1 Moseboken 14:1–24

14  Nu skedde det i de dagar då* Amrạfel var kung* i Shinar,+ Arjok kung i Ẹllasar, Kedorlaọmer+ kung i Elam+ och Tidal kung i Gojim*+  att dessa förde krig mot Bera, kungen i Sodom,+ och mot Birsa, kungen i Gomorra,+ Sinab, kungen i Adma,+ och Sẹmeber, kungen i Sẹbojim,+ och kungen i Bela (det vill säga Soar).+  Alla dessa marscherade som allierade+ till Siddimlågslätten,*+ det vill säga Salthavet.+  I tolv år hade de tjänat Kedorlaọmer, men under det trettonde året gjorde de uppror.  Och under det fjortonde året kom Kedorlaọmer och de kungar som var med honom, och de besegrade rafaéerna i Ạshterot-Kạrnajim+ och suséerna i Ham och eméerna+ i Sạve-Kirjatạjim  och horéerna+ i deras bergland Seir,+ ända till El-Paran,+ som ligger vid vildmarken.  Sedan vände de om och kom till En-Mispat, det vill säga Kades,+ och besegrade hela amalekiternas+ område och även amoréerna+ som bodde i Hạsason-Tạmar.+  Då ryckte kungen i Sodom ut, och likaså kungen i Gomorra och kungen i Adma och kungen i Sẹbojim och kungen i Bela (det vill säga Soar), och de ställde upp sig i slagordning mot dem på Siddimlågslätten,+  mot Kedorlaọmer, kungen i Elam, och Tidal, kungen i Gojim, och Amrạfel, kungen i Shinar, och Arjok, kungen i Ẹllasar;+ fyra kungar mot de fem. 10  Nu var Siddimlågslätten+ full av asfaltgropar;+ och när kungarna i Sodom och Gomorra+ flydde föll de ner i dem, och de som var kvar flydde till bergstrakten.+ 11  Sedan tog segrarna* all egendom i Sodom och Gomorra och alla livsmedelsförråden där och drog vidare.+ 12  De tog också Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar och fortsatte sin väg. Han bodde då i Sodom.+ 13  Men en man som hade sluppit undan kom och berättade det för Abram, hebrén.*+ Han hade då sin boning bland de stora träden som tillhörde amorén Mamre,+ Eskols bror och Aners bror,+ och de var Abrams bundsförvanter.* 14  På så sätt fick Abram höra att hans släkting* hade tagits till fånga.+ Då bådade han upp sina övade män,+ 318 slavar som var födda i hans hus,*+ och förföljde dem ända till Dan.+ 15  Och om natten delade han och hans slavar upp sig mot dem,+ och på så sätt besegrade han dem och förföljde dem ända till Hoba, som ligger norr* om Damaskus. 16  Så tog han tillbaka all egendom,+ och han tog också tillbaka sin släkting Lot och hans ägodelar och även kvinnorna och folket.+ 17  Därefter gick kungen i Sodom ut till Savelågslätten,* det vill säga kungens lågslätt,*+ för att möta honom, sedan han hade vänt tillbaka efter att ha besegrat Kedorlaọmer och de kungar som var med honom. 18  Och Melkisẹdek,+ kungen i Salem,+ kom ut med bröd och vin,+ och han var präst* åt Gud den Högste.*+ 19  Sedan välsignade han honom och sade: Välsignad vare Abram av Gud den Högste,+som har frambringat* himmel och jord;+ 20  och välsignad vare Gud den Högste,+som har överlämnat dina förtryckare i din hand!”+ Och Abram* gav honom en tiondel* av allt.+ 21  Därefter sade kungen i Sodom till Abram: ”Ge mig själarna,*+ men ta själv egendomen.” 22  Då sade Abram till kungen i Sodom: ”Jag lyfter härmed upp min hand i en ed+ till Jehova, Gud den Högste, som har frambringat himmel och jord, 23  och betygar att jag inte skall ta något som helst av det som är ditt,+ inte ens en tråd eller en sandalrem, för att du inte skall säga: ’Det var jag som gjorde Abram rik.’ 24  Ingenting till mig!+ Bara vad de unga männen redan har ätit, och den andel som tillkommer de män som gick med mig, Aner, Eskol och Mamre+ – låt dem ta sin andel.”+

Fotnoter

”över nationer”, LXXVg.
”kung”. Hebr.: mẹlekh; första stället där denna titel förekommer; ordet står utan bestämd artikel och efterföljs av ett egennamn i genitiv.
”Nu skedde det i de dagar då”. Hebr.: wajhị bimẹ̄. Detta uttryck förekommer 6 gånger i M; här, vidare i Rut 1:1; Est 1:1; Jes 7:1; Jer 1:3, och, med ett inskott, i 2Sa 21:1. Det används om en period av prövningar som slutar med välsignelser.
El.: ”Fältens dal”.
Ordagr.: ”de”.
Ordagr.: ”ägare (herrar) till ett förbund med [Abram]”. Hebr.: ba‛alẹ̄ verịth.
hebrén”. Hebr.: ha‛Ivrị; första stället där detta ord förekommer; nästa ställe är 39:14, 17.
”hans släkting”, dvs. hans brorson. Ordagr.: ”hans bror”.
”slavar som var födda i hans hus”. Ordagr.: ”födda av hans hus”. De var barn till slavar och alltså inte köpta.
Ordagr.: ”till vänster”, dvs. när man står vänd mot öster.
El.: ”Slättdalen”. Denna dal låg i närheten av Salem el. Jerusalem.
El.: ”Kungadalen”.
”åt Gud den Högste”. Hebr.: le’Ẹl ‛Eljọ̄n. Det hebr. ordet för Gud här är inte ’Elohịm, utan ’El; ordet ’El står utan bestämd artikel, fastän det följs av adjektivet ‛eljọ̄n, ”högste”.
”präst”. Hebr.: khohẹn; första stället där ordet förekommer.
”som har frambringat”. LXXVg: ”som har skapat”; men i v. 22 har Vg: ”ägare av”.
Ordagr.: ”han”.
”en tiondel”. El.: ”tionde”. Första stället där ordet för ”tiondel” el. ”tionde” förekommer.
själarna”, M(hebr.: hannẹfesh, sing., men använt i kollektiv betydelse)SyVg; LXX: ”männen”.