1–4. Varför är Paulus på väg till Jerusalem, och vad väntar honom där?

 DET är ett tårfyllt avsked i Miletos. Paulus och Lukas har svårt att slita sig från sina älskade bröder från Efesos. De båda missionärerna står på båtdäcket, och i packningen har de den mat de behöver för resan. De har också med sig pengarna som har samlats in till de behövande kristna i Judeen, och de ser verkligen fram emot att få överlämna gåvan.

² En mild bris fyller seglen, och båten glider ut från den livliga kajen. Paulus och Lukas och de sju bröder som följer med dem på resan ser på sina sorgsna bröder som står vid kajkanten. (Apg. 20:4, 14, 15) De fortsätter att vinka tills deras vänner på land försvinner ur sikte.

³ I omkring tre år har Paulus samarbetat nära med de äldste i Efesos. Men nu är han på väg till Jerusalem i enlighet med den heliga andens vägledning. Han vet i viss mån vad som väntar honom. Tidigare har han berättat för de äldste: ”Jag [känner] mig tvingad av anden att resa till Jerusalem, trots att jag inte vet vad som kommer att hända med mig där. Jag vet bara att den heliga anden i stad efter stad och gång på gång låter mig förstå att bojor och svårigheter väntar mig.” (Apg. 20:22, 23) Trots faran känner han sig ”tvingad av anden”, det vill säga han känner att han måste följa andens ledning att bege sig till Jerusalem, och det är också det han vill. Han sätter stort värde på sitt liv, men det viktigaste för honom är att göra Jehovas vilja.

⁴ Är det så du känner det? När vi överlämnar oss åt Jehova lovar vi högtidligt att göra hans vilja och att det ska vara det viktigaste i vårt liv. Vi kan ha nytta av att undersöka Paulus exempel på trohet.

5. Vilken väg reste Paulus och hans medarbetare för att ta sig till Tyros?

⁵ Båten som Paulus och hans medarbetare gick ombord på ”seglade med rak kurs”. Med andra ord seglade de i medvind utan att kryssa tills de nådde Kos senare samma dag. (Apg. 21:1) Det verkar som att de låg för ankar där över natten innan de seglade vidare till Rhodos och  Patara. I Patara, på Mindre Asiens sydkust, gick bröderna ombord på en stor lastbåt, som förde dem direkt till Tyros i Fenicien. På vägen passerade de söder om Cypern. (Apg. 21:3) Varför tog Lukas med den detaljen när han skrev Apostlagärningarna?

6. a) Varför kan Paulus ha blivit uppmuntrad av att se Cypern? b) Vilken slutsats kommer du fram till när du tänker på hur Jehova har välsignat och hjälpt dig?

⁶ Paulus kanske pekade på ön och berättade om sina upplevelser där under den första missionsresan omkring nio år tidigare. Då hade Paulus, Barnabas och Johannes Markus stött på trollkarlen Elymas, som hade försökt hindra dem från att predika. (Apg. 13:4–12) När Paulus nu såg ön tänkte han kanske på den händelsen och blev uppmuntrad och styrkt inför det som väntade honom. Det kan vara bra för oss också att tänka på hur Jehova har välsignat oss och hjälpt oss att uthärda svårigheter. Då kan vi känna som David, som sa: ”Den rättfärdige drabbas av många problem, men Jehova finns alltid där för att hjälpa honom.” (Ps. 34:19)

7. Vad gjorde Paulus och de andra när de kom till Tyros?

⁷ Paulus visste att det var väldigt viktigt att få umgås med sina bröder och systrar, och han ville gärna vara tillsammans med dem. Lukas skriver: ”Vi letade upp lärjungarna.” (Apg. 21:4) Eftersom de visste att det fanns kristna i Tyros sökte de upp dem och bodde troligen hos dem. Något av det bästa med att ha sanningen är att vi kan resa nästan vart som helst i världen och hitta bröder och systrar som välkomnar oss. De som älskar Jehova och tillber honom har vänner överallt.

8. Hur ska vi förstå det som sägs i Apostlagärningarna 21:4?

⁸ När Lukas berättar om de sju dagar som de stannade i Tyros nämner han något som kan verka märkligt till en början: ”Med tanke på vad anden hade sagt till dem [bröderna i Tyros] varnade de gång på gång Paulus för att fara till Jerusalem.”(Apg. 21:4) Hade Jehova ändrat sig? Gav han nu Paulus vägledning om att inte bege sig till Jerusalem? Nej. Anden hade visat honom att han skulle bli illa behandlad i Jerusalem, men inte att han skulle hålla sig därifrån. Bröderna i Tyros vägleddes av helig ande och drog helt riktigt slutsatsen att Paulus skulle råka ut för svårigheter i Jerusalem. Det var därför av ren omtanke som de varnade honom för att resa till Jerusalem. Man kan förstå att de var oroliga för honom. Men han var besluten att göra Jehovas vilja och fortsatte därför resan mot Jerusalem. (Apg. 21:12)

9, 10. a) Vilken situation kan Paulus ha tänkt på när han hörde hur oroliga bröderna i Tyros var? b) Vilken inställning är vanlig i dag, och hur skiljer den sig från det Jesus sa?

