1 Moseboken 31:1–55
31 Med tiden fick han höra Labans söners ord, att de sade: ”Jakob har tagit allt som tillhörde vår far. Och av det som tillhörde vår far har han skaffat sig all denna rikedom.”+
2 När Jakob betraktade Labans ansikte, se, då var det inte så stämt mot honom som tidigare.+
3 Till slut sade Jehova till Jakob: ”Vänd tillbaka till dina fäders land och till dina släktingar,*+ och jag skall fortsätta att vara med dig.”+
4 Då sände Jakob bud och bad Rakel och Lea komma ut på fältet till hans småboskapshjord,
5 och han sade till dem:
”Jag ser på er fars ansikte att han inte är densamme mot mig som tidigare.+ Men min fars Gud har visat sig vara med mig.+
6 Och ni vet ju själva att jag har tjänat er far av all min kraft.+
7 Och er far har fört mig bakom ljuset,* och han har ändrat min lön tio gånger, men Gud* har inte tillåtit honom att skada mig.+
8 När han å ena sidan sade: ’De spräckliga skall vara din lön’, då frambringade hela småboskapshjorden spräckliga djur; men när han å andra sidan sade: ’De strimmiga skall vara din lön’, då frambringade hela småboskapshjorden strimmiga djur.+
9 Så fortsatte Gud att ta undan er fars boskap och att ge den åt mig.+
10 Till sist skedde det, vid den tid då småboskapen kom i brunst, att jag lyfte upp mina ögon och såg en syn i en dröm,+ och se, bockarna som betäckte småboskapen var strimmiga, spräckliga och fläckiga.+
11 Och den sanne Gudens ängel sade till mig i drömmen: ’Jakob!’ Då sade jag: ’Här är jag.’+
12 Och han fortsatte: ’Jag ber dig, lyft upp dina ögon och se: alla bockarna som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga, för jag har sett allt vad Laban gör mot dig.+
13 Jag är den sanne Guden från Betel,*+ där du smorde en stod+ och där du avgav ett löfte åt mig.+ Bryt nu upp, dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt födelseland.’”*+
14 Då svarade Rakel och Lea och sade till honom: ”Finns det längre för oss en andel i arvet* i vår fars hus?+
15 Anses vi inte i själva verket som utlänningar av honom, eftersom han har sålt oss och han hela tiden till och med äter av de pengar som gavs för oss?+
16 Ty all den rikedom som Gud* har tagit undan från vår far tillhör oss och våra barn.+ Så gör nu allt vad Gud har sagt till dig.”+
17 Då bröt Jakob upp och lyfte upp sina barn och sina hustrur på kamelerna;+
18 och han drev i väg all sin boskap och alla ägodelar som han hade samlat,+ den boskap som han hade förvärvat och samlat i Paddan-Aram, för att bege sig till sin far Isak, till Kạnaans land.+
19 Nu hade Laban gått för att klippa sina får. Under tiden stal Rakel de terafịmbilder*+ som tillhörde hennes far.
20 Så överlistade Jakob aramén Laban,* eftersom han inte hade talat om för honom att han tänkte fly.
21 Nu flydde han med allt han hade och bröt upp och gick över Floden.+ Sedan vände han sitt ansikte mot Gịleads+ bergstrakt.
22 Senare, på tredje dagen, blev det berättat för Laban att Jakob hade flytt.
23 Då tog han med sig sina bröder och satte efter+ honom på sju dagsresors avstånd och hann upp honom i Gịleads bergstrakt.
24 Men Gud kom till aramén+ Laban i en dröm om natten+ och sade till honom: ”Akta dig, så att du inte talar vare sig gott eller ont* till Jakob.”+
25 Så närmade sig Laban Jakob, sedan Jakob hade slagit upp sitt tält på berget och Laban hade förlagt sina bröder i läger* i Gịleads bergstrakt.
