2 Kungaboken 22:1–20
22 Josịa+ var åtta år gammal när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. Och hans mors namn var Jedịda; hon var dotter till Adạja från Boskat.+
2 Och han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon+ och vandrade i allt på sin förfader Davids väg,+ och han vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.+
3 Och under kung Josịas artonde år sände kungen sekreteraren* Safan,+ son till Asạlja, Mesụllams son, till Jehovas hus och sade:
4 ”Gå upp till översteprästen* Hilkịa,*+ och låt honom göra i ordning* de pengar+ som förs till Jehovas hus+ och som dörrvaktarna+ har samlat in från folket;
5 och låt dem överlämna pengarna till dem som utför arbetet,+ till dem som är förordnade att ha tillsyn, i Jehovas hus, så att de kan ge dem vidare åt dem som utför arbetet, åt dem som är i Jehovas hus för att reparera sprickorna i huset,+
6 åt hantverkarna och byggnadsarbetarna och murarna, och till köp av trävirke och huggen sten för reparation av huset.+
7 Men det skall inte föras räkenskap med dem för de pengar som överlämnas till dem, ty de arbetar på heder och tro.”+
8 Senare sade översteprästen* Hilkịa+ till sekreteraren+ Safan:+ ”Jag har funnit lagboken+ i Jehovas hus.” Så gav Hilkịa boken åt Safan, och han läste den.
9 Sedan kom sekreteraren Safan in till kungen och avgav rapport och sade till kungen: ”Dina tjänare har tömt ut de pengar som fanns i huset och har överlämnat dem till dem som utför arbetet, till dem som är förordnade att ha tillsyn, i Jehovas hus.”+
10 Och sekreteraren Safan berättade vidare för kungen och sade: ”Prästen Hilkịa har gett mig en bok.”+ Och Safan läste den för kungen.
11 Och så snart kungen hörde lagbokens ord rev han sönder sina kläder.+
12 Sedan befallde kungen prästen Hilkịa och Ạhikam,+ Safans son, och Akbor, Mikạjas son, och sekreteraren Safan och kungens tjänare Asạja+ och sade:
13 ”Gå och fråga+ Jehova för min räkning och för folkets räkning och för hela Judas räkning angående orden i den bok som har blivit funnen, ty stort är Jehovas raseri+ som har upptänts mot oss därför att våra förfäder+ inte lyssnade till orden i denna bok och inte gjorde i enlighet med allt som står skrivet beträffande oss.”+
14 Så gick prästen Hilkịa och Ạhikam och Akbor och Safan och Asạja till profetissan+ Hulda, hustru till Sallum, son till Tikva, son till Harhas, den som förvarade kläderna+ – hon bodde i Jerusalem, i Nya staden* – och de talade med henne.+
15 Hon sade då till dem: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt:+ ’Säg till den man som har sänt er till mig:
16 ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Se, jag låter olycka+ komma över denna plats och över dess invånare,+ ja alla orden+ i den bok som Judas kung har läst,+
17 eftersom de har övergett mig och framburit rökoffer åt andra gudar+ och kränkt mig med alla sina händers verk,+ och mitt raseri har upptänts mot denna plats och skall inte släckas.’”’+
18 Och till Judas kung, som har sänt er för att fråga Jehova, till honom skall ni säga detta: ’Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ”Med hänsyn till de ord som du har hört:+
19 Eftersom ditt hjärta+ blev mjukt och du ödmjukade+ dig inför Jehova när du hörde vad jag har talat mot denna plats och dess invånare, att den* skall bli till något man häpnar över och en förbannelse,+ och du rev sönder+ dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig”, lyder Jehovas uttalande.+
20 ”Därför, se, jag samlar+ dig till dina förfäder, och du skall föras till din begravningsplats* i frid,+ och dina ögon skall inte se all den olycka som jag låter komma över denna plats.”’” De framförde sedan svaret till kungen.
Fotnoter
^ El.: ”skrivaren”. Hebr.: hassofẹr.
^ Ordagr.: ”den store prästen”, MLXXVg. Se not till 12:10.
^ Betyder ”min andel (del) är Jehova”. Hebr.: Chilqijạhu.
^ ”göra i ordning”, M; T: ”tömma ut”.
^ Ordagr.: ”den store prästen”, MLXX; lat.: pọntifex.
^ El.: ”i andra stadsdelen”. Ordagr.: ”i den andra”. Hebr.: bammishnẹh.
^ El.: ”de”.
^ Ordagr.: ”dina gravplatser”. Hebr.: qivrothẹjkha, plur. av qẹver, ”grav(plats)”.
