1, 2. a) I vilken farlig situation befinner sig Paulus och hans medarbetare? b) Vad ska vi se närmare på i det här kapitlet?

 PÅ GATORNA i Efesos hörs rop och skrik från en stor folkskara som rusar fram. Det är på väg att bli upplopp! Två av de Paulus reser med grips och släpas i väg. Den breda affärsgatan som kantas av pelargångar töms snabbt när allt fler sluter sig till den ursinniga folkskaran och stormar in på stadens stora amfiteater, som rymmer 25 000 åskådare. De flesta vet inte ens vad kaoset beror på, men de misstänker att deras tempel och deras älskade gudinna Artemis är i fara. Så de börjar ropa om och om igen: ”Stor är efesiernas Artemis!” (Apg. 19:34)

² Återigen ser vi hur Satan försöker använda våldsamma folkmassor för att stoppa arbetet med att sprida de goda nyheterna om Guds rike. Naturligtvis är hot om våld inte hans enda metod. I det här kapitlet ska vi se på flera sätt han använde för att försöka stoppa de första kristnas arbete och förstöra deras enhet. Men framför allt ska vi se att alla hans metoder misslyckades, för ”Jehovas ord [nådde] ut till fler och fler och verkade med allt större kraft”. (Apg. 19:20) Vad gjorde att de första kristna kunde fortsätta predika? Det berodde inte på dem själva, utan det var Jehova som hjälpte dem. Det är samma för oss i dag. Men vi måste ändå göra vår del, precis som de första kristna. Jehovas ande kan hjälpa oss att utveckla egenskaper som gör att vi kan fortsätta predika. Vi kan börja med att se närmare på Apollos exempel.

3, 4. Vad upptäckte Aquila och Priscilla hos Apollos, och vad gjorde de?

³ Medan Paulus var på väg till Efesos under den tredje missionsresan kom en jude som hette Apollos dit. Han var från den berömda staden Alexandria i Egypten. Apollos hade många fina egenskaper. Han var en skicklig talare. Förutom det var han ”mycket insatt i Skrifterna”. Han var också ”brinnande i anden”. Han var modig och entusiastisk när han vittnade för judarna i synagogan. (Apg. 18:24, 25)

 ⁴ Aquila och Priscilla hörde när Apollos pratade. Man kan tänka sig hur glada de blev när de hörde honom undervisa ”noggrant om Jesus”. Det han sa om Jesus stämde. Men ganska snart upptäckte de en viktig lucka i Apollos kunskap. ”Han kände bara till Johannes dop.” Det här ödmjuka paret, som arbetade som tältmakare, lät sig inte avskräckas av den välutbildade Apollos som var en så duktig talare. Det står att de ”tog ... sig an honom och förklarade Guds väg ännu mer ingående för honom”. (Apg. 18:25, 26) Hur reagerade Apollos? Han visade en av de viktigaste egenskaper som en kristen kan utveckla – ödmjukhet.

5, 6. Vad gjorde att Apollos blev mer användbar för Jehova, och vad kan vi lära oss av honom?

⁵ Tack vare att Apollos tog emot Aquilas och Priscillas hjälp blev han mer användbar för Jehova. Han reste vidare till Akaja, där han var ”till stor hjälp” för de troende. Han förkunnade också skickligt för de judar där som hävdade att Jesus inte var den förutsagde Messias. Lukas berättar: ”Grundligt och energiskt bevisade han ... att judarna hade fel, och med hjälp av Skrifterna visade han dem att Jesus är Messias.” (Apg. 18:27, 28) Apollos gjorde verkligen mycket i församlingen! Han var med och bidrog till att ”Jehovas ord ... verkade med allt större kraft”. Vad kan vi lära oss av honom?