26 Laban sade nu till Jakob: ”Vad har du gjort? Du har ju överlistat mig* och drivit bort mina döttrar som fångar tagna med svärd.+
27 Varför måste du fly i hemlighet och överlista mig? Varför underrättade du mig inte, så att jag kunde sända i väg dig med glädje och med sånger,+ med tamburin och med lyra?+
28 Och du gav mig inte tillfälle att kyssa mina barn* och mina döttrar.+ Nu har du handlat dåraktigt.
29 Det står i min hands makt att tillfoga er skada,+ men er fars Gud talade till mig i natt och sade: ’Akta dig för att tala vare sig gott eller ont till Jakob.’+
30 Även om du nu faktiskt har gett dig av därför att du längtade så intensivt efter din fars hus, varför har du då stulit mina gudar?”*+
31 Jakob svarade då Laban och sade: ”Jag var rädd.+ För jag sade till mig själv att du kanske skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld.
32 Oavsett vem du finner dina gudar* hos, så skall han inte få leva.+ Undersök själv i våra bröders närvaro vad som finns hos mig och ta dem till dig.”+ Men Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.+
33 Så gick Laban in i Jakobs tält och in i Leas tält och in i de båda slavinnornas+ tält men fann dem inte. Till slut gick han ut ur Leas tält och in i Rakels tält.
34 Nu hade Rakel tagit terafịmbilderna och lagt dem i kamelens damsadelkorg, och hon satt på dem. Så letade Laban igenom hela tältet men fann dem inte.
35 Hon sade då till sin far: ”Låt inte vreden lysa i min herres*+ ögon, därför att jag inte kan resa mig för dig, för det är med mig på kvinnors vis.”+ Så sökte han omsorgsfullt vidare men fann inte terafịmbilderna.+
36 Då blev Jakob vred+ och började träta med Laban, och Jakob svarade Laban och sade: ”Vad är mitt uppror,+ vad är min synd, eftersom du så häftigt har förföljt mig?+
37 När du nu har letat igenom alla mina ägodelar, vad har du då funnit av alla de ägodelar som tillhör ditt hus?+ Lägg det här inför mina bröder och dina bröder,+ och låt dem avgöra saken mellan oss båda.+
38 Dessa tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och dina getter har inte fött i otid,+ och baggarna i din småboskapshjord har jag aldrig ätit.
39 Något sönderrivet djur förde jag inte till dig.+ Jag brukade själv bära förlusten av det. Vare sig något var stulet om dagen eller stulet om natten brukade du kräva det av min hand.+
40 Jag har upplevt att hettan förtärt mig om dagen och kölden om natten, och sömnen flydde från mina ögon.+
41 Jag har nu varit tjugo år i ditt hus. Jag har tjänat dig* fjorton år för dina båda döttrar och sex år för din småboskap, och du har ändrat min lön tio gånger.+
42 Om min fars Gud,+ Abrahams Gud och Isaks Skräck,*+ inte hade varit på min sida, skulle du nu ha skickat bort mig tomhänt. Mitt lidande och mina händers möda har Gud sett, och därför tillrättavisade han dig* i natt.”+
43 Då svarade Laban och sade till Jakob: ”Döttrarna är mina döttrar och barnen mina barn och småboskapen min småboskap, och allt som du ser tillhör mig och mina döttrar. Vad kan jag göra mot dem i dag eller mot deras barn som de har fött?
44 Men kom nu och låt oss sluta ett förbund,+ jag och du, och det skall tjäna* som ett vittne mellan mig och dig.”+
45 Så tog Jakob en sten och reste den som en stod.+
46 Sedan sade Jakob till sina bröder: ”Plocka stenar!” Och de tog stenar och gjorde ett röse.+ Därefter åt de där på röset.
