2 Kungaboken 7:1–20
7 Elisa sade nu: ”Lyssna till Jehovas ord.+ Detta är vad Jehova har sagt: ’I morgon vid den här tiden kommer ett seamått* fint mjöl att vara värt en sikel* och två seamått korn värt en sikel i Samarias port.’”+
2 Den adjutant vid vars hand kungen stödde+ sig svarade då den sanne Gudens man och sade: ”Om så Jehova gjorde dammluckor i himlen,+ hur skulle detta kunna ske?”+ Han sade då: ”Se, du skall få se det med egna ögon,+ men du kommer inte att äta av det.”+
3 Och det var fyra spetälska män som satt vid ingången till porten,+ och de sade till varandra: ”Varför blir vi sittande här tills vi dör?
4 Om vi säger: ’Låt oss gå in i staden’, nu då det är hungersnöd i staden, så dör vi där.+ Och om vi blir kvar här, dör vi också. Så kom nu och låt oss tränga in i araméernas läger. Om de låter oss leva, så får vi leva, och om de dödar oss, så dör vi.”+
5 Så reste de sig i kvällsmörkret för att gå in i araméernas läger, men när de kom till utkanten av araméernas läger, se, då var det ingen där.
6 Jehova* hade nämligen fått araméernas läger att höra+ ljudet av stridsvagnar, ljudet av hästar, ljudet av en stor militärstyrka,+ så att de hade sagt till varandra: ”Se! Israels kung har lejt mot oss hettiternas kungar+ och Egyptens kungar+ till att komma emot oss!”
7 Då bröt de upp och flydde i väg i kvällsmörkret+ och lämnade sina tält och sina hästar+ och sina åsnor – lägret alldeles som det var – och de flydde för sin själ.*+
8 När dessa spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack och tog med sig silver och guld och kläder därifrån och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka och gick in i ett annat tält och tog med sig något därifrån och gick bort och gömde det.+
9 Till sist sade de till varandra: ”Det är inte rätt, det vi gör. Denna dag är en dag med goda nyheter!+ Om vi tvekar och väntar tills det blir ljust i morgon, då skall skulden hinna upp oss.+ Så kom nu och låt oss gå in och rapportera i kungens hus.”
10 Så kom de och ropade till stadens portvaktare+ och rapporterade till dem och sade: ”Vi kom till araméernas läger, och se, det var ingen där, och det hördes inte ett ljud av någon människa; där stod endast hästarna och åsnorna bundna, och tälten hade lämnats precis som de var.”+
11 Då ropade portvaktarna ut det, och de rapporterade det inne i kungens hus.
12 Kungen steg då upp om natten och sade till sina tjänare:+ ”Låt mig berätta för er vad araméerna har gjort mot oss, det ber jag er.+ De vet att vi är hungriga,+ och därför har de gått ut ur lägret för att gömma sig ute på marken,+ och de säger: ’De kommer att gå ut ur staden, och vi tar dem till fånga levande och drar in i staden.’”
13 Då svarade en av hans tjänare och sade: ”Jag ber dig, må man ta fem av de återstående hästarna som har blivit kvar i staden.+ Se! De är som hela skaran av Israel som har blivit kvar i den. Se! De är som hela skaran av Israel som har förgåtts.+ Och låt oss sända i väg dem och se efter.”
14 Så tog de två vagnar med hästar, och kungen sände i väg dem efter araméernas läger och sade: ”Ge er av och se efter.”
15 Då följde de efter dem ända till Jordan; och se, hela vägen var full med kläder och redskap+ som araméerna hade kastat ifrån sig när de skyndade bort.+ Sedan återvände budbärarna och rapporterade till kungen.
16 Folket gick då ut och plundrade+ araméernas läger, och så kom ett seamått fint mjöl att vara värt en sikel och två seamått korn värt en sikel, i enlighet med Jehovas ord.+
17 Och kungen hade förordnat den adjutant vid vars hand han stödde+ sig att ha uppsikt över porten. Men folket trampade+ nu ner honom i porten, så att han dog, alldeles som den sanne Gudens man hade sagt+ vid det tillfälle då kungen kom ner till honom.
18 Så gick det som den sanne Gudens man hade sagt till kungen: ”Två seamått korn värt en sikel och ett seamått fint mjöl värt en sikel, så kommer det att visa sig vara i morgon vid den här tiden i Samarias port.”+
19 Men adjutanten hade svarat den sanne Gudens man och sagt: ”Om så Jehova gjorde dammluckor i himlen, hur skulle något sådant kunna ske?”+ Då sade han: ”Se, du skall få se det med egna ögon, men du kommer inte att äta av det.”+
20 Alltså hände det så med honom,+ när folket nu trampade+ ner honom i porten, så att han dog.
Fotnoter
^ Se Tillägg 8A.
^ En sea motsvarar omkr. 7,33 l.
^ Ett av de 134 ställen där soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ändrade JHWH till ’Adhonạj. Se Tillägg 1B.
^ El.: ”sitt liv”.