⁶ Vi alla måste arbeta på att vara ödmjuka. Var och en av oss har fått olika gåvor – det kan vara förmågor, erfarenhet eller kunskap. Men vår ödmjukhet måste alltid vara större än de här gåvorna. Annars kan våra förmågor bli våra svagheter, för om vi inte är försiktiga kan de göra att vi blir stolta. (1 Kor. 4:7; Jak. 4:6) Om vi verkligen är ödmjuka försöker vi tänka högre om andra än om oss själva. (Fil. 2:3) Vi tar inte illa upp när vi blir tillrättavisade, och vi har inget emot att bli undervisade av andra. Och när vi får veta att den heliga anden har väglett organisationen att göra förändringar är vi definitivt inte stolta och tänker att vi vet bättre. Så länge vi är ödmjuka är vi användbara för Jehova och hans Son. (Luk. 1:51, 52)

7. Hur visade Paulus och Apollos ödmjukhet?

⁷ Ödmjukhet hjälper oss också att inte bli avundsjuka eller tävlingsinriktade. Tänk på hur gärna Satan måste ha velat skapa splittring bland de första kristna. Han hade blivit överlycklig om två så fina bröder som Apollos och Paulus hade blivit avundsjuka på varandra och börjat tävla om vem som var mest viktig för församlingarna. Det kunde ha varit lätt för dem att göra det. I Korinth började några kristna säga: ”Jag hör till Paulus”, medan andra sa: ”Men jag till Apollos.” Uppmuntrade Paulus och Apollos till det här? Nej. Paulus  var ödmjuk och erkände det Apollos gjorde för predikoarbetet och gav honom ytterligare uppgifter. Och Apollos följde Paulus anvisningar. (1 Kor. 1:10–12; 3:6, 9; Tit. 3:12, 13) De här två bröderna var ödmjuka och samarbetade på ett bra sätt, och de är verkligen fina exempel för oss.

8. Vilken väg tog Paulus till Efesos, och varför det?

⁸ Paulus hade lovat att komma tillbaka till Efesos, och han höll sitt löfte. a (Apg. 18:20, 21) Men lägg märke till hur han återvände. För att ta sig till Efesos från Antiokia i Syrien kunde han ha färdats den korta sträckan till Seleukia, gått ombord på en båt och seglat direkt till Efesos. Men han valde att resa ”genom inlandet”. Enligt en beräkning var Paulus resa, som den beskrivs i Apostlagärningarna 18:23 och 19:1, omkring 160 mil lång! Varför valde han en så lång och krävande väg? Eftersom han ville passa på att styrka alla lärjungarna. (Apg. 18:23) Hans tredje missionsresa skulle precis som de två andra kräva mycket av honom, men han kände att det var värt alla uppoffringar. Kretstillsyningsmän och deras hustrur i vår tid visar en liknande inställning. Vi uppskattar verkligen deras självuppoffrande kärlek!

9. Varför behövde en grupp lärjungar bli döpta igen, och vad kan vi lära oss av dem?

⁹ När Paulus kom fram till Efesos träffade han en grupp på omkring tolv män som var lärjungar till Johannes döparen. De hade blivit döpta med Johannes dop, som inte gällde längre. Och det verkar som att de inte kände till så mycket om den heliga anden, eller inget alls. Paulus berättade hur viktigt det var att bli döpt i Jesus namn, och de lyssnade villigt och var ödmjuka som Apollos. När de hade blivit döpta fick de helig ande och en del mirakulösa gåvor. Det är tydligt att man blir välsignad om man håller sig nära Jehovas teokratiska organisation, som hela tiden rör sig framåt. (Apg. 19:1–7)

10. Varför flyttade Paulus från synagogan till en hörsal, och vad kan vi lära oss av det?

¹⁰ Snart skulle situationen förändras. Paulus predikade frimodigt i synagogan under tre månader. Trots att han ”resonerade på ett övertygande sätt om Guds rike” var det vissa som envist vägrade lyssna och började motarbeta honom. I stället för att slösa bort tid på dem som ”talade nedsättande om Vägen” började Paulus hålla föreläsningar  i en hörsal i en skola. (Apg. 19:8, 9) De som ville lära sig mer om Guds rike behövde nu gå till hörsalen i stället för till synagogan. Vi kan göra som Paulus och avsluta ett samtal om vi märker att den vi besöker inte vill lyssna eller bara vill argumentera. Det finns fortfarande många ödmjuka människor som behöver få höra det uppmuntrande budskap som vi predikar!