47 Och Laban kallade det Jẹgar-Sahadụta,* men Jakob kallade det Galed.*
48 Och Laban sade: ”Detta röse är ett vittne mellan mig och dig i dag.” Därför gav han det namnet Galed,+
49 och Vakttornet,* för han sade: ”Låt Jehova hålla vakt mellan mig och dig när vi är utom synhåll* för varandra.+
50 Om du vållar mina döttrar betryck+ och om du tar hustrur vid sidan av mina döttrar, är det ingen människa som är vittne hos oss. Se!* Gud är vittne mellan mig och dig.”+
51 Och Laban sade vidare till Jakob: ”Här är detta röse, och här är den stod som jag har rest mellan mig och dig.
52 Detta röse är ett vittne, och stoden är något som bär vittnesbörd+ om att jag inte skall gå förbi detta röse mot dig och om att du inte skall gå förbi detta röse och denna stod mot mig med onda avsikter.+
53 Må Abrahams gud*+ och Nahors gud+ döma* mellan oss, deras fars gud.”* Och Jakob svor eden vid sin far Isaks Skräck.+
54 Sedan offrade Jakob ett slaktoffer på berget och inbjöd sina bröder att äta en måltid.+ Så åt de och stannade på berget över natten.*
55 Men Laban steg upp tidigt på morgonen och kysste+ sina barn* och sina döttrar och välsignade dem.+ Sedan gav sig Laban i väg och återvände till sin egen ort.*+
Fotnoter
^ El.: ”ditt hem”. Ordagr.: ”din födelseplats”.
^ El.: ”har lurat (bedragit) mig”.
^ ”Gud”, MLXXVg; Sam: ”Jehova”.
^ ”den sanne Guden från Betel”. Hebr.: ha’Ẹl Bēth-’Ẹl; LXX: ”den Gud som visade sig för dig på Guds plats”. Se Tillägg 1G.
^ El.: ”ditt hemland”, ”dina släktingars land”.
^ ”Gud”, MLXXVg; Sam: ”Jehova”.
^ ”de terafimbilder (husgudar)”. Hebr.: hatterafịm. LXXVg: ”de avgudar”; Sy: ”de bilder”.
^ Ordagr.: ”Och Jakob stal aramén Labans hjärta”.
^ Ordagr.: ”talar från gott till ont”.
^ Uppenbarligen skulle det ha stått: ”och Laban hade slagit upp sitt tält”. I hebr. har det ursprungligen med all säkerhet stått ”sitt tält” i stället för ”sina bröder”; de båda uttrycken är snarlika.
^ Ordagr.: ”stulit mitt hjärta”.
^ El.: ”söner”.
^ ”mina gudar”. Hebr.: ’elohạj, plur.; syftar på falska gudar; grek.: tous theous mou; lat.: dẹos mẹos.
^ ”dina gudar”. Hebr.: ’elohẹjkha, plur.; syftar på falska gudar.
^ ”min herres”. Hebr.: ’adhonị; ordet ’adhọ̄n, ”herre”, ”husbonde”, med pronominalsuffixet i, som anger 1:a person sing. (”min”).
^ ”Och således har jag tjänat dig tjugo år i ditt hus”, Vgc.
^ El.: ”Fruktan”; el.: ”Fruktade”.
^ El.: ”och därför fällde han utslaget”.
^ El.: ”så att det verkligen kan tjäna”.
^ Ett aram. uttryck som betyder ”vittnesröse”.
^ Ett hebr. uttryck som betyder ”vittnesröse”.
^ ”och Vakttornet (Vaktstället, Utkikspunkten)”. Hebr.: wehamMitspạh.
^ Ordagr.: ”när vi är dolda”.
^ Ordagr.: ”är det ingen hos oss. Se!”; LXXhss: ”se, då är det ingen hos oss som ser”.
^ El.: ”gudar”. Hebr.: ’elohẹ̄, plur.; möjligen använt i plur. betydelse, eftersom aramén Laban trodde på terafim.
^ El.: ”gudar”. Hebr.: ’elohẹ̄, plur. Syftar kanske inte bara på Jehova, eftersom det hebr. verbet för ”må ... döma” också är plur. I SamLXXSyVg har man i översättningen använt sing. form av verbet, vilket anger en enda Gud.
^ El.: ”söner”.
