1 Moseboken 39:1–23
39 Vad Josef beträffar, fördes han ner till Egypten,+ och Pọtifar,+ hovfunktionär hos farao* och chef för livvakten, en egyptier, köpte honom av ismaeliterna,+ som hade fört honom dit ner.
2 Men Jehova visade sig vara med Josef, så att han blev en framgångsrik man+ och kom att förestå sin herres,* egyptierns, hus.
3 Och hans herre såg att Jehova var med honom och att Jehova lät allt som han gjorde ha framgång i hans hand.
4 Och Josef fortsatte att finna ynnest för hans ögon och passade ständigt upp honom, så att han satte honom över sitt hus,+ och allt som var hans gav han i hans hand.
5 Och det visade sig att från den stund han satte honom över sitt hus och över allt som var hans välsignade Jehova egyptierns hus tack vare Josef, och Jehovas välsignelse vilade över allt vad han hade i huset och ute på marken.+
6 Till slut lämnade han allt vad han hade i Josefs hand,+ och han visste över huvud taget inte något om det som fanns hos honom, med undantag av maten som han själv åt. Och Josef hade en vacker gestalt och ett vackert utseende.
7 Nu skedde det efter dessa händelser att hans herres hustru lyfte sina ögon+ mot Josef och sade: ”Ligg med mig.”+
8 Men han vägrade+ och sade till sin herres hustru: ”Se, min herre vet inte något om det som finns hos mig i huset, och allt som är hans har han gett i min hand.+
9 Det finns ingen större i det här huset än jag, och han har inte nekat mig någonting utom dig, eftersom du är hans hustru.+ Hur skulle jag då kunna göra något så ont och synda mot Gud?”+
10 Och det visade sig, när hon talade till Josef dag efter dag, att han inte lyssnade till henne i fråga om att ligga vid hennes sida, att vara tillsammans med henne.+
11 Men en dag skedde det att han som andra dagar* gick in i huset för att utföra sitt arbete, och ingen av husets folk var där i huset.+
12 Då högg hon tag i honom, i hans klädnad,+ och sade: ”Ligg med mig!”+ Men han lämnade sin klädnad i hennes hand och flydde och kom ut.+
13 Och så snart hon såg att han hade lämnat sin klädnad i hennes hand och flytt ut
14 ropade hon till männen som hörde till hennes hus och sade till dem: ”Se! Han har fört till oss en man, en hebré, för att göra oss till åtlöje. Han kom till mig för att ligga med mig, men jag skrek högt.+
15 Och så snart han hörde att jag hävde upp min röst och skrek lämnade han sin klädnad bredvid mig och flydde och kom ut.”
16 Sedan lät hon hans klädnad ligga kvar bredvid sig tills hans herre kom till sitt hus.+
17 Därefter berättade hon samma sak för honom och sade: ”Den hebreiske tjänaren, som du har fört till oss, kom till mig för att göra mig till åtlöje.*
18 Men så snart jag hävde upp min röst och skrek lämnade han sin klädnad bredvid mig och flydde ut.”+
19 Följden blev att så snart hans herre hörde vad hans hustru berättade för honom, då hon sade: ”Så här och så här gjorde din tjänare mot mig”, flammade hans vrede upp.+
20 Så tog Josefs herre honom och överlämnade honom till fängelset,* det ställe där kungens fångar* hölls fängslade,* och han blev kvar där i fängelset.+
21 Men Jehova fortsatte att vara med Josef och visade honom kärleksfull omtanke och lät honom finna ynnest för fängelsechefens* ögon.+
22 Så fängelsechefen överlämnade alla fångarna som var i fängelset i Josefs hand, och vad beträffar allt som de gjorde där, var han den som fick det gjort.+
23 Fängelsechefen såg inte efter någonting alls som var i hans hand, eftersom Jehova var med Josef,* och Jehova lät det han gjorde ha framgång.+
Fotnoter
^ ”sin herres”. Hebr.: ’adhonạw (av ’adhọ̄n), majestätsplural, som i v. 3, 7, 8, 16, 19, 20.
^ ”en dag ... som andra dagar”. Ang. denna återgivning, se VT, bd II, 1952, sid. 85–87.
^ LXX tillägger: ”och han sade till mig: ’Jag vill ligga med dig.’”
^ Ordagr.: ”hölls bundna”.
^ Ordagr.: ”bundna”.
^ Ordagr.: ”[runda] borgens hus”.
^ ”-chefens”. Hebr.: sar, ”chef”, ”föreståndare”, ”furste”.
^ Ordagr.: ”honom”.