⁹ När Paulus hörde att bröderna var oroliga tänkte han kanske på hur lärjungarna reagerade när Jesus berättade att han skulle bege sig till Jerusalem för att lida och dö. Petrus kände starkt för Jesus och hade sagt till honom: ”Var barmhärtig mot dig själv, herre. Du ska inte alls behöva gå igenom det här.” Jesus svarade honom: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är ett hinder för mig, för du tänker inte Guds tankar utan människors.” (Matt. 16:21–23) Jesus var besluten att göra Jehovas vilja och offra sitt liv. Paulus kände likadant. Bröderna i Tyros menade säkert bara väl, precis som Petrus, men de förstod inte att det var Jehovas vilja att Paulus skulle resa till Jerusalem.

¹⁰ Tanken på att vara snäll mot sig själv eller att följa minsta motståndets lag tilltalar många i dag. Människor söker sig gärna till religioner som inte kräver så mycket av dem. Jesus sa att vi behöver ha en helt annan inställning. Han sa till sina lärjungar: ”Om någon vill bli min efterföljare ska han säga nej till sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och alltid följa mig.” (Matt. 16:24) Det är både rätt och klokt att följa Jesus, även om det inte alltid är så lätt.

11. Hur visade lärjungarna i Tyros att de älskade och stöttade Paulus?

 ¹¹ Snart var det dags för Paulus, Lukas och de andra bröderna att fortsätta vidare. Beskrivningen av deras avresa är rörande och visar att Paulus var mycket omtyckt av vännerna i Tyros och att de verkligen stöttade hans förkunnartjänst. Männen, kvinnorna och barnen följde Paulus och de andra till stranden. Tillsammans föll de alla på knä och bad, och sedan tog de farväl. Efteråt gick Paulus, Lukas och de andra ombord på en båt och fortsatte till Ptolemais, där de träffade bröderna och systrarna och stannade hos dem under en dag. (Apg. 21:5–7)

12, 13. a) Varför kan vi säga att Filippus tjänade troget under många år? b) Hur är Filippus ett fint föredöme för föräldrar i vår tid?

¹² Lukas berättar att Paulus och hans medarbetare därefter gav sig av till Caesarea. När de kom dit gick de ”hem till evangelieförkunnaren Filippus”. a (Apg. 21:8) De måste ha varit mycket glada över att få träffa Filippus. Omkring 20 år tidigare hade han blivit utsedd av apostlarna till att hjälpa till med att dela ut mat i den nybildade kristna församlingen i Jerusalem. Han hade nu varit en engagerad förkunnare under lång tid. Vi minns att när lärjungarna skingrades på grund av förföljelse gav han sig i väg till Samaria och började predika där. Längre fram vittnade han för den etiopiske eunucken och döpte honom. (Apg. 6:2–6; 8:4–13, 26–38) Han hade verkligen många år av trogen tjänst bakom sig!

¹³ Filippus hade inte förlorat sin entusiasm för tjänsten. Han bodde nu i Caesarea och var fortfarande fullt upptagen med predikoarbetet, som Lukas visar genom att kalla honom ”evangelieförkunnaren”. Vi får också veta att han nu hade fyra döttrar som profeterade, och det tyder på att de följde i sin fars fotspår. b (Apg. 21:9) Filippus måste alltså ha gjort mycket för att bygga upp andligheten hos sin familj. Föräldrar i vår tid har all anledning att följa hans exempel genom att ta ledningen i tjänsten och hjälpa sina barn att tycka om det arbetet.

14. Vad kan vi vara övertygade om att Paulus besök hos medtroende ledde till, och vilka liknande möjligheter har vi i vår tid?

 ¹⁴ På den ena platsen efter den andra sökte Paulus upp sina medtroende och var tillsammans med dem. Vännerna i församlingarna var säkert glada över att få visa gästfrihet mot Paulus och dem som reste tillsammans med honom. Sådana besök ledde utan tvivel till att de kunde uppmuntra varandra. (Rom. 1:11, 12) Vi har liknande möjligheter i vår tid. Om vi öppnar vårt hem, hur enkelt det än är, för kretstillsyningsmän och deras hustrur kommer vi att få stor nytta av det. (Rom. 12:13)

15, 16. Vilket budskap framförde Agabos, och hur påverkades de som hörde hans uttalande?