11, 12. a) Hur var Paulus flitig och anpassningsbar? b) Vad gör vi Jehovas vittnen för att vara flitiga och anpassningsbara?

¹¹ Paulus kan ha undervisat i den här hörsalen från omkring klockan 11 till omkring klockan 16. (Se studienot till Apostlagärningarna 19:9 i nwtsty.) Det här var förmodligen den lugnaste men varmaste tiden på dagen, då många tog rast från sitt arbete för att äta och vila. Om det var så att Paulus höll sig till det här hårda schemat i två hela år lade han mer än 3 000 timmar på att undervisa. b Det bidrog också till att ”Jehovas ord [nådde] ut till fler och fler och verkade med allt större kraft”. Paulus var flitig och anpassningsbar. Han justerade sitt schema så att han kunde vittna för människorna i staden när det passade dem. Vad blev resultatet? ”Alla i provinsen Asia fick höra Herrens ord, både judar och greker.” (Apg. 19:10) Han vittnade verkligen grundligt!

¹² Vi Jehovas vittnen är också flitiga och anpassningsbara. Vi tar alla tillfällen att prata med människor vart de än är. Vi vittnar för dem på gator, torg och parkeringsplatser. Vi kontaktar dem via telefon och brev. Och vi försöker gå från hus till  hus när det är mest troligt att människor är hemma.

13, 14. a) Vad gav Jehova Paulus förmåga att göra? b) Vilket misstag gjorde Skevas söner, och hur gör många i kristenheten i dag samma misstag?

¹³ Skildringen i Apostlagärningarna fortsätter med att Jehova gav Paulus förmågan att ”utföra stora underverk”. Man tog tygstycken och förkläden som Paulus hade använt och bar dem till de sjuka, och då blev de botade. Man drev också ut demoner på samma sätt. c (Apg. 19:11, 12) Många blev fascinerade över att demonerna kunde drivas ut, men alla tyckte inte om det.

¹⁴ ”Några judar som reste omkring och drev ut demoner” försökte göra samma underverk som Paulus. Vissa av dem försökte driva ut demoner genom att använda Jesus och Paulus namn. Lukas nämner ett exempel på detta – Skevas sju söner, som tillhörde en prästsläkt. Demonen sa till dem: ”Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är, men vilka är ni?” Sedan gick den demonbesatte mannen till attack mot dem som ett vilddjur och jagade i väg dem sårade och nakna. (Apg. 19:13–16) Det här gjorde att alla kunde se vilken enorm kraft Jehova gav Paulus, men att han inte gav den till de falska tillbedjarna. Det finns miljontals människor i dag som tror att det räcker med att bara använda Jesus namn eller att kalla sig kristen. Men som Jesus visade är det bara de som gör hans Fars vilja som har ett verkligt hopp för framtiden. (Matt. 7:21–23)

15. Hur kan vi efterlikna efesiernas inställning till ockultism?

¹⁵ När människor såg att Skevas söner inte lyckades var det många som blev troende och slutade hålla på med ockultism. Magi var väldigt vanligt i Efesos, och man använde trollformler, amuletter och även besvärjelser, ofta i skriven form. De efesier som blev troende samlade ihop sina böcker om magi och brände dem offentligt, trots  att böckerna var värda väldigt mycket pengar. d Lukas berättar: ”Därför nådde Jehovas ord ut till fler och fler och verkade med allt större kraft.” (Apg. 19:17–20) Vilken seger i kampen mot falsk religion och ockultism! Efesierna är fina föredömen för oss. Vi lever också i en värld som är full av ockultism. Om vi skulle upptäcka att vi äger något som har med det att göra, måste vi efterlikna efesierna och göra oss av med det direkt! Vi vill hålla oss långt borta från ockultism, vad det än skulle innebära.

16, 17. a) Beskriv hur Demetrios startade upploppet i Efesos. b) Hur reagerade folk i staden?

