2 Kungaboken 2:1–25
2 Och när Jehova skulle ta upp Elia+ till himlen i en stormvind,+ gick Elia och Elisa*+ i väg från Gilgal.*+
2 Och Elia sade till Elisa: ”Jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig ända till Betel.” Men Elisa sade: ”Så sant Jehova lever,+ och så sant din själ lever,+ jag skall inte lämna dig.”+ Så gick de ner till Betel.+
3 Då kom de profetsöner+ som var i Betel ut till Elisa och sade till honom: ”Vet du att Jehova i dag tar bort din herre* från ställningen som huvud över dig?”+ Han sade då: ”Också jag vet det.+ Var tysta!”
4 Elia sade nu till honom: ”Elisa, jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig till Jeriko.”+ Men han sade: ”Så sant Jehova lever, och så sant din själ lever, jag skall inte lämna dig.” Så kom de till Jeriko.
5 Då gick de profetsöner som var i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: ”Vet du att Jehova i dag tar bort din herre från ställningen som huvud över dig?” Han sade då: ”Också jag vet det. Var tysta.”+
6 Elia sade nu till honom: ”Jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig till Jordan.”+ Men han sade: ”Så sant Jehova lever, och så sant din själ lever, jag skall inte lämna dig.”+ Så gick de båda vidare.
7 Och femtio män av profetsönerna gick bort och ställde sig inom synhåll på något avstånd,+ medan de två stod vid Jordan.
8 Då tog Elia sin ämbetsklädnad+ och rullade ihop den och slog på vattnet, och så småningom delade det sig åt båda sidor, och så gick de två över på torr mark.+
9 Och så snart de hade gått över sade Elia till Elisa: ”Be mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas bort från dig.”+ Då sade Elisa: ”Jag ber dig, må två andelar+ av din ande+ tillfalla mig.”+
10 Han sade då: ”Du har bett+ om något svårt. Om du ser mig när jag tas bort från dig, kommer det att ske så med dig; men om du inte gör det, kommer det inte att ske.”
11 Medan de nu gick vidare och talade med varandra, se, då kom en stridsvagn+ av eld och hästar av eld, och de skilde dem från varandra, och Elia for upp till himlen i stormvinden.+
12 Under tiden stod Elisa och såg på, och han ropade högt: ”Min fader, min fader,+ Israels stridsvagn* och ryttare!”+ Och han såg honom inte mer. Då grep han tag i sina kläder och rev sönder dem i två stycken.+
13 Sedan tog han upp Elias ämbetsklädnad,+ som hade fallit av honom, och gick tillbaka och ställde sig vid Jordans strand.
14 Och han tog Elias ämbetsklädnad, som hade fallit av honom, och slog på vattnet+ och sade: ”Var är Jehova, Elias Gud, ja, var är Han?”+ När han slog på vattnet, då delade det sig så småningom åt båda sidor, och så gick Elisa över.
15 När de profetsöner som var i Jeriko såg honom på något avstånd sade de: ”Elias ande+ vilar på Elisa.” Därför kom de honom till mötes och böjde sig ner*+ till jorden för honom.
16 Och de sade till honom: ”Hör nu, hos dina tjänare finns femtio män, tappra män. Vi ber dig, låt dem gå och söka efter din herre. Det kan hända att Jehovas ande*+ har lyft upp honom och sedan kastat honom på ett av bergen eller i en av dalarna.” Men han sade: ”Ni skall inte sända i väg dem.”
17 Och de fortsatte att enträget be honom till dess han kände sig besvärad, så han sade: ”Sänd i väg dem.” De sände nu femtio män, och de sökte i tre dagar, men de fann honom inte.
18 När de sedan kom tillbaka till honom, medan han uppehöll sig i Jeriko,+ sade han till dem: ”Sade jag inte till er: ’Gå inte’?”
19 Männen i staden sade nu till Elisa: ”Se nu, stadens läge är bra,+ alldeles som min herre ser, men vattnet+ är dåligt, och landet är orsak till missfall.”+
20 Då sade han: ”Hämta åt mig en liten ny skål och lägg salt i den.” Så hämtade de den åt honom.
21 Sedan gick han i väg ut till källan som vattnet kom från och kastade salt i den+ och sade: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Jag gör detta vatten friskt.+ Aldrig mer skall det orsaka död eller missfall.’”
22 Och vattnet har förblivit friskt ända till denna dag,+ i enlighet med det ord som Elisa talade.
23 Och han gick sedan därifrån upp till Betel.+ Medan han var på väg dit upp kom småpojkar+ ut ur staden och började förlöjliga+ honom, och de höll i med att säga till honom: ”Gå upp, flintskalle!+ Gå upp, flintskalle!”
24 Slutligen vände han sig om och såg på dem och nedkallade ont+ över dem i Jehovas namn. Då kom två björnhonor+ ut ur skogen och slet sönder fyrtiotvå av barnen.+
25 Och han gick vidare därifrån till berget Karmel,+ och därifrån återvände han till Samaria.
Fotnoter
^ Inte Gilgal i närheten av Jeriko i Jordandalen, utan Gilgal i bergstrakten nära Betel, varifrån de kunde gå ”ner” till Betel, som det sägs i v. 2. Se 4:38.
^ Betyder ”Gud är räddning”. LXXBagster(grek.): Helisaiẹ; Vgc(lat.): Elisẹus.
^ ”din herre”. Hebr.: ’adhonẹjkha (av ’adhọ̄n), majestätsplural.
^ El.: ”stridsvagnar”. Hebr.: rẹkhev, sing., möjligen i kollektiv betydelse här och i v. 11.
^ El.: ”vind”. Hebr.: rụach; grek.: pneuma; lat.: spịritus.