¹⁵ När Paulus var hos Filippus kom en annan respekterad besökare dit – Agabos. De som var samlade hemma hos Filippus visste att Agabos var profet. Det var ju han som hade förutsagt den svält som inträffade under Claudius regering. (Apg. 11:27, 28) De kanske undrade: Varför har Agabos kommit hit? Vilket budskap har han med sig? Medan de uppmärksamt iakttog Agabos tog han Paulus bälte – en lång tygremsa som man lindade runt midjan och som man kunde förvara pengar och annat i. Han band sedan sina fötter och händer med bältet. Därefter framförde han ett allvarligt budskap: ”Den heliga anden säger: ’Den man som äger detta bälte ska bli bunden så här av judarna i Jerusalem, och de ska överlämna honom åt folk från andra nationer.’” (Apg. 21:11)

¹⁶ Profetian bekräftade att Paulus skulle resa till Jerusalem. Den visade också att hans kontakter med judarna där skulle leda till att han överlämnades ”åt folk från andra nationer”. De som hörde profetian blev väldigt oroliga. Lukas skriver: ”När vi hörde det började vi och alla som var där bönfalla Paulus att inte  gå upp till Jerusalem. Men han svarade: ’Varför gråter ni och försöker få mig att ändra mig? Jag är inte bara beredd på att bli bunden, utan också på att dö i Jerusalem för Herren Jesus namns skull.’” (Apg. 21:12, 13)

17, 18. Hur visade Paulus sin beslutsamhet, och hur reagerade bröderna?

¹⁷ Försök att föreställa dig det som hände. Bröderna, däribland Lukas, bönfaller Paulus om att inte fortsätta sin resa. Några gråter. Paulus förstår att de älskar honom och är oroliga för honom. Så han säger vänligt: ”Varför gråter ni och försöker få mig att ändra mig?”, eller ”Varför ... krossar ni mitt hjärta?”, som en del översättningar återger det grekiska uttrycket. Men han står ändå fast vid sitt beslut, och precis som när han var hos vännerna i Tyros låter han inte vädjanden eller tårar få honom att börja tveka. I stället förklarar han varför han måste fortsätta resan. Vilket mod och vilken beslutsamhet han visade! Precis som Jesus var han fast besluten att bege sig till Jerusalem. (Hebr. 12:2) Han var inte ute efter att bli martyr, men om det skulle hända, såg han det som en ära att dö som en efterföljare till Jesus.

¹⁸ Hur reagerade bröderna? De respekterade hans beslut. Vi läser: ”När han inte lät sig övertalas slutade vi komma med invändningar och sa: ’Må Jehovas vilja ske.’” (Apg. 21:14) De som försökte övertyga Paulus om att hålla sig borta från Jerusalem insisterade inte på att få sin vilja igenom. De lyssnade i stället till honom och gav med sig. De förstod att det här var Jehovas vilja, även om det inte var det de hade tänkt sig. Paulus hade påbörjat en resa som till sist skulle kunna leda till hans död. Det skulle ha varit lättare för honom om de inte hade försökt övertala honom.

19. Vad lär vi oss av det som hände Paulus?

¹⁹ Vi lär oss något viktigt av det Paulus var med om: Vi vill inte försöka hindra någon från att ge ut av sig själv i tjänsten för Jehova. Vi kan tillämpa den här lärdomen på många situationer, inte bara på de som gäller liv eller död. För många föräldrar har det till exempel varit svårt att se sina barn flytta långt hemifrån för att tjäna Jehova. Men de försöker inte dämpa deras entusiasm. Phyllis, som bor i England, kommer ihåg hur hon kände det när hennes enda dotter skulle bli missionär i Afrika. ”Det var en svår tid för mig”, berättar Phyllis. ”Det kändes jobbigt att hon skulle vara så långt borta. Jag var ledsen och stolt på samma gång. Jag bad mycket till Jehova. Men hon hade bestämt sig, och jag försökte aldrig få henne att ändra sig. Jag hade ju trots allt lärt henne att alltid sätta rikets intressen främst! Hon har predikat i andra länder under de senaste 30 åren, och jag tackar Jehova varje dag för att hon är så lojal.” Tänk så bra det är när vi uppmuntrar andra att ge ut av sig själva i tjänsten!

20, 21. Vad visar att Paulus ville vara tillsammans med sina medtroende, och varför ville han det?

²⁰ När Paulus hade gjort sig klar gav han sig i väg tillsammans med bröder som ville följa med honom för att visa sitt helhjärtade stöd. Paulus och hans medarbetare hade sökt upp sina bröder och systrar vid varje stopp under resan till Jerusalem. I Tyros hade de letat rätt på lärjungarna och stannat hos dem i sju dagar. I Ptolemais hade de hälsat på hos sina bröder och systrar och varit tillsammans med dem under en dag. I Caesarea hade de bott flera dagar hemma hos Filippus. Nu följde några av lärjungarna från Caesarea med Paulus och de andra till Jerusalem, där de skulle vara gäster hos Mnason, en av de första lärjungarna. Lukas berättar att när de till sist kom fram till Jerusalem så blev de varmt välkomnade av bröderna. (Apg. 21:17)

²¹ Det är tydligt att Paulus ville vara tillsammans med sina medtroende. Han blev uppmuntrad av sina bröder och systrar, precis som vi också blir. Det gav honom säkert den styrka han behövde för att uthärda motståndet från dem som skulle försöka döda honom.