¹⁶ Lukas berättar sedan hur Satan använde en våldsam folkmassa mot de kristna. Han skriver: ”Det [blev] stora oroligheter på grund av Vägen.” Det här var verkligen ingen överdrift av Lukas. e (Apg. 19:23) En silversmed som hette Demetrios startade oroligheterna. Han påminde de andra hantverkarna om att det var försäljningen av gudabilder som hade gjort dem rika. Sedan sa han att Paulus predikade ett budskap som inte var bra för deras affärer, eftersom de kristna inte tillbad gudabilder. Han visste att efesierna var stolta över sin stad och sitt land, så han varnade dem för att lyssna på Paulus, eftersom det skulle få deras gudinna Artemis och det världsberömda templet att ”tappa allt anseende”. (Apg. 19:24–27)

¹⁷ Demetrios tal fick silversmederna att börja ropa: ”Stor är efesiernas Artemis!” Folk i staden blev helt förvirrade och började protestera, vilket ledde fram till den dramatiska scen som beskrevs i inledningen av kapitlet. f Paulus var väldigt modig och ville gå in på amfiteatern och tala till folkskaran, men lärjungarna insisterade på att han skulle hålla sig därifrån. En som hette Alexander fördes fram inför folkskaran och försökte få ordet. Eftersom han var jude ville han kanske förklara skillnaden mellan judarna och de kristna. Men folkskaran var inte intresserad av någon sådan förklaring. När de förstod att han  var jude överröstade de honom och ropade: ”Stor är efesiernas Artemis!” Så höll de på i omkring två timmar. Vi ser fanatiska människor inom religion i dag med, och de kan också vara fullständigt oresonliga. (Apg. 19:28–34)

18, 19. a) Hur lugnade en man folket i Efesos? b) Hur har Jehovas folk ibland fått hjälp av myndigheterna, och vad kan vi personligen bidra med?

¹⁸ Men ”stadens högste ämbetsman” lyckades till slut lugna folket. Han försäkrade dem om att de kristna inte utgjorde något hot mot deras tempel eller gudinna, att Paulus och hans medarbetare inte hade begått något brott mot Artemistemplet och att de skulle vända sig till myndigheterna i stället om de ville få den här frågan avgjord. Det som kanske hade störst verkan på folkskaran var att han sa att sättet de samlades på faktiskt var olagligt enligt romersk lag. Efter det upplöstes folkmassan. Tack vare den här kloke och balanserade mannen lade sig nu folkets vrede lika snabbt som den hade blossat upp. (Apg. 19:35–41)

¹⁹ Det här var inte första gången som en balanserad myndighetsperson hade ingripit för att skydda Jesus efterföljare, och det skulle heller inte bli den sista. Aposteln Johannes såg faktiskt i en syn som gällde de sista dagarna att ”jorden”, det vill säga myndigheter i vårt samhälle som är mer resonliga, skulle svälja en flod av satanisk förföljelse mot Jesus efterföljare. (Upp. 12:15, 16) Så har det blivit. I många fall har rättvisa domare försvarat Jehovas vittnens rätt att samlas för att tillbe och att berätta om de goda nyheterna för andra. Vårt eget uppförande kan också bidra till sådana segrar. Paulus uppförande hade tydligtvis fått vissa myndighetspersoner i Efesos att få respekt för honom, och därför ville de skydda honom. (Apg. 19:31) Vi hoppas innerligt att även vårt ärliga och respektfulla uppförande ska göra ett positivt intryck på andra. Vi vet aldrig vad det kan leda till.

20. a) Hur känner du för de segrar Jehova har legat bakom i det första århundradet och i dag? b) Hur kan du bidra till sådana segrar?

²⁰ Visst är det spännande att tänka på hur ”Jehovas ord [nådde] ut till fler och fler och verkade med allt större kraft” i det första århundradet! Och det är spännande att se hur Jehova har legat bakom liknande segrar i vår tid. Skulle du vilja vara med att bidra till sådana segrar? Det kan du om du tar till dig av de lärdomar vi har gått igenom i det här kapitlet. Var ödmjuk, håll dig nära Jehovas organisation när den rör sig framåt, fortsätt att arbeta hårt, håll dig borta från ockultism och gör allt du kan för att vara ärlig och respektfull så att andra kan få ett positivt intryck av Jehova.