2 Kungaboken 5:1–27

 Nu hade Nạaman,+ Arams kungs härförare, blivit en mäktig man hos sin herre* och var högt aktad,* för det var genom honom som Jehova hade gett räddning* åt Aram;+ och mannen hade visat sig vara en tapper, väldig man, men han var spetälsk.*  Och araméerna hade dragit ut som rövarskaror,+ och de hade då tagit en liten flicka från Israels land som fånge,+ och hon kom i tjänst hos Nạamans hustru.  Hon sade+ nu till sin matmor: ”Om min herre bara vore hos profeten+ i Samaria! Då skulle han befria honom från hans spetälska.”+  Han kom då och berättade det för sin herre och sade: ”Så och så har flickan från Israels land sagt.”+  Då sade Arams kung: ”Ge dig av dit! Jag skall skicka ett brev till Israels kung.” Så gav han sig då i väg och tog med sig+ tio talenter silver och 6 000 guldstycken+ och tio ombyten kläder.+  Och han förde med sig brevet+ till Israels kung, och det löd: ”Och nu, samtidigt med att det här brevet kommer till dig, har jag här skickat min tjänare Nạaman till dig, för att du skall befria honom från hans spetälska.”  Och så snart Israels kung hade läst brevet rev+ han sönder sina kläder och sade: ”Är jag Gud,+ så att jag kan döda och bevara vid liv,+ eftersom han sänder bud till mig att jag skall befria en man från hans spetälska? Jag ber er, lägg märke till och se hur han söker strid med mig.”+  Och så snart den sanne Gudens man Elisa hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder+ sände han bud till kungen och lät säga: ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Jag ber dig, låt honom komma till mig, så skall han inse att det finns en profet i Israel.”+  Så kom då Nạaman med sina hästar och sina stridsvagnar och stannade vid ingången till Elisas hus. 10  Men Elisa sände en budbärare till honom och lät säga: ”Gå i väg* och bada dig+ sju gånger+ i Jordan, så skall ditt kött läkas på dig,+ och du skall bli ren.” 11  Då blev Nạaman harmsen+ och drog bort och sade: ”Se, jag sade till mig själv:+ ’Han kommer helt visst att gå ut till mig och ställa sig och anropa Jehovas, sin Guds, namn och röra sin hand fram och tillbaka över stället och befria den spetälske från sjukdomen.’ 12  Är inte Abạna* och Parpar, floderna i Damaskus,+ bättre än alla vattendrag i Israel?+ Kan jag inte bada mig i dem och bli ren?”+ Så vände han om och drog bort i raseri.+ 13  Hans tjänare kom nu fram och talade till honom och sade: ”Min fader,+ om det hade varit något svårt som profeten hade begärt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer då, när han bara säger till dig: ’Bada dig och bli ren’?” 14  Då begav han sig ner och doppade sig* sju gånger i Jordan, i enlighet med gudsmannens* ord,+ och hans kött läktes och blev som en liten pojkes kött,+ och han blev ren.+ 15  Sedan vände han tillbaka till den sanne Gudens man,+ han själv och hela hans läger, och kom och ställde sig inför honom och sade: ”Se, nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel.+ Och jag ber dig, ta nu emot en välsignelsegåva+ av din tjänare.” 16  Men han sade: ”Så sant Jehova lever,+ inför vars ansikte jag står,* jag vill inte ta emot den.”+ Och han bad honom enträget att ta emot den, men han framhärdade i att vägra. 17  Till slut sade Nạaman: ”Om inte, så ber jag dig: låt din tjänare få så mycket jord+ som ett par mulor kan bära; för din tjänare kommer inte mer att frambära brännoffer eller slaktoffer åt några andra gudar än åt Jehova.+ 18  I denna sak må Jehova förlåta din tjänare: När min herre går in i Rimmons+ hus för att böja sig ner där och han stöder+ sig vid min hand och jag måste böja mig ner+ i Rimmons hus, må då Jehova, när jag böjer mig ner i Rimmons hus, förlåta din tjänare i detta avseende, det ber jag.”+ 19  Då sade han till honom: ”Dra bort i frid.”+ Så drog han bort och kom ett stycke på väg. 20  Då sade Gehạsi,+ gudsmannen*+ Elisas medhjälpare: ”Se, min herre* har låtit den här aramén Nạaman+ slippa undan utan att ta emot av honom det han förde med sig. Så sant Jehova lever,+ jag springer efter honom och får något av honom.”+ 21  Och Gehạsi gav sig i väg efter Nạaman. När Nạaman såg att någon kom springande efter honom, steg han genast ner från sin vagn och gick emot honom och sade: ”Är allt väl?”+ 22  Då sade han: ”Allt är väl. Det är min herre+ som har skickat mig+ och låter säga: ’Se! Just nu har två unga män kommit till mig från Efraims bergstrakt, från profetsönerna.+ Jag ber dig, ge dem en talent* silver och två ombyten kläder.’”+ 23  Då sade Nạaman: ”Var snäll och ta två talenter.” Och han bad honom enträget+ och knöt till slut in två talenter silver i två säckar, samt två ombyten kläder, och gav dem åt två av sina medhjälpare, som bar dem framför honom. 24  När han kom till Ofel* tog han dem omedelbart ur deras hand och lade dem i förvar i huset+ och skickade i väg männen. Så de gav sig av. 25  Men själv gick han in och ställde sig hos sin herre.+ Elisa sade nu till honom: ”Var kommer du ifrån, Gehạsi?” Men han sade: ”Din tjänare har över huvud taget inte varit någonstans.”+ 26  Då sade han till honom: ”Var inte mitt hjärta med, just när mannen vände sig om och steg ner från sin vagn och gick emot dig? Är det nu tid att ta emot silver eller att ta emot kläder eller olivlundar eller vingårdar eller får eller nötkreatur eller tjänare eller tjänarinnor?+ 27  Därför kommer Nạamans spetälska+ att häfta vid dig och din avkomma till oöverskådlig tid.”+ Då gick han ut ifrån honom, spetälsk, vit som snö.+

Fotnoter

El.: ”han hade en hudsjukdom”. Det bibliska begreppet ”spetälska” omfattar bland annat den infektionssjukdom som inom medicinen i dag kallas ”lepra” och som orsakas av leprabacillen, även kallad Hansens bacill.
El.: ”undsättning”, ”befrielse”.
”sin herre”. Hebr.: ’adhonạw (av ’adhọ̄n), majestätsplural.
Ordagr.: ”och med upplyft ansikte”.
”Gå i väg”. Ordagr.: ”Ett gående”. Verbformen i hebr. är inte en imperativ, utan en infinitivus absolutus, som inte anger vare sig tid el. person.
”Abana”, MLXXVg; MmarginalTSy: ”Amana”.
El.: ”den sanne Gudens mans”. Hebr.: ’ish-ha’Elohịm. Se Tillägg 1F.
”och doppade sig”. Hebr.: wajjitbọl (av tavạl); grek.: kai ebaptịsato (av baptịzō, ”döpa”).
El.: ”han vars tjänare jag är”.
”min herre”. Hebr.: ’adhonị.
El.: ”den sanne Gudens man”. Hebr.: ’ish-ha’Elohịm. Se Tillägg 1F.
En talent vägde omkr. 34,2 kg.
Betyder ”höjd [dvs. bula, ansvällning, utsprång, upphöjning]”. En plats i närheten av Samaria.