2 Krönikeboken 14:1–15
14 Så gick Abịa till vila hos sina förfäder,+ och man begravde honom i Davidsstaden;+ och hans son Asa+ blev kung i hans ställe. I hans dagar hade landet ro+ i tio år.*
2 Och Asa gjorde det som var gott och rätt i Jehovas, sin Guds, ögon.
3 Så han skaffade bort de utländska altarna*+ och offerhöjderna+ och bröt sönder de heliga stoderna+ och högg ner de heliga pålarna.*+
4 Och han uppmanade Juda att söka+ Jehova, sina förfäders Gud, och att handla efter lagen+ och budet.+
5 Han skaffade alltså bort offerhöjderna och rökelseställen+ från alla Judas städer, och kungariket fortsatte att ha ro+ under honom.
6 Vidare byggde han befästa städer i Juda,+ ty landet hade ro. Och det var inget krig mot honom under dessa år, ty Jehova gav honom vila.+
7 Därför sade han till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och göra murar+ runt om och torn,+ dubbeldörrar och bommar.+ Landet står ännu till vårt förfogande, därför att vi har sökt Jehova, vår Gud.+ Vi har sökt honom, och han ger oss vila på alla sidor.”+ Och de byggde och hade framgång.+
8 Och Asa hade en militärstyrka från Juda på 300 000 man+ som bar stor sköld+ och lans.+ Och från Benjamin utgjorde de som bar liten sköld och spände båge+ 280 000 man.+ Alla dessa var tappra, väldiga män.
9 Senare drog etiopiern*+ Sera ut mot dem med en militärstyrka på en miljon* man+ och 300 vagnar och kom ända till Marẹsa.+
10 Då drog Asa ut mot honom,* och de ställde upp sig i stridsformering i Sefạtadalen vid Marẹsa.
11 Och Asa ropade till Jehova, sin Gud,+ och sade: ”Jehova, när det gäller att hjälpa, betyder det inget för dig, om det är många eller om det är sådana som är utan kraft.+ Hjälp oss, Jehova, vår Gud, ty på dig stöder vi oss,+ och i ditt namn+ har vi kommit emot denna skara. Jehova, du är vår Gud.+ Låt inte en dödlig människa* hålla stånd mot dig.”+
12 Då lät Jehova etiopierna lida nederlag+ inför Asa och inför Juda, och etiopierna flydde.
13 Och Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar,+ och de som hörde till etiopierna fortsatte att falla, tills ingen av dem var i livet, ty de blev krossade inför Jehova+ och inför hans läger.+ Därefter tog de ett mycket stort byte.+
14 Dessutom slog de alla städerna runt omkring Gerar, ty skräck+ från Jehova hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, ty det fanns mycket att plundra i dem.+
15 Också tälten+ med boskap slog de, så att de förde bort+ småboskap i stor mängd och kameler,+ och sedan återvände de till Jerusalem.
Fotnoter
^ I MLXX slutar kap. 13 här.
^ El.: ”de främmande altarna”. Ordagr.: ”utlandets (det främmande landets) altaren”.
^ ”de heliga pålarna”. El.: ”asherapålarna”, ”asherorna”.
^ ”etiopiern”, LXXVg; M: ”kushiten”.
^ ”en miljon”. Ordagr.: ”tusen tusen”.
^ ”mot honom”. Ordagr.: ”inför hans ansikte”, ”framför honom”, M(hebr.: lefanạw); grek.: eis synạntēsin autōi; Vgc(lat.): ọbviam ẹi. Jfr not till 1Mo 10:9, ”i opposition mot”.
^ ”en dödlig människa”. Hebr.: ’enọ̄sh; grek.: ạnthrōpos; lat.: họmo.
