingått i den styrande kretsen?

¹⁷ ”Vishet finns hos dem som söker råd”, står det i Ordspråksboken 13:10. I linje med den principen samlades ”apostlarna och de äldste ... för att behandla frågan” om omskärelsen. (Apg. 15:6) ”Apostlarna och de äldste” agerade som representanter för hela den kristna församlingen, precis som den styrande kretsen gör i vår tid. Vi ser att några andra äldste tjänade tillsammans med apostlarna. Varför hade man ordnat det så? Vi kommer ihåg att aposteln Jakob hade blivit avrättad och att aposteln Petrus åtminstone under en period hade varit fängslad.  Skulle något liknande hända de andra apostlarna? Att andra kvalificerade smorda män var närvarande gjorde att det även i fortsättningen skulle finnas bröder som kunde öva tillsyn.

18, 19. Vilket kraftfullt uttalande gjorde Petrus, och vilken slutsats borde hans åhörare ha dragit?

¹⁸ Lukas fortsatte: ”Efter en lång och intensiv diskussion reste sig Petrus och sa: ’Bröder, ni vet mycket väl att Gud från början utvalde mig bland er för att folk från andra nationer skulle få höra de goda nyheterna genom mig och komma till tro. Gud, som känner hjärtat, visade att han godkände dem genom att ge dem helig ande, precis som han gav oss helig ande. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, utan han renade deras hjärtan genom tron.’” (Apg. 15:7–9) Enligt en ordbok kan det grekiska ord som i vers 7 har översatts med ”intensiv diskussion” också avse en ”undersökning”, ”utfrågning”. (W.E. Vine, M.F. Unger och W. White, 1996: Vine’s Complete Expository Dictionary of Old and New Testament Words) Bröderna hade uppenbarligen olika uppfattningar som de öppet gav uttryck åt.

¹⁹ Det Petrus sa påminde alla om att han själv hade varit med när de första oomskurna icke-judarna – Cornelius och hans hushåll – blev smorda med helig ande år 36. Så om Jehova inte längre gjorde skillnad på judar och icke-judar, vilken rätt hade då människor att göra det? Dessutom var det genom att tro på Jesus, och inte genom att följa Moses lag, som människors hjärtan kunde renas. (Gal. 2:16)

20. På vilket sätt utmanade de som förespråkade omskärelse Gud?

²⁰ Jehovas vägledning och hans sätt att använda den heliga anden gjorde saken tydlig. Därför avslutade Petrus med att säga: ”Så varför utmanar ni Gud genom att lägga en börda på lärjungarna som varken våra förfäder eller vi har klarat av att bära? Nej, vi tror att vi blir räddade genom Herren Jesus generösa omtanke på samma sätt som de.” (Apg. 15:10, 11) De som förespråkade omskärelse utmanade i själva verket Gud, eller prövade hans tålamod. De försökte få icke-judar att leva efter en lag som judarna själva inte helt och fullt kunde hålla och som därför dömde dem till döden. (Gal. 3:10) De judar som lyssnade till Petrus borde i stället ha varit tacksamma för Guds generösa omtanke, som kom till uttryck genom Jesus.

21. Vad bidrog Barnabas och Paulus med till diskussionen?

²¹ Petrus budskap gick tydligen fram, för alla blev tysta. Därefter berättade Barnabas och Paulus om ”alla tecken och under som Gud hade gjort genom dem bland nationerna”. (Apg. 15:12) Nu äntligen kunde apostlarna och de äldste utvärdera alla vittnesmål och fatta ett beslut som klart och tydligt återspeglade Jehovas vilja i frågan om omskärelsen.

22–24. a) På vilket sätt följer den nutida styrande kretsen den första styrande kretsens exempel? b) Hur kan alla äldste visa respekt för teokratisk myndighet?

 ²² När den styrande kretsens medlemmar i vår tid samlas vänder de sig också till Guds ord för att få vägledning och ber innerligt om den heliga andens hjälp. (Ps. 119:105; Matt. 7:7–11) För att de ska kunna fatta beslut som återspeglar Jehovas vilja får de alla en dagordning i god tid, så att de kan be och tänka över frågorna. (Ords. 15:28) Under mötet uttrycker de här smorda bröderna sina åsikter öppet och respektfullt, och de använder Bibeln mycket.

²³ De äldste bör följa det här exemplet. Och om de har behandlat en viktig fråga under ett äldstemöte men inte kommit fram till en lösning kan de vända sig till avdelningskontoret eller dess representanter, till exempel kretstillsyningsmännen. Avdelningskontoret kan i sin tur skriva till den styrande kretsen om det skulle behövas.

²⁴ Ja, Jehova välsignar dem som respekterar den teokratiska ordningen och som är ödmjuka, lojala och tålmodiga. Som vi ska se i nästa kapitel belönar han dem med frid, enhet och framgång.